Psalmi 107
1 Pateiciet Tam Kungam, jo Viņš ir labs, un Viņa žēlastība paliek mūžīgi!
Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
2 Lai tā saka tie, ko Tas Kungs ir atpestījis, ko Viņš izglābis no spaidītāju rokas
Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
3 Un sapulcinājis no tām zemēm, no rītiem un vakariem, no ziemeļiem un no jūras.
de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
4 Tie, kas tuksnesī maldījās pa nestaigātiem ceļiem un neatrada pilsētu, kur varēja dzīvot,
De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
5 Izsalkuši un izslāpuši, ka viņa dvēsele nogura.
de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
6 Tad tie To Kungu piesauca savās bēdās, un Viņš tos izglāba no viņu bailēm,
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
7 Un Viņš tos vadīja pa taisnu ceļu, ka tie gāja uz to pilētu, kur varēja dzīvot:
Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
8 Tiem būs Tam Kungam pateikties par Viņa žēlastību un par Viņa brīnumiem pie cilvēku bērniem,
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
9 Ka Viņš paēdinājis iztvīkušo un ar labumu piepildījis izsalkušo. -
att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
10 Tie, kas tumsībā sēdēja un nāves ēnā, saistīti bēdās un dzelzīs,
De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
11 Tāpēc ka tie bija pretī turējušies Dieva baušļiem un nicinājuši tā Visuaugstākā padomu;
därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
12 Tādēļ viņu sirds tapa apbēdināta ar grūtumu, un tie pakrita un palīga nebija.
Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
13 Tad tie To Kungu piesauca savās bēdās, un Viņš tos izglāba no viņu bailēm
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
14 Un tos izveda no tumsības un nāves ēnas un saraustīja viņu saites:
han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
15 Tiem būs Tam Kungam pateikties par Viņa žēlastību un par Viņa brīnumiem pie cilvēku bērniem,
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
16 Ka Viņš salauž vara durvis un sadauza dzelzs bultas. -
att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
17 Tie ģeķi, kas tapa mocīti savu grēku ceļu un savu noziegumu dēļ,
De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
18 Tā ka viņu dvēselei riebās visa barība, un ka tie nogrima līdz pat nāves vārtiem.
deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
19 Tad tie To Kungu piesauca savās bēdās, un Viņš tos izglāba no viņu bailēm.
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
20 Viņš sūtīja Savu vārdu un tos dziedināja un tos izrāva no viņu bedrēm:
Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
21 Tiem būs Tam Kungam pateikties par Viņa žēlastību un par Viņa brīnumiem pie cilvēku bērniem,
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
22 Un pateikšanas upurus upurēt un Viņa darbus izteikt ar prieku. -
de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
23 Tie, kas ar lielām laivām pa jūru līgojās un strādāja savu darbu uz lieliem ūdeņiem,
De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
24 Kas Tā Kunga darbu redzējuši un Viņa brīnumus jūras dziļumos,
där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
25 Kad Viņš runāja un pacēla vētru, kas viļņus paaugstināja,
Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
26 Un tie tā kā uz debesīm kāpa un atkal nogrima dziļumos, ka viņu dvēsele no bailības izkusa,
De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
27 Un tapa mētāti un zvalstījās, kā piedzēruši un visa viņu gudrība iznīka.
De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
28 Tad tie To Kungu piesauca savās bēdās, un Viņš tos izglāba no viņu bailēm;
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
29 Viņš klusināja vētru, tā ka viļņi norima;
Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
30 Un tie priecājās, ka norima, un Viņš tos veda uz ostu, kurp tiem gribējās:
Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
31 Tiem būs Tam Kungam pateikties par Viņa žēlastību un par Viņa brīnumiem pie cilvēku bērniem.
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
32 Un Viņu paaugstināt ļaužu draudzē un Viņu slavēt vecaju vidū.
de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
33 Viņš upes padara par tuksnesi un ūdens avotus par izkaltušām vietām,
Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
34 Un auglīgu zemi Viņš padara par neauglīgu viņas iedzīvotāju blēdības dēļ;
bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
35 Un tuksnesi viņš atkal padara ūdeņainu un sauso zemi avoksnainu.
Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
36 Un liek tur dzīvot tiem izsalkušiem, ka tie var uzcelt pilsētu, kur mājot,
Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
37 Un apsēt tīrumus un dēstīt vīna dārzus, kas nes bagātus augļus.
De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
38 Un Viņš tos svētī, ka tie ļoti vairojās, un viņu lopi nenonīkst.
Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
39 Un viņi bija mazumā gājuši un panīkuši caur nelaimes varu un bēdām.
Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
40 Viņš izgāž nievāšanu uz lieliem kungiem un liek tiem aloties tuksnesī, kur ceļa nav;
men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
41 Bet paaugstina bēdīgo no viņa bēdām un vairo viņa dzimumu kā avju pulku.
han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
42 To sirdsskaidrie redz un priecājās, un visai blēdībai jātur mute.
De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
43 Kas gudrs, lai to ņem vērā un lai atzīst Tā Kunga žēlastības darbus.
Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
