Salamana Pamācības 4

1 Klausāties, mani bērni, tēva pamācīšanu un meklējiet atzīšanu mācīties;

Hörer, min barn, edars faders tuktan, och akter uppå, att I mågen lära och kloke varda;

2 Jo es jums dodu labu mācību, neatmetiet manu bauslību!

Ty jag gifver eder en god lärdom; öfvergifver icke min lag.

3 Jo es biju sava tēva dēls, savai mātei luteklītis un vienīgais;

Ty jag var mins faders son, späd, och den endaste for mine moder.

4 Un viņš mani mācīja un sacīja: Lai tava sirds pieņem manus vārdus, turi manus baušļus, tad tu dzīvosi;

Och han lärde mig, och sade: Låt ditt hjerta anamma min ord; håll min bud, så får du lefva.

5 Manto gudrību, manto atzīšanu; neaizmirsti un negriezies nost no manas mutes vārdiem;

Anamma vishet, anamma förstånd; förgät icke, och vik icke ifrå mins muns tal.

6 Neatstāj to, tad viņa tevi paglābs; mīļo viņu, tad viņa tevi pasargās.

Öfvergif henne icke, så skall hon behålla dig; älska henne, så skall hon bevara dig;

7 Gudrības iesākums ir: Manto gudrību un ar visu savu padomu samanto atzīšanu.

Ty vishetenes begynnelse är, när man gerna hörer henne, och hafver klokhetena kärare, än alla ägodelar.

8 Turi viņu augsti, tad viņa tevi paaugstinās, viņa tevi cels godā, ja tu viņu apkampsi.

Akta henne högt, så skall hon upphöja dig, och skall komma dig till äro, om du hafver henne kär.

9 Viņa dos jauku glītumu tavai galvai; krāšņu kroni viņa tev dāvinās.

Hon skall ditt hufvud härliga pryda, och hedra dig med en dägelig krono.

10 Klausies, mans bērns, un pieņem manus vārdus, tad vairosies tavas dzīvības gadi.

Så hör, min son, och tag vid mitt tal, så skola din år mång varda.

11 Es tev mācīšu gudrības ceļu, es tevi vadīšu uz taisna ceļa,

Jag vill föra dig på vishetenes väg; jag vill leda dig på rätta stigen;

12 Ka staigājot tavi soļi nemetās, un tekot tu nepiedauzies.

Så att, när du går, skall din gång icke varda dig tung, och när du löper, skall du icke stöta dig.

13 Turies cieti pie pamācības, neatstājies no tās, sargi to; jo tā ir tava dzīvība.

Anamma tuktan, öfvergif henne icke; bevara henne, ty hon är ditt lif.

14 Uz bezdievīgo tekas nenāc un uz ļauno ceļa neej!

Kom icke uppå de ogudaktigas stig, och träd icke uppå de ondas väg.

15 Stājies no tā, nestaigā uz viņa; raujies no tā un ej garām!

Låt fara honom, och gack icke på honom; vik ifrå honom, och gack framom.

16 Jo tie neaiziet gulēt, pirms nav ļauna darījuši, un tiem nenāk miegs, pirms nav kādu zemē gāzuši.

Ty de sofva icke, utan de hafva gjort illa, och gifva sig icke ro, utan de hafva gjort skada.

17 Jo tie ēd bezdievības maizi un dzer negantības vīnu.

Ty de föda sig af ogudaktigt bröd; och dricka af vrånghetenes vin.

18 Bet taisno celiņš ir kā spožs gaišums, kas spīd un spīd, līdz diena aust.

Men de rättfärdigas stig skin såsom ett ljus, hvilket framgår, och lyser allt intill fullan dag.

19 Bezdievīgo ceļš ir kā akla tumsība; tie nezin, pār ko tie kritīs.

Men de ogudaktigas väg är såsom mörker, och de veta icke, hvar de fallande varda.

20 Ņem vērā, mans dēls, manus vārdus, griez savu ausi uz manu valodu,

Min son, akta uppå min ord, och böj din öron till mitt tal.

21 Lai tie nezūd no tavām acīm; paglabā tos savā sirds dziļumā;

Låt dem icke komma ifrå din ögon; behåll dem i ditt hjerta.

22 Jo tie ir dzīvība tiem, kas tos atrod, un visai viņu miesai zāles, kas dziedina.

Ty de äro lif dem som finna dem, och helsosam deras hela kroppe.

23 Pār visu, kas jāsargā, sargi savu sirdi; jo no tās iziet dzīvība.

Bevara ditt hjerta med all flit; ty derutaf går lifvet.

24 Atstādini no sevis netiklu muti, un netaisnas lūpas lai ir tālu no tevis.

Låt bort ifrå dig en ond mun, och vrånga läppar låt långt vara ifrå dig.

25 Lai tavas acis taisni skatās, un tavi acu raugi taisni tavā priekšā.

Låt din ögon se rätt fram för sig, och din ögnalock se rätt fram för dig.

26 Nosver savu kāju soļus, tad visi tavi ceļi labi izdosies.

Låt din fot gå lika, så går du visst.

27 Negriezies ne uz labo ne kreiso pusi; sargi savu kāju no ļauna.

Vik hvarken på högra eller på venstra sidona; vänd din fot ifrå det ondt är.