Psalmi 119
1 Svētīgi tie, kas nenoziedzīgi savos ceļos, kas staigā Tā Kunga bauslībā.
Salige äro de som utan vank lefva, de som i Herrans lag vandra.
2 Svētīgi tie, kas Viņa liecības tur, kas no visas sirds Viņu meklē,
Salige äro de som hans vittnesbörd hålla; de som af allo hjerta söka honom.
3 Netaisnību nedara, bet staigā pa Viņa ceļiem.
Ty de som på hans vägom vandra, de göra intet ondt.
4 Tu esi pavēlējis, Tavus baušļus cieti sargāt.
Du hafver budit, att hålla dina befallningar fliteliga.
5 Kaut mani ceļi uz to vien dzītos, Tavus likumus sargāt.
O! att mitt lif hölle dina rätter med fullt allvar.
6 Kad es raudzīšos uz visiem Taviem baušļiem, tad netapšu kaunā.
När jag skådar uppå all din bud, så kommer jag icke på skam.
7 Es Tev pateikšos ar skaidru sirdi, kad būšu mācījies Tavas taisnības tiesas.
Jag tackar dig af rätt hjerta, att du lärer mig dina rättfärdighets rätter.
8 Es turēšu Tavus likumus; neatstāj mani pavisam.
Dina rätter vill jag hålla; öfvergif mig dock aldrig.
9 Kā jauneklis savu ceļu turēs šķīstu? Kad viņš turas pēc Taviem vārdiem.
Huru skall en yngling sin väg ostraffeliga gå? När han håller sig efter din ord.
10 Es Tevi meklēju no visas sirds; neliec man nomaldīties no Taviem baušļiem.
Jag söker dig af allo hjerta; Låt mig icke fela om din bud.
11 Es paturu Tavus vārdus savā sirdī, ka negrēkoju pret Tevi.
Jag behåller din ord i mitt hjerta, på det jag icke skall synda emot dig.
12 Slavēts esi Tu, Kungs; māci man Tavus likumus.
Lofvad vare du, Herre; lär mig dina rätter.
13 Ar savām lūpām es izteikšu visas Tavas mutes tiesas.
Jag vill med mina läppar förtälja alla dins muns rätter.
14 Es priecājos par Tavas liecības ceļu kā vien par kādu mantu.
Jag fröjdar mig af dins vittnesbörds väg, såsom af allahanda rikedomar.
15 Es pārdomāju Tavas pavēles un ņemu vērā Tavus ceļus.
Jag talar det du befallt hafver, och ser på dina vägar.
16 Es priecājos par Taviem likumiem; Tavu vārdu es neaizmirstu.
Jag hafver lust till dina rätter, och förgäter icke din ord.
17 Dari labu Savam kalpam, ka es dzīvoju un pasargu Tavu vārdu.
Gör väl med din tjenare, att jag må lefva och hålla din ord.
18 Atdari manas acis, ka es uzlūkoju Tavas bauslības brīnumus.
Öppna mig ögonen, att jag må se under i din lag.
19 Es esmu svešinieks virs zemes; neapslēp priekš manis Tavus baušļus.
Jag är en gäst på jordene; fördölj icke din bud för mig.
20 Mana dvēsele ir satriekta caur ilgošanos pēc Tavām tiesām vienmēr.
Min själ är all sönderkrossad för trängtans skull, efter dina rätter alltid.
21 Tu rāji pārgalvjus, tos nolādētos, kas no Taviem baušļiem nomaldās.
Du näpser de stolta; förbannade äro de som vika ifrå din bud.
22 Novērs no manis kaunu un negodu, jo es turu Tavas liecības.
Vänd ifrå mig försmädelse och föraktelse; ty jag håller din vittnesbörd.
23 Kaut arī lieli kungi sēž un runā pret mani, bet Tavs kalps apdomā Tavus likumus.
Sitta ock Förstarna och tala emot mig; men din tjenare talar om dina rätter.
24 Tavas liecības ir mans prieks un padoms.
Jag hafver lust till din vittnesbörd; de äro mine rådgifvare.
