Psalmi 107
1 Pateiciet Tam Kungam, jo Viņš ir labs, un Viņa žēlastība paliek mūžīgi!
Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
2 Lai tā saka tie, ko Tas Kungs ir atpestījis, ko Viņš izglābis no spaidītāju rokas
Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
3 Un sapulcinājis no tām zemēm, no rītiem un vakariem, no ziemeļiem un no jūras.
Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
4 Tie, kas tuksnesī maldījās pa nestaigātiem ceļiem un neatrada pilsētu, kur varēja dzīvot,
De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
5 Izsalkuši un izslāpuši, ka viņa dvēsele nogura.
Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
6 Tad tie To Kungu piesauca savās bēdās, un Viņš tos izglāba no viņu bailēm,
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
7 Un Viņš tos vadīja pa taisnu ceļu, ka tie gāja uz to pilētu, kur varēja dzīvot:
Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
8 Tiem būs Tam Kungam pateikties par Viņa žēlastību un par Viņa brīnumiem pie cilvēku bērniem,
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
9 Ka Viņš paēdinājis iztvīkušo un ar labumu piepildījis izsalkušo. -
Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
10 Tie, kas tumsībā sēdēja un nāves ēnā, saistīti bēdās un dzelzīs,
De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
11 Tāpēc ka tie bija pretī turējušies Dieva baušļiem un nicinājuši tā Visuaugstākā padomu;
Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
12 Tādēļ viņu sirds tapa apbēdināta ar grūtumu, un tie pakrita un palīga nebija.
Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
13 Tad tie To Kungu piesauca savās bēdās, un Viņš tos izglāba no viņu bailēm
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
14 Un tos izveda no tumsības un nāves ēnas un saraustīja viņu saites:
Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
15 Tiem būs Tam Kungam pateikties par Viņa žēlastību un par Viņa brīnumiem pie cilvēku bērniem,
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
16 Ka Viņš salauž vara durvis un sadauza dzelzs bultas. -
Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
17 Tie ģeķi, kas tapa mocīti savu grēku ceļu un savu noziegumu dēļ,
De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
18 Tā ka viņu dvēselei riebās visa barība, un ka tie nogrima līdz pat nāves vārtiem.
De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
19 Tad tie To Kungu piesauca savās bēdās, un Viņš tos izglāba no viņu bailēm.
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
20 Viņš sūtīja Savu vārdu un tos dziedināja un tos izrāva no viņu bedrēm:
Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
21 Tiem būs Tam Kungam pateikties par Viņa žēlastību un par Viņa brīnumiem pie cilvēku bērniem,
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
22 Un pateikšanas upurus upurēt un Viņa darbus izteikt ar prieku. -
Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
23 Tie, kas ar lielām laivām pa jūru līgojās un strādāja savu darbu uz lieliem ūdeņiem,
De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
24 Kas Tā Kunga darbu redzējuši un Viņa brīnumus jūras dziļumos,
De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
25 Kad Viņš runāja un pacēla vētru, kas viļņus paaugstināja,
När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
26 Un tie tā kā uz debesīm kāpa un atkal nogrima dziļumos, ka viņu dvēsele no bailības izkusa,
Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
27 Un tapa mētāti un zvalstījās, kā piedzēruši un visa viņu gudrība iznīka.
Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
28 Tad tie To Kungu piesauca savās bēdās, un Viņš tos izglāba no viņu bailēm;
Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
29 Viņš klusināja vētru, tā ka viļņi norima;
Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
30 Un tie priecājās, ka norima, un Viņš tos veda uz ostu, kurp tiem gribējās:
Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
31 Tiem būs Tam Kungam pateikties par Viņa žēlastību un par Viņa brīnumiem pie cilvēku bērniem.
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
32 Un Viņu paaugstināt ļaužu draudzē un Viņu slavēt vecaju vidū.
Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
33 Viņš upes padara par tuksnesi un ūdens avotus par izkaltušām vietām,
De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
34 Un auglīgu zemi Viņš padara par neauglīgu viņas iedzīvotāju blēdības dēļ;
Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
35 Un tuksnesi viņš atkal padara ūdeņainu un sauso zemi avoksnainu.
Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
36 Un liek tur dzīvot tiem izsalkušiem, ka tie var uzcelt pilsētu, kur mājot,
Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
37 Un apsēt tīrumus un dēstīt vīna dārzus, kas nes bagātus augļus.
Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
38 Un Viņš tos svētī, ka tie ļoti vairojās, un viņu lopi nenonīkst.
Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
39 Un viņi bija mazumā gājuši un panīkuši caur nelaimes varu un bēdām.
De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
40 Viņš izgāž nievāšanu uz lieliem kungiem un liek tiem aloties tuksnesī, kur ceļa nav;
Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
41 Bet paaugstina bēdīgo no viņa bēdām un vairo viņa dzimumu kā avju pulku.
Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
42 To sirdsskaidrie redz un priecājās, un visai blēdībai jātur mute.
Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
43 Kas gudrs, lai to ņem vērā un lai atzīst Tā Kunga žēlastības darbus.
Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.
