Psalmi 16
1 Dāvida sirds dziesma. Pasargi mani, ak Dievs! jo es paļaujos uz Tevi.
Ett gyldene klenodium Davids. Bevara mig, Gud; förty jag tröstar uppå dig.
2 Es saku uz To Kungu: Tu esi Tas Kungs, bez Tevis man labuma nav.
Jag hafver sagt till Herran: Du äst ju Herren; jag måste för dina skull lida.
3 Pie tiem svētiem, kas virs zemes, un tiem godīgiem ir viss mans labais prāts.
För de heliga, som på jordene äro, och för de härliga, till dem hafver jag allt mitt behag.
4 Tiem, kas pieņem citu dievu, būs lielas sāpes; es neupurēšu viņu asiņu dzeramos upurus, un neņemšu savā mutē viņu vārdu.
Men de som efter en annan löpa, skola stor bedröfvelse hafva; jag vill icke offra deras drickoffer med blod, eller föra deras namn i minom mun.
5 Tas Kungs ir mana tiesa un mana daļa, Tu glabā manu mantas tiesu.
Men Herren är mitt gods och min del; du uppehåller min arfvedel.
6 Man daļa tikusi jaukā vietā, tiešām, man ir nākusi skaista manta.
Lotten är mig fallen i det lustiga; mig är en skön arfvedel tillfallen.
7 Es slavēšu To Kungu, kas man dod padomu, pat naktī mana sirds mani pamāca.
Jag lofvar Herran, den mig råd gifvit hafver; tukta mig också mine njurar om nattena.
8 Es turu To Kungu bez mitēšanās savā priekšā, jo Viņš man ir pa labai rokai, - es nešaubīšos.
Jag hafver Herran för ögon alltid: ty han är mig på högra handene; derföre skall jag väl blifva vid mig.
9 Tādēļ mana sirds priecājās, un mans gods līksmojās, un pat mana miesa dzīvos droši.
Derföre gläder sig mitt hjerta, och min ära är glad, och mitt kött skall säkert ligga.
Ty du skall icke låta mina själ uti helvete; och icke tillstädja, att din Helige ser förgängelse. (Sheol h7585)
11 Tu man dari zināmu dzīvības ceļu, priekš Tava vaiga ir līksmošanās pilnība, un prieks un jaukums pie Tavas labās rokas mūžīgi.
Du kungör mig vägen till lifvet; för dig är glädje tillfyllest, och lustigt väsende på dine högra hand evinnerliga.