25 Mana dvēsele līp pie pīšļiem; dari man dzīvu pēc Tava Vārda.
Min själ ligger i stoft; vederqvick mig efter ditt ord.
26 Es izteicu savus ceļus, un Tu mani paklausi; māci man Tavus likumus.
Jag förtäljer mina vägar, och du bönhörer mig; lär mig dina rätter.
27 Liec man saprast Tavu likumu ceļus, ka es varu pārdomāt Tavus brīnumus.
Undervisa mig dina befallningars väg, så vill jag tala om din under.
28 Mana dvēsele raud noskumusi; stiprini mani ar Tavu Vārdu.
Jag grämer mig så att hjertat mig försmäktas; styrk mig efter ditt ord.
29 Novērs no manis viltības ceļu un dāvini man Tavu bauslību.
Vänd ifrå mig den falska vägen, och unna mig din lag.
30 Patiesības ceļu es esmu izredzējies, Tavas tiesas esmu licis savā priekšā.
Jag hafver utvalt sanningenes väg; dina rätter hafver jag mig föresatt.
31 Es turos pie Tavām liecībām, ak Kungs, nepamet mani kaunā.
Jag håller mig intill din vittnesbörd; Herre, låt mig icke på skam komma.
32 Kad Tu manu sirdi atvieglini, tad es teku Tavas bauslības ceļu.
När du mitt hjerta tröstar, så löper jag dins buds väg.
33 Māci man, Kungs, Tavu likumu ceļus, ka es tos pasargu līdz galam.
Lär mig, Herre, dina rätters väg, att jag må bevara dem intill ändan.
34 Dod man saprašanu, ka es Tavu bauslību sargu un to turu no visas sirds.
Undervisa mig, att jag må bevara din lag, och hålla dem af allo hjerta.
35 Vadi mani uz Tavas bauslības ceļu, jo pie tā man ir labs prāts.
För mig in på din buds stig, ty jag hafver der lust till.
36 Loki manu sirdi pie Tavām liecībām, un ne pie mantu kārības.
Böj mitt hjerta till din vittnesbörd, och icke till girighet.
37 Nogriez manas acis, ka tās neskatās uz nelietību, dari mani dzīvu uz Tava ceļa.
Vänd bort min ögon, att de icke se efter onyttig läro; utan vederqvick mig på dinom väg.
38 Apstiprini Savam kalpam Tavu vārdu, tiem par labu, kas Tevi bīstas.
Låt din tjenare hålla din bud stadeliga för din ord, att jag må frukta dig.
39 Novērs manu kaunu, par ko es bīstos, jo Tavas tiesas ir labas.
Vänd ifrå mig den försmädelse, som jag fruktar; ty dine rätter äro lustige.
40 Redzi, es mīlu Tavas pavēles; dari mani dzīvu pēc Tavas taisnības.
Si, jag begärar dina befallningar; vederqvick mig med dine rättfärdighet.
41 Kungs, lai man nāk Tava žēlastība, Tava pestīšana pēc Tava vārda,
Herre, låt mig vederfaras dina nåd; dina hjelp efter ditt ord;
42 Ka varu atbildēt savam mēdītājam, jo es paļaujos uz Tavu vārdu.
Att jag mina lastare svara må; ty jag förlåter mig uppå ditt ord.
43 Un neatrauj pavisam no manas mutes patiesības vārdu, jo es ceru uz Tavām tiesām.
Och tag ju icke ifrå minom mun sanningenes ord; ty jag hoppas uppå dina rätter.
44 Es turēšu Tavu bauslību vienmēr, mūžīgi mūžam.
Jag vill hålla din lag allstädes, alltid och evinnerliga.
45 Un es staigāšu bez bēdām, jo es meklēju Tavas pavēles.
Och jag vandrar i glädje; ty jag söker dina befallningar.
