Salamana Pamācības 26
1 Kā sniegs vasarai un lietus pļaujamam laikam, tā ģeķim nepieder gods.
Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.
2 Kā putns nolidinājās, kā bezdelīga aizskrien, tā nenopelnīti lāsti neaizņem.
Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.
3 Zirgam pātaga, ēzelim iemaukti un ģeķa mugurai rīkste.
Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!
4 Neatbildi ģeķim pēc viņa ģeķības, ka tu viņam līdzi netopi.
Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.
5 Atbildi ģeķim pēc viņa ģeķības, ka viņš pats neturās par gudru.
Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.
6 Darbu uzticēt nelgam rokā, ir nocirst kājas un izbaudīt briesmas.
Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.
7 Kā klibam karājās kājas, tā ģeķa mutē gudrības vārdi.
Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.
8 Kas ģeķim dod godu, ir kā kas akmeni piesien pie lingas.
Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.
9 Kā ērkšķi, kas tikuši piedzēruša rokā, tāds ir sakāms vārds ģeķu mutē.
Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.
10 Manīgs visu izdara; bet kas nelgu der, sader tekuli.
En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.
11 Kā suns atiet pie saviem vēmekļiem, tā pat ģeķis atgriežas atpakaļ pie savas ģeķības.
Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.
12 Kad tu redzi vīru, kas savās acīs gudrs, tad no muļķa vairāk cerības, nekā no tāda.
Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.
13 Sliņķis saka: „Jauns lauva uz ceļa, lauva uz ielām!“
Den late säger: »Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.
14 Durvis grozās eņģēs, un sliņķis savā gultā.
Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.
15 Sliņķis slēpj savu roku azotē, un tam grūti to atkal pie mutes likt.
Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.
16 Sliņķis savā prātā gudrāks nekā septiņi, kas runā prātīgi.
Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.
17 Kas garām ejot iejaucās citu ķildā, ir kā kas suni ņem aiz ausīm.
Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.
18 Tā kā, kad (ārprātīgs) par smieklu šautu ar šķēpiem un nāvīgām bultām,
Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,
19 Tā pat ir, kas savu tuvāko pievīlis saka: Vai to par smieklu vien nedarīju?
är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: »Jag gjorde det ju på skämt.»
20 Kad malkas nav, tad uguns izdziest, un kad lišķa nav, tad ķilda rimst.
När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.
21 Kā ogles liesmu un malka uguni, tā rējējs cilvēks saceļ ķildu.
Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.
22 Lišķa vārdi ir kā saldi kumosi un iet visai pie sirds.
Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
23 Dedzīgi vārdi, bet neganta sirds ir poda gabals pārvilkts ar netīru sudrabu.
Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.
24 Kas tevi ienīst, ir ar muti draugs, bet savā sirdī viņš domā uz viltu.
En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.
25 Kad tas mīlīgi runā, tad netici viņam, jo septiņas negantības viņa sirdī.
Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.
26 Lai gan ienaidu aizsedz ar viltu, tomēr viņa niknums ļaužu priekšā nāks gaismā.
Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.
27 Kas bedri rok, tas tanī iekritīs, un kas akmeni veļ uz to tas atvelsies.
Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.
28 Viltus mēle ienīst to, kam pati dzēlusi, un mīksta mute padara nelaimi.
En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.
