Psalmi 38
1 Dāvida dziesma, par piemiņu. Kungs, nesodi mani Savā dusmībā, un nepārmāci mani Savā bardzībā.
En psalm av David; till åminnelse. HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
2 Jo Tavas bultas man ir iespiedušās, un Tava roka pār mani nolaidusies.
Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
3 Nekādas veselības nav pie manas miesas caur Tavu dusmību, nekāda miera nav manos kaulos caur maniem grēkiem.
Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
4 Jo mani noziegumi iet pāri pār manu galvu, kā grūta nasta tie man palikuši par daudz grūti.
Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
5 Manas vātis smird un tek manas ģeķības dēļ.
Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
6 Es eju salīcis un ļoti nospiests, cauru dienu es eju noskumis.
Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
7 Jo manas iekšas ir moku pilnas, nekādas veselības nav pie manas miesas.
Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
8 Es esmu pavisam sastindzis un sasists, es kaucu savas sirds vaimanās.
Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
9 Kungs, Tavā priekšā ir visa mana kārošana, un mana nopūšanās Tev nav apslēpta.
Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
10 Mana sirds trīc, mans spēks mani atstājis, arī pat manu acu gaismiņas man vairs nav.
Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
11 Mani mīļie un mani draugi stāv tālu nost no manas mocības, un mani tuvākie stāv no tālienes.
Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
12 Un kas manu dvēseli meklē, liek man valgus, un kas manu nelaimi meklē, runā postu un izdomā viltību cauru dienu.
Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
13 Bet es esmu kā kurls, kas nedzird, un kā mēms, kas neatver savu muti.
Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
14 Un es esmu kā vīrs, kas nedzird, un kam mutē vārdu pretim nav.
ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
15 Jo es gaidu, Kungs, uz Tevi, Tu paklausīsi, Kungs, mans Dievs.
Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
16 Jo es sacīju: lai tie par mani nepriecājās; kad mana kāja šaubās, tad tie lai nelielās pret mani.
Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
17 Jo es esmu pie pašas krišanas un manas sāpes ir vienmēr manā priekšā.
Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
18 Jo savu noziegumu es izsūdzu, un man ir bail manu grēku dēļ.
ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
19 Bet mani ienaidnieki dzīvo un ir vareni, un kas mani par nepatiesu ienīst, tie vairojās.
Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
20 Un kas ļaunu par labu maksā, tie stāv man pretim, tāpēc ka es uz labu dzenos.
de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
21 Neatstājies no manis, Kungs, mans Dievs! neesi tālu no manis nost,
Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.
22 Steidzies man palīgā, Kungs, mana pestīšana!
Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