46 Par Tavām liecībām es runāšu ķēniņu priekšā un nepalikšu kaunā.
Jag talar om din vittnesbörd inför Konungar, och blyges intet;
47 Es priecājos par Taviem baušļiem, ko es mīlēju.
Och hafver lust till din bud, och de äro mig käre;
48 Un es paceļu savas rokas pie Taviem baušļiem, ko es mīlēju, un pārdomāju Tavus likumus.
Och lyfter mina händer upp till din bud, de mig kär äro; och talar om dina rätter.
49 Piemini Savam kalpam to vārdu, uz ko Tu man lieci cerēt.
Tänk dinom tjenare uppå ditt ord, på hvilket du låter mig hoppas.
50 Šī ir mana iepriecināšana manās bēdās, jo Tava apsolīšana mani dara dzīvu.
Det är min tröst i mitt elände; ty ditt ord vederqvicker mig.
51 Pārgalvji mani apsmej pārlieku, bet es neatkāpjos no Tavas bauslības.
De stolte hafva deras gabberi af mig; likväl viker jag icke ifrå din lag.
52 Kungs, kad es pieminu Tavas tiesas no senlaikiem, tad topu iepriecināts.
Herre, när jag tänker, huru du af verldenes begynnelse dömt hafver, så varder jag tröstad.
53 Lielas dusmas mani pārņēmušas to bezdievīgo dēļ, kas Tavu bauslību atstāj.
Jag brinner innan, för de ogudaktiges skull, som din lag öfvergifva.
54 Tava bauslība ir mana dziesma manas svešniecības namā.
Dine rätter äro min visa i mino huse.
55 Kungs, naktī es pieminu Tavu vārdu un turu Tavu bausli.
Herre, jag tänker om nattena på ditt Namn, och håller din lag.
56 Tā ir mana manta, ka es turu Tavas pavēles.
Det är min skatt, att jag dina befallningar håller.
57 Tu, Kungs, esi mana daļa; es esmu solījis, turēt Tavus Vārdus.
Jag hafver sagt, Herre: Det skall mitt arf vara, att jag dina vägar håller.
58 Es Tevi pielūdzu no visas sirds; esi man žēlīgs pēc Tavas apsolīšanas.
Jag beder inför ditt ansigte af allo hjerta; var mig nådelig efter ditt ord.
59 Es apdomāju savus ceļus un griežu savas kājas pie Tavām liecībām.
Jag betraktar mina vägar, och vänder mina fötter till din vittnesbörd.
60 Es steidzos un nekavējos, Tavus baušļus turēt.
Jag skyndar mig, och dröjer intet, till att hålla din bud.
61 Bezdievīgie man apmetuši valgus, taču es neaizmirstu Tavu bauslību.
De ogudaktigas rote beröfvar mig; men jag förgäter intet din lag.
62 Nakts vidū es ceļos, Tev pateikties par Tavas taisnības tiesām.
Om midnatt står jag upp, till att tacka dig för dina rättfärdighets rätter.
63 Es piebiedrojos visiem, kas Tevi bīstas, un visiem, kas tur Tavas pavēles.
Jag håller mig till alla dem som frukta dig, och dina befallningar hålla.
64 Kungs, zeme ir pilna Tavas žēlastības; māci man Tavus likumus.
Herre, jorden är full af dine godhet; lär mig dina rätter.
65 Tu dari labu Savam kalpam, ak Kungs, pēc Sava vārda.
Du gör dinom tjenare godt, Herre, efter ditt ord.
66 Māci man labu saprašanu un atzīšanu, jo es ticu Taviem baušļiem.
Lär mig goda seder och förståndighet; ty jag tror dinom budom.
67 Pirms tapu pazemots, es alojos; bet nu es turu Tavu Vārdu.
Förr än jag späkt vardt, for jag vill; men nu håller jag ditt ord.
68 Tu esi labs un dari labu, māci man Tavus likumus.
Du äst mild och god; lär mig dina rätter.
69 Pārgalvji izperē melus pret mani, bet es turu Tavas pavēles no visas sirds.
De stolte dikta lögn öfver mig; men jag håller dina befallningar af allt hjerta.
70 Viņu sirds ir bieza kā tauki, bet es priecājos par Tavu bauslību.
Deras hjerta är fett vordet, såsom flott; men jag hafver lust till din lag.
