Psalmi 129

1 Svētku dziesma. Tie mani daudzkārt apbēdinājuši no manas jaunības, tā lai Israēls saka;

En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

2 Tie mani daudzkārt apbēdinājuši no manas jaunības, bet tie mani nav pārvarējuši.

mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

3 Arāji ir aruši uz manas muguras, tie savas vagas garas dzinuši.

På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

4 Tas Kungs ir taisns, Viņš sacirtis bezdievīgo valgus.

Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

5 Lai top kaunā un atpakaļ dzīti visi kas Ciānu ienīst.

De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

6 Lai tie top kā zāle uz jumtiem, kas nokalst, pirms tā top plūkta,

De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

7 Ar ko pļāvējs nepilda savu roku, nedz kopiņu sējējs savu klēpi.

ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

8 Un tie, kas garām iet, lai nesaka: Tā Kunga svētība lai nāk pār jums, mēs jūs svētījam Tā Kunga Vārdā.

och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»