Salamana Pamācības 24
1 Neiekarsies uz nelabiem cilvēkiem un nekāro būt ar viņiem;
Följ icke onda menniskor, och begär icke att vara när dem.
2 Jo viņu sirds domā uz postu, un viņu lūpas runā mokas.
Ty deras hjerta står efter skada, och deras läppar råda till ondt.
3 Ar gudrību uzceļ namu un ar saprašanu to stiprina,
Genom vishet varder ett hus bygdt, och genom förstånd vid magt hållet.
4 Un ar samaņu pilda kambarus ar visādu dārgu un jauku bagātību.
Genom skickelig hushållning varda husen full med allahanda kosteliga och härliga rikedomar.
5 Gudrs vīrs ir spēcīgs, un vīrs, kam atzīšana, ir varens spēkā;
En vis man är stark, och en förnuftig man är mägtig af krafter.
6 Jo ar gudriem padomiem tu izvedīsi savu karu, un uzvarēšana ir, kur padoma devēju papilnam.
Ty med råd måste man örlig föra; och der månge rådgifvare äro, der är segren.
7 Ģeķim gudrība ir neaizsniedzama; savu muti lai tas neatdara pilsētas vārtos.
Vishet är dem galna allt för hög; han tör icke upplåta sin mun i portenom.
8 Kas tīšām ļaunu dara, tas jāsauc blēdis pār visiem blēžiem.
Den sig sjelfvom skada gör, honom kallar man väl en hufvudskalk.
9 Ģeķības nodomi ir grēks, un mēdītājs cilvēkiem ir negantība.
Ens dåras tanke är synd, och en bespottare är en styggelse för menniskomen.
10 Ja tu bēdu dienā nogursi, tad tavs spēks pagalam.
Den är icke stark, som i nödene icke fast är.
11 Glāb, kas uz nāvi pazudināti, un kas pie kaušanas top vesti, vai tu no tiem atrausies?
Hjelp dem som man döda vill, och drag dig icke undan för dem som man dräpa vill.
12 Ja tu saki: „Redzi, mēs to nezinām!“Vai tad tas, kas sirdis pārmana, to nemana, un kas tavu dvēseli pasargā, to nezin un cilvēkiem neatmaksās pēc viņu darba?
Säger du: Si, vi förståt intet; menar du, att den der hjertan vet, märker det icke; och den der på själena akt hafver, känner det icke; och lönar menniskone efter hennes gerningar?
13 Ēd, mans dēls, medu, jo tas ir labs, un tīrs medus ir salds tavā mutē;
Ät, min son, hannog, ty det är godt; och hannogskaka är söt i dinom hals.
14 Tāpat tavai dvēselei būs gudrības atzīšana, ja tu to atrodi; jo ir pastara diena, un tava gaidīšana nebūs veltīga.
Alltså lär vishetena för dina själ; när du finner henne, så varder det framdeles väl gåendes, och ditt hopp skall icke fåfängt vara.
15 Neglūn, tu bezdievīgais, uz taisnā dzīvokli, neposti viņa vietu;
Vakta icke, såsom en ogudaktig, uppå dens rättfärdigas hus; förspill icke hans hvilo.
16 Jo taisnais krīt septiņ reiz un ceļas augšām; bet bezdievīgie nogrimst nelaimē.
Ty en rättfärdig faller sju resor, och står åter upp; men de ogudaktige falla uti olycko.
17 Nepriecājies, kad tavs ienaidnieks krīt, un lai tava sirds nelīksmojās, kad viņš klūp,
Gläd dig icke öfver dins oväns fall, och ditt hjerta fröjde sig icke öfver hans olycka.
18 Ka Tas Kungs to neredz, un tas viņa acīm neriebj, un viņš savu dusmību no tā nenovērš.
Herren måtte det se, och honom det illa behaga, och vända sina vrede ifrå honom.
19 Neapskaities par ļauniem un neiekarsies par bezdievīgiem!
Vredgas icke öfver den onda, och haf icke nit öfver de ogudaktiga.
20 Jo ļaunam nenāk cerētais gals; bezdievīgo spīdeklis izdzisīs.
Ty den onde hafver intet till hoppandes, och de ogudaktigas lykta skall utslockna.
21 Mans dēls, bīsties To Kungu un ķēniņu, un nejaucies ar dumpiniekiem.
Min son, frukta Herran och Konungen, och blanda dig icke ibland de upproriska.
22 Jo piepeši nāks viņiem nediena, - un abēju sodu, kas to zin!
Ty deras förderf skall med hast uppstiga; och ho vet, när begges olycka kommer?
23 Arī šie ir gudro vārdi: Tiesā cilvēka vaigu uzlūkot nav labi.
Detta kommer ock ifrå de visa. Anse personen i domenom är icke godt.
24 Kas uz vainīgo saka: „Tev taisnība!“to cilvēki lād un ļaudis ienīst.
Den som till den ogudaktiga säger: Du äst from; honom banna menniskorna, och folket hatar honom.
25 Bet tie (viņiem) mīļi, kas (tādu) pārmāca, un pār tiem nāks visu labākā svētība.
Men de som straffa honom, de behaga väl; och en rik välsignelse kommer öfver dem.
26 Kas pareizi atbildējis, ir kā saldu muti devis.
Ett redeligit svar är såsom ett ljuft kyssande.
27 Padari savu darbu laukā un apkopies tīrumā, un tad vēl uztaisi savu namu.
Beställ din ärende ute, och bruka din åker; sedan bygg ditt hus.
28 Nedod velti liecību pret savu tuvāko! Vai tu mānīsi ar savām lūpām?
Var icke vittne utan sak emot din nästa, och bedrag icke med dinom mun.
29 Nesaki: „Kā viņš man darījis, tā es viņam darīšu; es tam atmaksāšu pēc viņa darba!“
Säg icke: Såsom man gör mig, så vill jag göra igen, och vedergälla hvarjom och enom hans gerning.
30 Es gāju gar sliņķa tīrumu un gar ģeķa vīna kalnu.
Jag gick framom dens latas åker, och om dens galnas vingård;
31 Un redzi, tur auga tik nātres vien, un dadži pārņēma visu, un viņa akmeņu mūris bija sagruvis.
Och si, der var icke annat än nässlor på, och stod full med tistel, och muren var omkullfallen.
32 Un es to ieraudzīju, to liku vērā: es to redzēju, ņēmos mācību:
Då jag det såg, lade jag det på hjertat, och skådade, och lärde deraf.
33 Guli maķenīt, snaud maķenīt, saliec maķenīt rokas miegā;
Du vill ännu något litet sofva, och ännu något litet sömnig vara, och ännu litet sammanlägga händerna till att hvila;
34 Tad tava nabadzība tev pienāks nākdama, un tavs trūkums kā apbruņots vīrs.
Men din armod skall komma dig, såsom en vandrare, och din fattigdom, såsom en väpnad man.