71 Labi man, ka esmu apbēdināts, lai mācos Tavus likumus.
Det är mig ljuft att du hafver späkt mig, att jag må lära dina rätter.
72 Tavas mutes bauslība man ir labāka nekā tūkstoši zelta un sudraba.
Dins muns lag är mig täckare, än mång tusend stycke guld och silfver.
73 Tavas rokas mani radījušas un taisījušas; dari mani gudru, ka es mācos Tavus baušļus.
Din hand hafver gjort och beredt mig; undervisa mig, att jag må lära din bud.
74 Kas Tevi bīstas, mani uzlūko un priecājās; jo es gaidu uz Taviem vārdiem.
De som dig frukta, de se mig, och glädja sig; ty jag hoppas uppå din ord.
75 Es zinu, Kungs, ka Tavas tiesas ir taisnas, un Tu mani esi pazemojis pēc Tavas uzticības.
Herre, jag vet att dina domar äro rätte, och du hafver troliga späkt mig.
76 Lai jel Tava žēlastība man ir par iepriecināšanu, tā kā Tu Savam kalpam esi solījis.
Din nåd vare min tröst, såsom du dinom tjenare lofvat hafver.
77 Lai Tava žēlastība man notiek, ka es dzīvoju, jo Tava bauslība ir mans prieks.
Låt mig vederfaras dina barmhertighet, att jag må lefva; ty jag hafver lust till din lag.
78 Lai top kaunā pārgalvji, kas mani ar meliem nospieduši; bet es pārdomāju Tavas pavēles.
Ack! att de stolte måtte komma på skam, som mig med lögn nedertrycka; men jag talar om dina befallningar.
79 Lai pie manis griežas, kas Tevi bīstas, un kas pazīst Tavas liecības.
Ack! att de måtte hålla sig till mig, som dig frukta, och känna din vittnesbörd.
80 Lai mana sirds ir skaidra pie Taviem likumiem, ka netopu kaunā.
Mitt hjerta blifve rättsinnigt i dinom rättom, att jag icke på skam kommer.
81 Manai dvēselei slāpst pēc Tavas pestīšanas; es ceru uz Taviem vārdiem.
Min själ trängtar efter dina salighet; jag hoppas uppå ditt ord.
82 Manas acis ilgojās pēc Tavām apsolīšanām, ka es saku: kad Tu mani iepriecināsi?
Min ögon trängta efter ditt ord, och säga: När vill du trösta mig?
83 Jo es esmu kā ādas trauks dūmos; taču es neaizmirstu Tavus likumus.
Ty jag är såsom en lägel i rök; dina rätter förgäter jag icke.
84 Cik tad Tavam kalpam dienu? Kad Tu turēsi sodu pār maniem vajātājiem?
Huru länge skall din tjenare bida? När vill du dom hålla öfver mina förföljare?
85 Pārgalvji man rok bedres, tie, kas neturas pēc Tavas bauslības.
De stolte grafva mig gropar, hvilka intet äro efter din lag.
86 Visi Tavi baušļi ir patiesība; tie mani vajā ar meliem, - palīdzi man!
Dine bud äro alltsamman sanning; de förfölja mig med lögn, hjelp mig.
87 Tie mani gandrīz iznīcinājuši virs zemes, bet es neesmu atstājis Tavas pavēles.
De hade fulltnär förgjort mig på jordene; men jag öfvergifver icke dina befallningar.
88 Atspirdzini mani pēc Tavas žēlastības, tad es sargāšu Tavas mutes liecību.
Vederqvick mig genom dina nåd, att jag må hålla dins muns vittnesbörd.
89 Kungs, Tavs vārds pastāv mūžīgi debesīs.
Herre, ditt ord blifver evinnerliga, så vidt som himmelen är.
90 Tava patiesība stāv līdz radu radiem. Tu zemi esi stiprinājis, ka tā stāv.
Din sanning varar i evighet; du hafver tillredt jordena, och hon blifver ståndandes.
