Salamana Pamācības 3
1 Mans bērns, neaizmirsti manu mācību, bet lai tava sirds patur manus baušļus.
Min son, förgät icke min lag, och ditt hjerta behålle min bud;
2 Jo tie tev pieliks daudz dienu un dzīvības gadus un mieru.
Ty de skola skaffa dig långt lif, och god år, och frid.
3 Žēlastība un ticība tevi neatstās; sien tos ap savu kaklu un ieraksti tos savas sirds galdiņā;
Nåd och trohet skola icke förlåta dig. Häng dem på din hals, och skrif dem uti dins hjertas taflo;
4 Tad tu atradīsi žēlastību un labprātību Dieva un cilvēku acīs.
Så skall du finna ynnest och klokhet, den Gudi och menniskom täck är.
5 Paļaujies uz To Kungu no visas savas sirds un nepaļaujies uz savu gudrību.
Förlåt dig på Herran af allt hjerta, och förlåt dig icke uppå ditt förstånd;
6 Visos savos ceļos ņem Viņu vērā, tad Viņš darīs līdzenas tavas tekas
Utan tänk uppå honom i allom dinom vägom, så skall han föra dig rätt.
7 Neesi gudrs savās acīs; bīsties To Kungu un atkāpies no ļauna.
Låt dig icke tycka att du äst vis, utan frukta Herran, och vik ifrå det ondt är.
8 Tās būs tavai miesai zāles, kas dziedina, un atspirgšana taviem kauliem.
Det skall vara dinom nafla helsosamt, och vederqvicka din ben.
9 Godā To Kungu no savas mantas, un no visa sava ienākuma pirmajiem,
Hedra Herran af dina ägodelar, och af all dins årsväxts förstling;
10 Tad tavi šķūņi pildīsies ar pilnību, un tavi vīna spaidi plūdīs no jauna vīna.
Så skola dina lador fulla varda, och dine presser med must öfverflyta.
11 Mans bērns, neatmet Tā Kunga pamācīšanu, un lai viņa pārmācīšana tev neriebj;
Min son, förkasta icke Herrans tuktan, och var icke otålig, då han straffar;
12 Jo ko Tas Kungs mīļo, to Viņš pārmāca, kā tēvs dēlu, pie kā tam labs prāts.
Ty hvilken Herren älskar, honom straffar han, och hafver ett behag till honom, såsom en fader till sonen.
13 Svētīgs tas cilvēks, kas atradis gudrību, un cilvēks, kam tiek saprašana.
Säll är den menniska, som vishet finner, och den menniska, hvilko förstånd tillflyter.
14 Viņu mantot ir labāki nekā sudrabu mantot, un viņu krāt labāki nekā spožu zeltu.
Ty det är bättre hafva henne än silfver, och hennes frukt bättre än guld.
15 Viņa ir dārgāka pār pērlēm un viss, ko tu kārotos, tai netiek līdzi.
Hon är ädlare än perlor, och allt det du önska må, är henne icke likt.
16 Garš mūžs ir viņas labā rokā, un viņas kreisā bagātība un gods.
Långt lif är på hennes högra hand, på hennes venstra är rikedom och ära.
17 Viņas ceļi ir jauki ceļi, un visas viņas tekas ir miers.
Hennes vägar äro lustige vägar, och alle hennes stigar äro frid.
18 Viņa ir dzīvības koks tiem, kas viņu tver, un kas viņu cieti tur, tas ir laimīgs.
Hon är lifsens trä allom dem som fatta henne; och salige äro de som hålla henne;
19 Tas Kungs ar gudrību licis pamatus zemei, ar saprašanu viņš sataisījis debesis.
Ty Herren hafver grundat jordena genom vishet, och genom sitt råd tillredt himmelen.
20 Caur viņa ziņu plūda ūdens plūdi, un padebeši pilēja ar rasu.
Genom hans ord äro djupen åtskild, och skyarna med dagg drypande vordne.
21 Mans bērns, lai tās neizzūd no tavām acīm, pasargi apdomīgu prātu un samaņu.
Min son, låt henne icke ifrå din ögon vika, så skall du lyckosam och klok varda.
22 Jo tā būs tavas dvēseles dzīvība un glītums tavam kaklam.
Det skall vara dine själs lif, och din mun skall täck vara.
23 Tad tu savu ceļu staigāsi droši, un tava kāja nepiedauzīsies;
Då skall du på dinom väg säker vandra, att din fot icke stöter sig.
24 Apguldamies tu nebīsies, bet gulēsi, un tavs miegs būs gards.
Lägger du dig, så skall du intet frukta dig, utan sofva sötliga;
25 Tu nebīsies no piepešas izbailes, nedz no bezdievīgo posta, kad tas nāk;
Att du icke betorf frukta dig för hastig förskräckelse, eller för de ogudaktigas storm, då han kommer.
26 Jo Tas Kungs būs tavs patvērums un pasargās tavu kāju no valgiem.
Ty Herren är din tröst; han bevarar din fot, att han icke fången varder.
27 Neliedzies labu darīt, kam tas nākas, ja Dievs devis, ka tev pie rokas, to darīt;
Neka dig icke att göra dem torftiga godt, om din hand af Gudi hafver magt sådant göra.
28 Nesaki uz savu tuvāko: „Ej un nāc, es tev rīt došu!“un tev tomēr ir.
Säg icke till din vän: Gack bort, och kom igen, i morgon vill jag gifva dig; der du dock det nu hafver.
29 Neperē ļauna pret savu tuvāko, kad tas tev uzticēdamies pie tevis dzīvo.
Far icke efter att göra dinom vän ondt, den uppå god tro när dig bor.
30 Nebaries par nepatiesu ar cilvēku ja viņš tev ļauna nav darījis.
Kifva med ingom utan sak, om han dig intet ondt gjort hafver.
31 Neapskaudi varas darītāju un neizraugies sev neviena no viņa ceļiem;
Följ icke en vrång man efter, och utvälj ingen af hans vägar;
32 Jo netiklais Tam Kungam ir negantība, bet viņam ir draudzība ar sirdsskaidriem.
Ty Herren stygges vid den affälliga, och hans hemlighet är när de fromma.
33 Tā Kunga lāsti ir bezdievīga namā, bet taisno mājas vietu viņš svētī.
Uti dens ogudaktigas hus är Herrans förbannelse; men dens rättfärdigas hus varder välsignadt.
34 Smējējus tiešām viņš apsmies, bet pazemīgiem dos žēlastību.
Han skall bespotta de bespottare; men dem eländom skall han nåd gifva.
35 Gudrie iemantos godu, bet ģeķi atradīs kaunu.
De vise skola ärfva äro; men om de galne än högt uppkomma, varda de likväl till skam.
