Psalmi 102

1 Bēdu cilvēka lūgšana, kad tas ir noskumis un savas žēlabas izgāž Tā Kunga priekšā. Ak Kungs, klausi manu lūgšanu, un mana saukšana lai nāk pie Tevis.

Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

2 Neapslēp Savu vaigu priekš manis, atgriez Savu ausi pie manis bēdu laikā; tai dienā, kad es saucu, paklausi mani drīz.

Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

3 Jo manas dienas ir iznīkušas kā dūmi, un mani kauli ir izdeguši kā pagale.

Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

4 Mana sirds ir sasista un izkaltusi kā zāle, tā ka es aizmirstu pat savu maizi ēst.

Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

5 Mani kauli līp pie manas miesas no kaukšanas un nopūšanās.

För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

6 Es esmu tā kā dumpis tuksnesī, es esmu kā apogs (pūce) izpostītās vietās.

Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

7 Es esmu nomodā un tāpat kā vientulis putns uz jumta.

Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

8 Mani ienaidnieki mani nievā cauru dienu; kas pret mani trako, tie mani dara par lāsta vārdu.

Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

9 Jo es ēdu pelnus kā maizi un sajaucu savu dzērienu ar asarām,

Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

10 Tavas bardzības un dusmības pēc, jo Tu mani esi pacēlis un atkal nogāzis.

för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

11 Manas dienas ir kā ēna pavakarē, un es kalstu kā zāle.

Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

12 Bet Tu, Kungs, paliec mūžīgi un Tava piemiņa līdz radu radiem.

Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

13 Kaut Tu celtos un apžēlotos par Ciānu, jo jau ir laiks par viņu apžēloties, jo tas nospriestais laiks ir atnācis.

Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

14 Jo Tavi kalpi mīļo viņas akmeņus un žēlojās, ka tā guļ pīšļos.

Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

15 Tad pagāni bīsies Tā Kunga Vārdu, un visi ķēniņi virs zemes Tavu godību,

Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

16 Kad Tas Kungs Ciānu uztaisīs un parādīsies Savā godībā.

när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

17 Viņš griežas pie bēdu ļaužu lūgšanas un nenicina pielūgšanu.

när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

18 Lai tas top uzrakstīts pēcnākamiem, un tie ļaudis, kas vēl taps radīti, slavēs To Kungu.

Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

19 Jo Viņš skatās no Sava svēta augstuma, Tas Kungs lūko no debesīm uz zemi,

att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

20 Ka Viņš dzird cietumnieku nopūšanos un atsvabina nāves bērnus;

för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

21 Ka Tā Kunga vārds top sludināts Ciānā un Viņa slava Jeruzālemē,

på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

22 Kad tautas sapulcējās kopā un valstis, Tam Kungam kalpot.

när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

23 Bet Viņš ir pazemojis ceļā manu spēku un paīsinājis manas dienas.

Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

24 Es saku: mans Dievs, neņem mani nost pusmūžā. Tavi gadi paliek līdz radu radiem.

Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

25 Senlaikus Tu esi nodibinājis zemi, un debesis ir Tavu roku darbs.

I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

26 Tās zudīs, bet Tu pastāvēsi; tās sadils visas, kā drēbes; Tu tās pārvērtīsi kā drānas, un tās pārvērtīsies;

de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

27 Bet Tu palieci tas pats, un Tavi gadi nebeigsies.

Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.

28 Tavu kalpu bērni paliks, un viņu dzimums būs pastāvīgs Tavā priekšā.

Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.