91 Pēc Taviem likumiem tie vēl šodien stāv, jo viss Tev kalpo.
Det blifver dagliga efter ditt ord; ty all ting måste tjena dig.
92 Ja Tava bauslība nebūtu bijusi mans prieks, tad es jau sen būtu bojā gājis savās bēdās.
Om din lag icke hade min tröst varit, så vore jag förgången i mitt elände.
93 Tavas pavēles es neaizmirsīšu ne mūžam, jo caur tām Tu mani esi atspirdzinājis.
Jag vill aldrig förgäta dina befallningar; ty du vederqvicker mig med dem.
94 Tavs es esmu, atpestī mani; jo es meklēju Tavas pavēles.
Jag är din, hjelp mig; ty jag söker dina befallningar.
95 Bezdievīgie glūn uz mani, mani samaitāt, bet es lieku vērā Tavas liecības.
De ogudaktige vakta uppå mig, att de måga förgöra mig; men jag aktar uppå din vittnesbörd,
96 Es esmu redzējis, ka ikvienam stiprumam ir gals, bet Tavs bauslis pastāv bez gala.
Jag hafver på all ting en ända sett; men ditt bud är varaktigt.
97 Cik ļoti es mīlēju Tavu bauslību! To es pārdomāju ikdienas.
Huru hafver jag din lag så kär; dageliga talar jag derom.
98 Ar Saviem baušļiem Tu dari mani gudrāku pār maniem ienaidniekiem, jo tie (baušļi) ir mūžam pie manis.
Du gör mig med ditt bud visare, än mina fiender äro; ty det är evinnerliga min skatt.
99 Es esmu vairāk izmācīts nekā visi mani mācītāji, jo es pārdomāju Tavas liecības.
Jag är lärdare, än alle mine lärare; ty din vittnesbörd äro mitt tal.
100 Es esmu prātīgāks nekā tie vecie, jo es turu Tavas pavēles.
Jag är förståndigare, än de gamle; ty jag håller dina befallningar.
101 Es atrauju savu kāju no visiem blēžu ceļiem, ka es sargāju Tavu vārdu.
Jag förtager minom fotom alla onda vägar, att jag må hålla din ord.
102 Es neatkāpjos no Tavām tiesām, jo Tu mani māci.
Jag viker icke ifrå dina rätter; ty du lärer mig.
103 Cik saldi ir Tavi vārdi manai mutei, saldāki par medu manām lūpām!
Din ord äro minom mun sötare än hannog.
104 Caur Tavām pavēlēm es topu prātīgs, tādēļ es ienīstu visus viltus ceļus.
Ditt ord gör mig förståndigan; derföre hatar jag alla falska vägar.
105 Tavs vārds ir manas kājas spīdeklis un gaišums uz maniem ceļiem.
Ditt ord är mina fötters lykta, och ett ljus på minom vägom.
106 Es esmu zvērējis un to turēšu stipri, ka es sargāšu Tavas taisnības tiesas.
Jag svär, och vill hållat, att jag dina rättfärdighets rätter hålla vill.
107 Es esmu ļoti apbēdināts, Kungs, atspirdzini mani pēc Tava vārda.
Jag är svårliga plågad; Herre, vederqvick mig efter ditt ord.
108 Ak Kungs, lai Tev jel patīk manas mutes upuri, un māci man Tavas tiesas.
Låt dig behaga, Herre, mins muns välviljoga offer, och lär mig dina rätter.
109 Mana dvēsele stāv vienmēr manā rokā, taču es neaizmirstu Tavu bauslību.
Jag bär mina själ i mina händer alltid, och jag förgäter icke din lag.
110 Bezdievīgie man liek valgus, taču es nealojos no Tavām pavēlēm.
De ogudaktige sätta mig snaror; men jag far icke vill ifrå dina befallningar.
111 Tavas liecības es turu par savu mantu mūžīgi, jo tās ir manas sirds līksmība.
Din vittnesbörd äro mitt eviga arf; ty de äro mins hjertas fröjd.
