Salamana Pamācības 31
1 Ķēniņa Lemuēļa vārdi, tā mācība, ko viņa māte tam mācīja.
Detta är Konung Lemuels ord, den lära, som honom hans moder lärde.
2 Ak, mans dēls! ak manas miesas dēls! tu manu solījumu dēls.
Ack! min utkorade; ack! du mins lifs son; ack! min önskade son.
3 Nedod sievām savu spēku, nedz savu ceļu tām, kas ķēniņus samaitā.
Låt icke qvinnor få dina förmågo, och gack icke de vägar, der Konungar förderfva sig på.
4 Ķēniņiem nebūs, ak Lemuēl, ķēniņiem nebūs vīna dzert, nedz valdniekiem stipra dzēriena iekārot,
O! icke Konungom, Lemuel; gif icke Konungom vin dricka, eller Förstom starka drycker;
5 Ka dzerdami neaizmirst likumus, un nepārgroza tiesu visiem sērdieņiem.
Att de icke dricka, och förgäta rätthetena, och förvända de elända menniskors sak.
6 Dodiet stipru dzērienu tam, kas iet bojā, un vīnu, kam noskumusi sirds:
Gif starka drycker dem som förgöras skola, och vin bedröfvadom själom;
7 Tāds lai dzer, ka aizmirst savu nabadzību, un vairs nepiemin savas bēdas.
Att de måga dricka, och förgäta sina vedermödo, och icke mer ihågkomma sin jämmer.
8 Atdari savu muti par mēmo un par visiem, kas ir atstāti.
Låt din mun upp för de dumbar, och för allas deras sak, som förlåtne äro.
9 Atdari savu muti, tiesā taisni un nes tiesu nabagam un sērdienim.
Låt din mun upp, och döm rätt, och hämnas den elända och fattiga.
10 Tikušu (tikumīgu) sievu, kas tādu atrod, pāri par pērlēm ir viņas dārgums.
Hvilkom en dygdelig qvinna beskärd är, hon är mycket ädlare, än aldrakosteligaste perlor.
11 Uz viņu uzticas vīra sirds un labuma tam netrūkst nekāda.
Hennes mans hjerta tör förlåta sig uppå henne, och bergning skall honom icke fattas.
12 Tā dara tam labu, ne ļaunu visās sava mūža dienās.
Hon gör honom ljuft, och icke ledt, i alla sina lifsdagar.
13 Viņa gādā par vilnu un liniem un strādā priecīgām rokām.
Hon brukar sig på ull och lin, och arbetar gerna med sina händer.
14 Tā ir kā laivinieka laiva, sagādā maizi no tālienes.
Hon är såsom ett köpmanskepp, som sina bergning fjerranefter hemtar.
15 Jau pašā naktī tā ceļas un dod barību savai saimei un kalponēm iespriesto tiesu.
Hon står om nattene upp, och gifver sitt husfolk mat, och sina tjenarinnor deras del.
16 To zemes stūri, ko cerē, tā dabū, no savu roku augļiem tā dēsta vīna dārzu.
Hon tänker på en åker, och köper honom; och planterar en vingård af sina händers frukt.
17 Ar spēku tā jož savus gurnus un savas rokas ar stiprumu.
Hon gjordar sina länder fast, och stärker sina armar.
18 Tā mana, ka viņas pūliņš labi sokas, un gaisma tai neapdziest naktī.
Hon märker, hvar hennes handel kan hafva förkofring; hennes lykta utsläckes icke om nattena.
19 Tā stiepj savu roku pie kodeļa un tver ar pirkstiem ratiņu.
Hon räcker ut sina hand till rocken, och hennes finger fatta tenen.
20 Tā sērdieņus mīlīgi apkampj un pasniedz nabagiem roku.
Hon utsträcker sina händer till den fattiga, och räcker sina hand dem torftiga.
21 Savam namam tā nebīstas sniega, jo saime divkārtīgi ģērbta.
Hon fruktar icke sino huse för snö; ty hela hennes hus hafver dubbel kläder.
22 Tā sev taisa apsegus, dārgs audeklis un purpurs tai ir apģērbs.
Hon gör sig täcken; hvitt silke, och purpur är hennes kläde.
23 Tai vīrs ir pazīstams vārtos, kad tas sēž ar zemes vecajiem.
Hennes man är prisad i portomen, när han sitter när landsens äldsta.
24 Viņa auž linu svārkus un pārdod, un izdod pircējiem jostas.
Hon gör en kjortel, och säljer honom; ett bälte får hon krämarenom.
25 Stiprums un gods tai apģērbs; tā smejas par nākamo laiku.
Hennes prydning är, att hon renlig och flitig är; och framdeles skall hon le.
26 Savu muti tā atdara ar gudrību, un uz viņas mēles ir jauka mācība.
Hon upplåter sin mun med vishet, och på hennes tungo är täckelig lära.
27 Viņa skatās pēc visām sava nama gaitām un neēd savu maizi ar slinkumu.
Hon ser till, huru det i hennes hus tillstår, och äter icke sitt bröd i lättja.
28 Viņas bērni pieceļas un teic viņu laimīgu; viņas vīrs, tas to slavē:
Hennes söner komma upp, och prisa henne saliga; hennes man lofvar henne.
29 Daudz mātes meitām ir goda tikums, bet tu esi pāri par visām!
Många döttrar samka rikedom; men du öfvergår dem alla.
30 Daiļums viļ un skaistums paiet; dievbijīga sieva, tā ir teicama!
Täckeligt och dägelig vara är intet; en qvinna, som Herran fruktar, den skall man lofva.
31 Teiciet viņu par viņas roku augļiem, un viņas pašas darbi lai viņu ļaudīs teic!
Hon skall rosad varda af sina händers frukt, och hennes gerningar skola lofva henne i portomen.
