Salamana Pamācības 19
1 Nabags savā vientiesībā staigādams ir labāks, nekā ģeķis ar netiklu muti.
Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.
2 Arī pārsteigšanās bez ziņas nav laba, un ātri skrejot klūp.
Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.
3 Ģeķība cilvēkam sajauc ceļus, ka viņa sirds kurn pret To Kungu.
En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas
4 Manta pieved daudz draugu, bet nabagu draugs atstāj.
Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.
5 Nepatiess liecinieks nesodīts nepaliks, un kas melus runā, neizglābsies.
Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan.
6 Augstam kungam daudz pieglaužas, un ikkatrs ir devīgam vīram draugs.
Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.
7 Nabagu ienīst visi viņa brāļi, cik vairāk viņa draugi no viņa atraujas; meklē tos pirmos vārdus, to nav.
Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet.
8 Kas gudrību panāk, mīl savu dvēseli; kas ar prātu dzīvo, atrod labumu.
Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka
9 Nepatiess liecinieks nesodīts nepaliks, un kas droši melus runā, aizies postā.
Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.
10 Ģeķim nepieder kārumā dzīvot, ne vēl kalpam pār kungiem valdīt.
Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar.
11 Prātīgs cilvēks ir lēns uz dusmām, un viņa rota ir, kaitināšanu aizmirst.
Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.
12 Ķēniņa dusmība ir kā jauna lauvas rūkšana; bet Viņa žēlastība kā rasa uz zāles.
En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset.
13 Ģeķīgs dēls ir tēvam par sirdēstiem, un sievas riešana ir pilēšana bez gala.
En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.
14 Namu un mantu manto no vecākiem, bet prātīgu sievu no Tā Kunga.
Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.
15 Slinkums iemidzina miegā, un kūtra dvēsele cietīs badu.
Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.
16 Kas mācību sargā, tas sargā savu dvēseli; kas savu ceļu neņem vērā, tas mirs.
Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.
17 Kas par nabagu apžēlojās, tas aizdod Tam Kungam, un tas tam atmaksās viņa labdarīšanu.
Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.
18 Pārmāci savu dēlu, kamēr vēl cerība, bet nedod savai dvēselei vaļas, viņu nokaut.
Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.
19 Kam liela sirds, tam jācieš sods; jo gribi novērst, jo iet vairumā.
Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.
20 Klausi padomam un pieņem mācību, ka tu pēcgalā palieci gudrs.
Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.
21 Cilvēka sirdī ir daudz nodomu, bet Tā Kunga padoms, tas pastāv.
Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.
22 Cilvēka gods ir labu darīt, un nabags ir labāks, nekā melkulis.
Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.
23 Tā Kunga bijāšana ir uz dzīvību; jo tāds būs paēdis un dzīvos, ļauna neaizskarts.
HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.
24 Sliņķis slēpj roku azotē, pat pie mutes viņš to neliek.
Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.
25 Per garzobi, tad tas nejēga atjēgs, un pamāci prātīgo, tad viņš atzīs, kas der.
Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.
26 Kas tēvu posta un māti izdzen, tas ir bezkaunīgs un negants bērns.
Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.
27 Neklausi, mans bērns, mācībai, kas nomaldina no gudrības vārdiem.
Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap.
28 Nelieša liecinieks apsmej tiesu, un bezdievīgo mute ierij netaisnību.
Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.
29 Garzobiem sodība gatava un pēriens ģeķu mugurai.
Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg.