112 Es griežu savu sirdi, darīt Tavus likumus mūžīgi līdz pat galam.
Jag böjer mitt hjerta till att göra efter dina rätter alltid och evinnerliga.
113 Es ienīstu tos divprātīgos un mīlēju Tavu bauslību.
Jag hatar de ostadiga andar, och älskar din lag.
114 Tu esi mans patvērums un manas priekšturamās bruņas; uz Tavu vārdu es gaidu.
Du äst mitt beskärm och sköld; jag hoppas uppå ditt ord.
115 Atstājaties no manis, jūs ļauna darītāji, ka es varu turēt sava Dieva baušļus.
Viker ifrå mig, I onde; jag vill hålla min Guds bud.
116 Uzturi mani pēc Tava Vārda, ka es dzīvoju, un lai es kaunā netopu savā cerībā.
Uppehåll mig igenom ditt ord, att jag må lefva; och låt mig icke på skam komma med mitt hopp.
117 Stiprini mani, ka topu vesels, tad es skatīšos uz Taviem likumiem vienmēr.
Stärk mig, att jag må blifva salig; så vill jag alltid lust hafva till dina rätter.
118 Tu atmeti visus, kas no Taviem likumiem nomaldās; jo meli ir viņu viltus būšana.
Du förtrampar alla dem som villa gå om dina rätter; ty deras bedrägeri är alltsammans lögn.
119 Tu atmeti visus bezdievīgos virs zemes kā sārņus, tādēļ es mīļoju Tavas liecības.
Du bortkastar alla ogudaktiga på jordene som slagg; derföre älskar jag din vittnesbörd.
120 Es tā bīstos no Tevis, ka šaušalas pāriet pār manām miesām, un man ir bail no Tavām sodībām.
Jag fruktar mig för dig, så att mitt kött skälfver; och förskräcker mig for dina rätter.
121 Es daru tiesu un taisnību; nenodod mani maniem varas darītājiem.
Jag aktar uppå rätt och rättfärdighet; öfvergif mig icke dem som mig öfvervåld göra vilja.
122 Aizstāvi Tu Savu kalpu uz labu, ka pārgalvji mani nepārvar.
Beskärma du din tjenare, och tröst honom, att de stolte icke göra mig öfvervåld.
123 Manas acis ilgojās pēc Tavas pestīšanas un pēc Tava taisnā vārda.
Mina ögon trängta efter dina salighet, och efter dine rättfärdighets ord.
124 Dari pēc Savas žēlastības Savam kalpam un māci man Tavus likumus.
Handla med dinom tjenare efter dina nåd; och lär mig dina rätter.
125 Es esmu Tavs kalps; dari man gudru, ka es atzīstu Tavas liecības.
Jag är din tjenare; undervisa mig, att jag må känna din vittnesbörd.
126 Laiks ir, ka Tas Kungs Savu darbu dara; tie lauzuši Tavu bauslību.
Det är tid, att Herren gör der något till; de hafva omintetgjort din lag.
127 Tādēļ es mīļoju Tavu bauslību vairāk nekā zeltu un šķīstu zeltu.
Derföre älskar jag din bud, öfver guld och öfver fint guld.
128 Tādēļ es turu visas pavēles par it taisnām; ikkatru viltus ceļu es ienīstu.
Derföre håller jag rätt fram i alla dina befallningar; jag hatar allan falskan väg.
129 Tavas liecības ir brīnišķas, tādēļ mana dvēsele tās tur.
Underliga äro din vittnesbörd, derföre håller dem min själ.
130 Kad Tavi Vārdi atveras, tad tie apgaismo un dara vientiesīgos gudrus.
När ditt ord uppenbaradt varder, så fröjdar det, och gör de enfaldiga visa.
131 Savu muti es atdaru ilgodamies, jo Tavu baušļu man gribās.
Jag öppnar min mun, och begärar din bud; ty mig längtar efter dem.
132 Griezies pie manis un esi man žēlīgs, kā Tu mēdzi darīt tiem, kas Tavu vārdu mīl.
Vänd dig till mig, och var mig nådelig, såsom du plägar göra dem som ditt Namn älska.
