< Psalmi 101 >
1 Dāvida dziesma. No žēlastības un tiesas es gribu dziedāt, - Tev, Kungs, es dziedāšu.
En Psalm Davids. Om nåd och rätt vill jag sjunga; och dig, Herre, lofsäga.
2 Es likšu vērā nenoziedzības ceļu, - kad Tu nāksi pie manis? - Es staigāšu ar skaidru sirdi savā namā.
Jag handlar försigteliga och redeliga med dem som mig tillhöra, och vandrar troliga i mitt hus.
3 Uz ļaunām lietām es nelūkošu, grēka darbu es ienīstu, ka tas nebūs pie manis.
Jag tager mig ingen ond sak före; jag hatar öfverträdaren, och låter honom icke när mig blifva.
4 Nikna sirds lai ir tālu no manis, ļauna es negribu zināt.
Ett vrångt hjerta måste vika ifrå mig; den onda lider jag icke.
5 Kas savu tuvāko slepeni aprunā, to es izdeldēšu, kam lepnas acis un grezna sirds, to es necietīšu.
Den sin nästa hemliga baktalar, honom förgör jag; den der storlåtig är och högt sinne hafver, honom lider jag icke.
6 Manas acis raugās uz tiem uzticīgiem iekš zemes, ka tie paliek pie manis; kas taisnu ceļu staigā, tas man kalpos.
Mine ögon se efter de trogna i landena, att de måga när mig bo; och hafver gerna fromma tjenare.
7 Kas blēdību dara, tas nepaliks manā namā; kas melus runā, nepastāvēs priekš manām acīm.
Falskt folk håller jag icke i mitt hus; ljugare trifvas icke när mig.
8 Ik rītus es nomaitāšu visus bezdievīgos iekš zemes, ka es izdeldu visus ļaundarītājus no Tā Kunga pilsētas.
Bittida förgör jag alla ogudaktiga i landena, att jag må utrota alla ogerningsmän utu Herrans stad.