Psalmi 122

1 Dāvida svētku dziesma. Es priecājos ar tiem, kas uz mani saka: iesim Tā Kunga namā.

En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: »Vi skola gå till HERRENS hus.»

2 Mūsu kājas stāvēs tavos vārtos, Jeruzāleme.

Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

3 Jeruzāleme, kas atkal par pilsētu uzcelta, kas visapkārt sastiprināta,

Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

4 Kurp tās ciltis iet, Tā Kunga ciltis, kā Israēlim pavēlēts, pateikt Tā Kunga vārdam.

dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

5 Jo tur tie tiesas krēsli likti, Dāvida nama krēsli.

Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

6 Vēlējiet mieru Jeruzālemei; lai labi klājās tiem, kas tevi mīļo.

Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

7 Miers lai ir iekš taviem mūriem, labklāšana iekš taviem skaistiem namiem.

Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

8 Savu brāļu un savu draugu labad es tev vēlēšu mieru.

För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

9 Tā Kunga, mūsu Dieva, nama labad, es meklēšu tavu labumu.

För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.