133 Stiprini manus soļus iekš Taviem vārdiem, un lai ļaunums nevalda pār mani.
Låt min gång viss vara i dino orde, och låt ingen orätt öfver mig råda.
134 Atpestī mani no cilvēku spaidiem, tad es turēšu Tavas pavēles.
Förlös mig ifrå menniskors orätt; så vill jag hålla dina befallningar.
135 Apgaismo Savu vaigu pār Savu kalpu un māci man Tavus likumus.
Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare, och lär mig dina rätter.
136 Manas acis izraud asaru upes, tāpēc ka netur Tavu bauslību.
Mine ögon flyta med vatten, att man icke håller din lag.
137 Kungs, Tu esi taisns un Tavas tiesas ir taisnas.
Herre, du äst rättfärdig, och rätt är ditt ord.
138 Taisnībā Tu esi piekodinājis un lielā patiesībā Savas liecības.
Du hafver dina rättfärdighets vittnesbörd, och sanningena hårdeliga budit.
139 Mans karstums mani gandrīz nomācis, tāpēc ka mani pretinieki aizmirst Tavus vārdus.
Jag hafver när harmats till döds, att mine ovänner hafva din ord förgätit.
140 Tavi Vārdi ir ļoti šķīsti, un Tavs kalps tos mīļo.
Ditt ord är väl bepröfvadt, och din tjenare hafver det kärt.
141 Es esmu mazs un nievāts, bet Tavas pavēles es neaizmirstu.
Jag är ringa och föraktad; men jag förgäter icke dina befallningar.
142 Tava taisnība ir taisnība mūžīgi, un Tava bauslība ir patiesība.
Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
143 Bēdas un bailes man uzgājušas, bet Tavi baušļi ir mans prieks.
Ångest och nöd hafva drabbat uppå mig; men jag hafver lust till din bud.
144 Tavu liecību taisnība ir mūžīga; liec man to saprast, tad es dzīvošu.
Dins vittnesbörds rättfärdighet är evig; undervisa mig, så lefver jag.
145 Es saucu no visas sirds, paklausi mani, Kungs, tad es turēšu Tavus likumus.
Jag ropar af allo hjerta, bönhör mig, Herre, att jag må hålla dina rätter.
146 Es Tevi piesaucu, palīdzi man, ka turu Tavas liecības.
Jag ropar till dig, hjelp mig, att jag må hålla din vittnesbörd.
147 Es nāku ar mazu gaismiņu un kliedzu; uz Tavu Vārdu es ceru.
Jag kommer bittida, och ropar; uppå ditt ord hoppas jag.
148 Agri manas acis mostas, pārdomāt Tavus Vārdus.
Jag vakar bittida upp, att jag må handla om din ord.
149 Klausi manu balsi pēc Tavas žēlastības; Kungs, atspirdzini mani pēc Tavām tiesām.
Hör mina röst efter dina nåde: Herre, vederqvick mig efter dina rätter.
150 Kas dzenās pēc blēdības, tie laužās uz mani, tie atkāpjas tālu no Tavas bauslības.
Mine arge förföljare vilja till mig, och äro långt ifrå din lag.
151 Kungs, Tu esi tuvu, un visi Tavi baušļi ir patiesība.
Herre, du äst hardt när, och din bud äro alltsamman sanning.
152 No iesākuma es zinu, ka Tu Savas liecības esi stiprinājis uz mūžību.
Men jag vet det långt tillförene, att du din vittnesbörd evinnerliga grundat hafver.
153 Uzlūko manās bēdās un izglāb mani, jo Tavu bauslību es neaizmirstu.
Se uppå mitt elände, och fräls mig; hjelp mig ut; förty jag förgäter icke din lag.
154 Iztiesā Tu manu tiesu un atpestī mani, atspirdzini mani pēc Taviem Vārdiem.
Uträtta min sak, och förlossa mig; vederqvick mig igenom ditt ord.
155 Pestīšana paliek tālu no bezdievīgiem, jo tie nemeklē Tavus likumus.
Saligheten är långt ifrå de ogudaktiga; ty de akta intet dina rätter.
