Psalmi 105
1 Pateiciet Tam Kungam, piesauciet Viņa Vārdu, dariet zināmus starp tiem ļaudīm Viņa darbus.
Tacker Herranom, och prediker hans Namn; förkunner hans verk ibland folken.
2 Dziediet Viņam, slavējiet Viņu ar dziesmām, pārdomājiet visus Viņa brīnumus.
Sjunger om honom, och lofver honom; taler om all hans under.
3 Slavējiet Viņa svēto vārdu; lai tās sirdis priecājās, kas To Kungu meklē.
Lofver hans helga Namn; deras hjerta, som Herran söka, glädje sig.
4 Vaicājiet pēc Tā Kunga un pēc Viņa spēka, meklējiet vienmēr Viņa vaigu.
Fråger efter Herranom, och efter hans magt; söker hans ansigte alltid.
5 Pieminiet Viņa brīnumus, ko Viņš ir darījis, Viņa brīnuma darbus un Viņa mutes tiesas, -
Tänker uppå hans underliga verk, som han gjort hafver; uppå hans under, och uppå hans ord;
6 Tu Ābrahāma, Viņa kalpa dzimums, jūs Jēkaba bērni, Dieva izredzētie!
I Abrahams hans tjenares säd, I Jacobs hans utkorades barn.
7 Viņš ir Tas Kungs, mūsu Dievs; Viņa tiesas iet pār visu zemi.
Han är Herren vår Gud; han dömer i hela verldene.
8 Viņš piemin Savu derību mūžam, to vārdu, ko Viņš ir iecēlis tūkstošiem dzimumiem,
Han tänker evinnerliga uppå sitt förbund; på det ord han lofvat hafver till mång tusend, slägte ifrå slägte;
9 Ko Viņš ar Ābrahāmu derējis un ko zvērējis Īzakam.
Det han gjort hafver med Abraham; och på eden med Isaac;
10 To Viņš arī Jēkabam ir iecēlis par likumu, Israēlim par mūžīgu derību,
Och satte det Jacob till en rätt, och Israel till ett evigt förbund;
11 Sacīdams: tev Es došu Kanaāna zemi, jūsu mantības daļu;
Och sade: Dig vill jag gifva det landet Canaan, edars arfs lott;
12 Kad tie vēl bija mazs pulciņš, ne daudz, un svešinieki iekš tās,
Då de få och ringa voro, och främlingar derinne.
13 Un staigāja no vienas tautas pie otras, no vienas valsts pie otras valsts ļaudīm,
Och de foro ifrå folk till folk; ifrå det ena riket till annat folk.
14 Viņš nevienam neļāva tos apbēdināt, Viņš arī ķēniņus sodīja viņu dēļ:
Han lät ingen menniska göra dem skada, och näpste Konungar för deras skull:
15 Neaizskariet Manus svaidītos un nedariet ļauna Maniem praviešiem!
Kommer intet vid mina smorda, och görer intet ondt minom Prophetom.
16 Viņš aicināja badu pār zemi, Viņš atņēma visu maizes padomu.
Och han lät en dyr tid komma i landet, och förtog dem allt bröds uppehälle.
17 Viņš sūtīja viņu priekšā vienu vīru; Jāzeps tapa pārdots par kalpu.
Han sände en man framför dem; Joseph vardt såld till en träl.
18 Viņa kājas tapa spaidītas siekstā, viņa miesas nāca dzelzīs,
De tvingade hans fötter i fjettrar; hans kropp måste jern ligga;
19 Tiekams viņa vārds notika, un Tā Kunga sludinājums to pārbaudīja.
Tilldess hans ord kom, och Herrans tal pröfvade honom.
20 Tas ķēniņš sūtīja un lika to atraisīt, tas ļaužu valdītājs to atlaida vaļā.
Då sände Konungen bort, och lät gifva honom lös; herren öfver folken böd låta honom ut.
21 Viņš to iecēla par kungu savam namam un par valdnieku visai savai mantai.
Han satte honom till en herra öfver sitt hus; till en föreståndare öfver alla sina ägodelar;
22 Ka tas saistītu viņa lielkungus pēc sava prāta un mācītu gudrību viņa vecākajiem.
Att han skulle undervisa hans Förstar, efter sitt sätt, och lära hans äldsta vishet.
