Psalmi 12

1 Dāvida dziesma, dziedātāju vadonim uz astoņām stīgām. Palīdz, ak Kungs! Jo svētie ir zustin zuduši, un ticīgo ir maz starp cilvēku bērniem.

En Psalm Davids, till att föresjunga på åtta stränger. Hjelp, Herre; de helige äro förminskade; och de trogne äro få ibland menniskors barn.

2 Tie runā nelietību ikviens ar savu tuvāko; lūpām smaidīdami, ar divējādu sirdi tie runā.

Den ene talar med den andra onyttig ting; och skrymta, och lära utaf oens hjerta.

3 Lai Tas Kungs izdeldē visu liekulību, to mēli, kas runā lielību,

Herren utrote allt skrymteri och de tungo, som stor ord talar;

4 Kas saka: mēs pārvarēsim ar savu mēli, mūsu mute ir ar mums; kas mums ir par kungu?

De der säga: Vår tunga skall hafva öfverhandena; oss bör tala; ho är vår herre?

5 Tad nu nabagu postīšanas dēļ un bēdīgo nopūšanās dēļ Es celšos, saka Tas Kungs: Es došu pestīšanu tam, kas pēc tās ilgojās.

Efter nu de elände förtryckte varda, och de fattige sucka, vill jag upp, säger Herren; jag vill skaffa en hjelp, att man frimodeliga lära skall.

6 Tā Kunga vārdi ir šķīsti vārdi, kā sudrabs mālu traukā kausēts un septiņkārt šķīstīts.

Herrans tal är klart, såsom genomluttradt silfver i enom lerdegel, bepröfvadt sju resor.

7 Kaut Tu, ak Kungs, tos gribētu pasargāt, kaut Tu mūs gribētu paglabāt no šīs cilts mūžīgi.

Du Herre, bevara dem, och förvara oss för detta slägtet, till evig tid.

8 Bezdievīgie lepni staigā visapkārt, kur netiklība augsti ceļas starp cilvēku bērniem.

Ty det varder allestäds fullt med ogudaktiga, der sådana löst folk ibland menniskorna rådande är.