156 Kungs, liela ir Tava apžēlošanās; atspirdzini mani pēc Tavām tiesām.
Herre, din barmhertighet är stor; vederqvick mig efter dina rätter.
157 Daudz ir manu vajātāju un pretinieku; bet es neatkāpjos no Tavām liecībām.
Mine förföljare och ovänner äro månge; men jag viker icke ifrå din vittnesbörd.
158 Es redzu pārkāpējus, un man sāp, ka tie netur Tavus Vārdus.
Jag ser de föraktare, och det gör mig ondt, att de icke hålla din ord.
159 Uzlūko, ka es Tavas pavēles mīļoju; ak Kungs, atspirdzini mani pēc Tavas žēlastības.
Si, jag älskar dina befallningar; Herre, vederqvick mig efter din nåd.
160 Tavs vārds visnotaļ ir patiesība, un visas Tavas taisnās tiesas paliek mūžīgi.
Ditt ord hafver af begynnelsen varit sanning; alle dine rättfärdighets rätter vara evinnerliga.
161 Lieli kungi mani vajā bez vainas, bet mana sirds bīstas no Taviem Vārdiem.
Förstarna förfölja mig utan sak, och mitt hjerta fruktar sig för din ord.
162 Es priecājos par Tavu Vārdu, kā kas dabūjis lielu laupījumu.
Jag gläder mig öfver din ord, såsom en den stort byte får.
163 Es ienīstu melus un turu tos par negantību; Tavu bauslību es mīļoju.
Lögnene är jag hätsk, och stygges dervid, men din lag hafver jag kär.
164 Es Tevi teicu septiņkārt dienā par Tavām taisnām tiesām.
Jag lofvar dig sju resor om dagen, för dine rättfärdighets rätters skull.
165 Kas Tavu bauslību mīļo, tiem ir liels miers un tie nekur nepiedurās.
Stor frid hafva de som din lag älska, och de skola icke stappla.
166 Ak Kungs, es gaidu uz Tavu pestīšanu un daru pēc Taviem baušļiem.
Herre, jag väntar efter din salighet, och gör efter din bud.
167 Mana dvēsele tur Tavas liecības, un es tās ļoti mīļoju,
Min själ håller din vittnesbörd, och hafver dem mycket kär.
168 Es pasargu Tavas pavēles un Tavas liecības, jo visi mani ceļi ir Tavā priekšā.
Jag håller dina befallningar, och dina vittnesbörder; ty alle mine vägar äro för dig.
169 Ak Kungs, lai mana saukšana nāk priekš Tava vaiga! Dari mani gudru pēc Tava Vārda!
Herre, låt min klagan för dig komma; undervisa mig efter ditt ord.
170 Lai mana sirds lūgšana nāk priekš Tava vaiga! Izglāb mani pēc Tava Vārda!
Låt mina bön komma för dig; fräls mig efter ditt ord.
171 Manas lūpas teiktin teiks Tavu slavu, kad tu man māci Tavus likumus.
Mine läppar skola lofva, när du lärer mig dina rätter.
172 Mana mēle dziedās no Taviem vārdiem, jo visi Tavi baušļi ir taisnība.
Min tunga skall tala om ditt ord; ty all din bud äro rätt.
173 Lai Tava roka man nāk palīgā, jo Tavas pavēles es esmu izredzējies.
Låt dina hand vara mig biståndiga; ty jag hafver utkorat dina befallningar.
174 Kungs, man gribās Tavas pestīšanas, un Tava bauslība ir mans prieks.
Herre, jag längtar efter din salighet, och hafver lust till din lag.
175 Lai dzīvo mana dvēsele, ka tā Tevi var teikt, un lai Tavas tiesas man palīdz.
Låt mina själ lefva, att hon må lofva dig, och dine rätter hjelpa mig.
176 Es maldos kā pazudusi avs, - meklē Savu kalpu, jo es neaizmirstu Tavas pavēles.
Jag är såsom ett villfarande och borttappadt får; sök din tjenare, ty jag förgäter icke din bud.