23 Tā Israēls nāca Ēģiptes zemē un Jēkabs piemita Hama zemē.
Och Israel for in uti Egypten, och Jacob vardt en främling i Hams land.
24 Un Viņš Saviem ļaudīm lika augumā augt un tos darīja jo varenus nekā viņu pretiniekus.
Och han lät sitt folk svåliga växa, och gjorde dem mägtigare än deras fiender.
25 Viņš pārvērsa viņu sirdi, ienīdēt Viņa ļaudis un ar viltu glūnēt uz Viņa kalpiem.
Han förvände deras hjerta, så att de hans folk hätske vordo, och tänkte till att förtrycka hans tjenare med list.
26 Viņš sūtīja Mozu, Savu kalpu, un Āronu, ko Viņš bija izredzējis.
Han sände sin tjenare Mose; Aaron, den han utvalt hade.
27 Tie darīja viņu starpā Dieva brīnumus un brīnuma zīmes Hama zemē.
De samme gjorde hans tecken ibland dem, och hans under i Hams land.
28 Viņš sūtīja tumsu, tad kļuva tumšs; un tie Viņa Vārdam neturējās pretī.
Han lät mörker komma, och gjordet mörkt; och de voro icke hans ordom ohörsamme.
29 Viņš pārvērsa viņu ūdeņus par asinīm un nokāva viņu zivis.
Han förvände deras vatten i blod, och dräp deras fiskar.
30 Viņu zeme mudžēja no vardēm viņu ķēniņu kambaros.
Deras land gaf myckna paddor ifrå sig; ja, uti deras Konungars kamrar.
31 Viņš runāja, tad nāca kukaiņi, utis visās viņu robežās.
Han sade, då kom ohyra; löss uti alla deras landsändar.
32 Viņš tiem deva krusu lietus vietā, uguns liesmas viņu zemē,
Han gaf dem hagel till regn; eldslåga uti deras land;
33 Un sasita viņu vīna kokus un viņu vīģes kokus un salauzīja kokus viņu robežās.
Och slog deras vinträ och fikonaträ, och förderfvade trän i deras landsändar.
34 Viņš runāja, tad nāca siseņi un vaboles neizskaitāmā pulkā,
Han sade, då kommo gräshoppor, gräsmatkar otalige;
35 Kas apēda visu zāli viņu zemē, un norija viņu zemes augļus.
Och de uppåto allt gräset i deras land, och uppfrätte frukten på deras mark;
36 Viņš kāva arī visus pirmdzimtos viņu zemē un visu viņu pirmo stiprumu.
Och slog allt förstfödt uti deras land, alla deras första arfvingar.
37 Un tos izveda ar sudrabu un zeltu, un neviena gurdena nebija viņu ciltīs.
Och han förde dem ut med silfver och guld, och ibland deras slägter var ingen krank.
38 Ēģiptes zeme priecājās, kad tie izgāja, jo viņu bailes uz tiem bija kritušas.
Egypten var glad, att de utdrogo; ty deras fruktan var uppå dem fallen.
39 Viņš deva padebesi par apsegu, un uguni naktī par gaismu.
Han utsträckte en molnsky till skjul, och eld om nattena till att lysa.
40 Tie lūdza un viņš lika nākt paipalām un tos ēdināja ar debes'maizi.
De bådo, och han lät komma åkerhöns; och han mättade dem med himmelsbröd.
41 Viņš pāršķēla klinti, tad ūdens iztecēja, un upes skrēja tuksnesī.
Han öppnade bergsklippona, och vatten flöt derut, så att bäcker flöto i torra öknene.
42 Jo Viņš pieminēja Savu svēto vārdu un Ābrahāmu, Savu kalpu.
Ty han tänkte på sitt helga ord, det han till Abraham sin tjenare talat hade.
43 Tā Viņš izveda Savus ļaudis ar prieku un Savus izredzētos ar gavilēšanu,
Alltså förde han sitt folk ut med fröjd, och sina utkorade med glädje;
44 Un tiem deva pagānu zemes; tie iemantoja tautu sviedrus,
Och gaf dem Hedningarnas land, så att de folks gods intogo;
45 Lai turētu Viņa likumus un sargātu Viņa bauslību. Alleluja.
På det de skulle hålla hans rätter, och bevara hans lag. Halleluja.
