Salamana Pamācības 26
1 Kā sniegs vasarai un lietus pļaujamam laikam, tā ģeķim nepieder gods.
Lika som snö om sommaren, och regn i andene, så höfves icke enom dåra ära.
2 Kā putns nolidinājās, kā bezdelīga aizskrien, tā nenopelnīti lāsti neaizņem.
Lika som en fogel bortfar, och en svala flyger, alltså biter intet en oförtjent banna.
3 Zirgam pātaga, ēzelim iemaukti un ģeķa mugurai rīkste.
Hästenom en gissel, och åsnanom ett betsel, och dåranom ett ris på ryggen.
4 Neatbildi ģeķim pēc viņa ģeķības, ka tu viņam līdzi netopi.
Svara icke dåranom efter hans dårskap, att du honom icke lik varder.
5 Atbildi ģeķim pēc viņa ģeķības, ka viņš pats neturās par gudru.
Men svara dåranom efter hans dårskap, att han icke skall låta sig tycka, att han är vis.
6 Darbu uzticēt nelgam rokā, ir nocirst kājas un izbaudīt briesmas.
Den ena sak genom ett galet bådskap beställer, han är såsom en halter på fötterna, och tager skada.
7 Kā klibam karājās kājas, tā ģeķa mutē gudrības vārdi.
Såsom enom krympling står att dansa, alltså står enom dåra tala om vishet.
8 Kas ģeķim dod godu, ir kā kas akmeni piesien pie lingas.
Den enom dåra äro tillägger, det är lika som man kastade en ädla sten uppå en stenrösjo.
9 Kā ērkšķi, kas tikuši piedzēruša rokā, tāds ir sakāms vārds ģeķu mutē.
Ett ordspråk uti ens dåras mun är såsom en törneqvist, den uti ens druckens mans hand stinger.
10 Manīgs visu izdara; bet kas nelgu der, sader tekuli.
En god mästare gör ett ting rätt; men den som en klåpare lejer, honom varder det förderfvadt.
11 Kā suns atiet pie saviem vēmekļiem, tā pat ģeķis atgriežas atpakaļ pie savas ģeķības.
Såsom en hund uppäter sina spyor igen, alltså är en dåre som sin galenskap på nytt bedrifver.
12 Kad tu redzi vīru, kas savās acīs gudrs, tad no muļķa vairāk cerības, nekā no tāda.
När du en ser, som sig tycker vis vara, det är mera hopp uppå en dåra, än på honom.
13 Sliņķis saka: „Jauns lauva uz ceļa, lauva uz ielām!“
Den late säger: Det är ett ungt lejon på vägenom, och ett lejon på gatone.
14 Durvis grozās eņģēs, un sliņķis savā gultā.
En later vänder sig i sängene, lika som en dörr på dörrajernen.
15 Sliņķis slēpj savu roku azotē, un tam grūti to atkal pie mutes likt.
Den late gömmer sina hand i barmen, och det varder honom tungt, att han skall bära henne åt munnen.
16 Sliņķis savā prātā gudrāks nekā septiņi, kas runā prātīgi.
En later tycker sig visare vara än sju, som seder lära.
17 Kas garām ejot iejaucās citu ķildā, ir kā kas suni ņem aiz ausīm.
Den som framgår, och blandar sig uti annars kif, han är lika som en, den der drager en hund med öronen.
18 Tā kā, kad (ārprātīgs) par smieklu šautu ar šķēpiem un nāvīgām bultām,
Lika som en hemliga med skott och pilar skjuter, och dräper;
19 Tā pat ir, kas savu tuvāko pievīlis saka: Vai to par smieklu vien nedarīju?
Alltså gör en falsk menniska med sin nästa, och säger sedan: Det var mitt skämt.
20 Kad malkas nav, tad uguns izdziest, un kad lišķa nav, tad ķilda rimst.
Då intet mer ved är, slocknar elden; och när klaffaren är borta, vänder trätan åter.
21 Kā ogles liesmu un malka uguni, tā rējējs cilvēks saceļ ķildu.
Såsom kolen glöd, och veden eld, alltså kommer en trätosam man kif åstad.
22 Lišķa vārdi ir kā saldi kumosi un iet visai pie sirds.
Klaffarens ord äro såsom hugg, och de gå igenom hjertat.
23 Dedzīgi vārdi, bet neganta sirds ir poda gabals pārvilkts ar netīru sudrabu.
En förgiftig mun, och ondt hjerta, är såsom en lerpotta med silfslagg öfverdragen.
24 Kas tevi ienīst, ir ar muti draugs, bet savā sirdī viņš domā uz viltu.
Fienden varder känd vid sitt tal, och när han nalkas, far han med falskhet.
25 Kad tas mīlīgi runā, tad netici viņam, jo septiņas negantības viņa sirdī.
Då han smeker med sitt mjuka tal, tro honom intet; ty sju styggelser äro uti hans hjerta.
26 Lai gan ienaidu aizsedz ar viltu, tomēr viņa niknums ļaužu priekšā nāks gaismā.
Den som hat hemliga håller, till att göra skada, hans ondska skall den meniga man uppenbar varda.
27 Kas bedri rok, tas tanī iekritīs, un kas akmeni veļ uz to tas atvelsies.
Den ena grop gör, han skall falla deruti; och den en sten välter, uppå honom skall han komma.
28 Viltus mēle ienīst to, kam pati dzēlusi, un mīksta mute padara nelaimi.
En falsk tunga hatar den henne straffar, och en smeken mun kommer förderf åstad.
