Psalmi 34
1 Dāvida dziesma, kad viņš izlikās negudrs Abimeleka priekšā, kas viņu aizdzina, un viņš aizgāja. Es teikšu To Kungu allažiņ, Viņa teikšana būs manā mutē vienmēr.
En Psalm Davids, då han förvandlade sitt ansigte för Abimelech, den honom ifrå sig dref, och han gick sin väg. Jag vill lofva Herran i allom tid; hans lof skall alltid vara i minom mun.
2 Mana dvēsele lielīsies ar To Kungu; pazemīgie to dzirdēs un priecāsies.
Min själ skall berömma sig af Herranom, att de elände skola höra det, och glädja sig.
3 Teiciet augsti To Kungu līdz ar mani; mēs kopā augsti slavēsim Viņa vārdu.
Priser med mig Herran, och låter oss med hvarannan upphöja hans Namn.
4 Es meklēju To Kungu, un Viņš man atbildēja, un izglāba mani no visām manām izbailēm.
Då jag sökte Herran, svarade han mig, och frälste mig utur all min fruktan.
5 Kas Viņu uzlūko un Viņam pieskrien(tuvojās priecīgi), to vaigs netaps kaunā.
De som uppå honom se, de varda upplyste, och deras ansigte varder icke till skam.
6 Kad šis bēdīgais sauca, tad Tas Kungs klausīja un to izpestīja no visām viņa bēdām.
De denne elände ropade, hörde honom Herren; och halp honom utur all hans nöd.
7 Tā Kunga eņģelis apmetās ap tiem, kas Viņu bīstas, un tos izglābj.
Herrans Ängel lägrar sig omkring dem som frukta honom, och hjelper dem ut.
8 Baudāt un redzat, ka Tas Kungs ir labs; svētīgs tas vīrs, kas uz Viņu paļaujas.
Smaker och ser, huru ljuflig Herren är; säll är den som tröster uppå honom.
9 Bīstaties To Kungu, jūs Viņa svētie, jo kas Viņu bīstas, tiem netrūkst nenieka.
Frukter Herran, I hans helige; ty de som frukta honom, de hafva ingen brist.
10 Jaunie lauvas cieš trūkumu un badu, bet kas To Kungu meklē, tiem netrūkst nekāda labuma.
De rike skola törstige vara och hungra; men de som Herran söka, hafva ingen brist på något godt.
11 Nāciet šurp, bērni, klausiet mani, es jums mācīšu Tā Kunga bijāšanu.
Kommer hit, barn, hörer mig; jag vill lära eder Herrans fruktan.
12 Kas tas vīrs, kam gribās dzīvot? Kam tīk redzēt labas dienas?
Hvilken är den som ett godt lefvande begärar, och gerna goda dagar hade?
13 Pasargi savu mēli no ļauna un savas lūpas no viltīgas valodas;
Bevara dina tungo för det ondt är, och dina läppar, att de intet bedägeri tala.
14 Atkāpies no ļauna un dari labu, meklē mieru un dzenies tam pakaļ.
Låt af det onda, och gör det goda; sök friden, och far efter honom.
15 Tā Kunga acis lūko uz taisniem, un Viņa ausis uz viņu kliegšanu.
Herrans ögon se uppå de rättfärdiga, och hans öron på deras ropande.
16 Tā Kunga vaigs ir pretī tiem, kas ļaunu dara, ka Tas viņu piemiņu izdeldē no zemes.
Men Herrans ansigte står öfver dem som ondt göra, så att han utskrapar deras åminnelse af jordene.
17 Kad taisnie sauc, tad Tas Kungs klausa, un tos izglābj no visām viņu bēdām.
Då de rättfärdige ropa, så hörer Herren; och hjelper dem utur alla deras nöd.
18 Tas Kungs ir tuvu tiem, kam satriektas sirdis, un palīdz tiem, kam sagrauzts prāts.
Herren är hardt när dem som ett förbråkadt hjerta hafva; och hjelper dem som ett bedröfvadt mod hafva.
19 Taisnam ir daudz bēdu, bet no visām tām Tas Kungs to izpestī.
Den rättfärdige måste mycket lida; men Herren hjelper honom utu thy allo.
20 Viņš pasargā visus viņa kaulus, ka neviens no tiem netiek salauzts.
Han bevarar honom all hans ben, att icke ett sönderbrutet varder.
21 Blēdība nokaus bezdievīgo, un kas taisno ienīst, tie būs noziedzīgi.
Den ogudaktiga skall det onda dräpa; och de som hata den rättfärdiga, de skola brottslige varda.
22 Tas Kungs izpestī Savu kalpu dvēseli, un visi, kas tic uz Viņu, nebūs noziedzīgi.
Herren förlöser sina tjenares själar; och alle de som trösta på honom, skola icke varda brottslige.
