Psalmi 44
1 Koraha bērnu pamācība. Dziedātāju vadonim. Dievs, ar savām ausīm mēs to esam dzirdējuši, mūsu tēvi to mums ir teikuši: vienu darbu Tu esi darījis viņu laikā sendienās.
En undervisning Korah barnas, till att föresjunga. Gud, vi hafve med våra öron hört, våre fäder hafva det förtäljt oss, hvad du i deras dagar gjort hafver fordom.
2 Ar savu roku pagānus Tu esi izdzinis, bet viņus Tu esi dēstījis; tautas Tu esi mocījis, bet viņus Tu esi izplatījis.
Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat.
3 Jo tie to zemi caur savu zobenu nav iemantojuši, un viņu elkonis tiem nav palīdzējis, bet Tava labā roka un Tavs elkonis un Tava vaiga gaišums, jo Tev bija labs prāts pie tiem.
Ty de hafva icke intagit landet genom sitt svärd, och deras arm halp dem intet; utan din högra hand, din arm och ditt ansigtes ljus; ty du hade ett behag till dem.
4 Tu tas esi, ak Dievs, mans ķēniņš; sūti Jēkabam pestīšanu.
Gud, du äst den samme min Konung, som Jacob hjelp tillsäger.
5 Ar Tevi mēs gribam sadauzīt savus ienaidniekus, Tavā vārdā gribam samīt, kas mums ceļas pretim.
Igenom dig skole vi nederslå våra fiendar. I ditt Namn vilje vi undertrampa dem som sig emot oss sätta.
6 Jo es neceru uz savu stopu, un mans zobens man nevar palīdzēt.
Ty Jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt svärd kan intet hjelpa mig;
7 Bet Tu mūs izglābi no mūsu pretiniekiem, un Tu mūsu ienaidniekus lieci kaunā.
Utan du hjelper oss ifrå våra fiendar, och gör dem till skam, som hata oss.
8 Ar Dievu mēs lielāmies cauru dienu un pateicamies Tavam vārdam mūžīgi. (Sela)
Vi vilje dagliga berömma oss af Gudi, och tacka dino Namne evinnerliga. (Sela)
9 Bet nu Tu mūs atstūmi un lieci mūs kaunā un neizej ar mūsu karaspēku.
Hvi bortdrifver du då nu oss, och låter oss till skam varda; och drager icke ut i vårom här?
10 Tu mūs dzeni atpakaļ priekš mūsu pretiniekiem, ka mūsu ienaidnieki mūs aplaupa.
Du låter oss fly för våra fiendar, att de, som oss hata, skola beröfva oss.
11 Tu mūs nodevi kā avis par barību, un mūs izkaisi starp pagāniem.
Du låter uppäta oss såsom får, och förströr oss ibland Hedningarna.
12 Tu pārdevi Savus ļaudis pa velti, un nespriedi priekš viņiem nekādas maksas.
Du säljer ditt folk förgäfves, och tager der intet före.
13 Tu mūs cēli par apsmieklu mūsu kaimiņiem, par nievāšanu un apmēdīšanu tiem, kas ir ap mums.
Du gör oss till smälek vårom grannom; till spott och hån dem som omkring oss äro.
14 Tu mūs dari par sakāmu vārdu starp pagāniem, ka tautas par mums galvu krata.
Du gör oss till ett ordspråk ibland Hedningarna, och att folken rista hufvudet öfver oss.
15 Cauru dienu mans negods man ir klāt, un kauns apklāj manu vaigu
Dagliga är min smälek för mig, och mitt ansigte är fullt med skam;
16 Mēdītāju un zaimotāju valodas pēc, ienaidnieku un atriebēju dēļ.
Att jag måste de försmädare och lastare höra, och fienderna och de hämndgiruga se.
17 Viss tas mums uzgājis, taču mēs Tevi neesam aizmirsuši, nedz viltīgi darījuši pret Tavu derību.
Allt detta är öfver oss kommet, och vi hafve dock intet förgätit dig, eller otroliga i ditt förbund handlat.
18 Mūsu sirds nav atpakaļ griezusies, nedz mūsu soļi noklīduši no Taviem ceļiem,
Vårt hjerta är icke affallet, eller vår gång viken ifrå din väg;
19 Ka Tu mūs tā satriec zvēru vidū, un mūs apklāj ar nāves ēnu.
Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfvertäcker oss med mörker.
20 Ja mēs būtu aizmirsuši sava Dieva vārdu, un pacēluši savas rokas uz kādu svešu dievu,
Om vi vår Guds Namn förgätit hade, och våra händer upplyft till en främmande Gud;
21 Vai Dievs to nevarētu samanīt? Jo Viņš zina sirds noslēpumus.
Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund.
22 Bet Tevis pēc mēs topam nāvēti visaugošu dienu, un topam turēti līdzi kaujamām avīm.
Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår.
23 Uzmosties, Kungs, kāpēc Tu guli? Mosties, neatstum mūžīgi.
Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo.
24 Kāpēc Tu apslēpi Savu vaigu un aizmirsti mūsu bēdas un mokas?
Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång?
25 Jo mūsu dvēsele ir nospiesta pīšļos, mūsu vēders līp pie zemes.
Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena.
26 Celies mums par palīgu, un izglāb mūs Savas žēlastības dēļ.
Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull.
