Salamana Pamācības 18
1 Kas ar citiem kopā neturas, tas savu gribu tik meklē, un ir kavēklis visās lietās.
Einstødingen søkjer det han sjølv er huga på, mot alle kloke råder glefser han.
2 Ģeķim netīk gudra valoda, bet tik vien atklāt savu paša sirdi.
Dåren bryr seg ikkje um å vera vitug, men vil berre visa kva som bur i honom.
3 Bezdievīgam staigā līdz negods un ar apsmieklu kauns.
Kjem ein ugudleg, so kjem og vanvyrdnad, og med skam fylgjer spott.
4 Vārdi cilvēka mutē ir dziļš ūdens, un gudrības avots ir tekoša ūdens upīte.
Ordi i ein manns munn er djupe vatn, fløymande bekkjer, visdoms kjelda.
5 Nav labi bezdievīga vaigu cienīt un nospiest taisno tiesā.
D’er’kje godt når ein gjev den gudlause medhald og rengjer rettferdig manns rett.
6 Ģeķa lūpas ieved ķildā, un viņa mute brēc pēc sitieniem.
Dåre-lippor kjem uppi trætta, og munnen hans ropar etter slag.
7 Ģeķa mute sev pašai par postu, un viņa lūpas paša dvēselei par slazda valgu.
Dåre-munn er til ulukka for han sjølv, og lipporne er ei snara for hans sjæl.
8 Lišķa vārdi ir kā saldi kumosi un iet visai pie sirds.
Baktalar-ord er som lostemat, dei glid so godt ned i livet.
9 Kas laisks pie darba, tas palaidņa brālis.
Den som er lat i arbeidet sitt, han er og bror til øydaren.
10 Tā Kunga vārds ir stipra pils; tur taisnais glābjas un top izglābts.
Herrens namn er eit tårn so sterkt, der flyg den rettferdige inn og vert berga.
11 Bagātam manta ir viņa stiprā pils un viņam šķiet augsts mūris.
Rikmanns eiga er hans faste by, som høge muren i hans eigne tankar.
12 Priekš bojāiešanas cilvēka sirds top lepna, bet pazemība ved godā.
Fyre fall er mannsens hjarta stolt, men fyre æra gjeng audmykt.
13 Kas atbild, pirms dzirdējis, tas tam par ģeķību un kaunu.
Um nokon svarar fyrr han høyrer, vert det til narreskap og til skam for honom.
14 Vīra gars panes savas bēdas, bet kad gars izmisis, kas to var panest?
Manns mod ber uppe i sjukdom, men brote mod, kven kann bera det?
15 Prātīga sirds iemanto atzīšanu, un gudra auss meklē atzīšanu.
Vitug manns hjarta kjøper kunnskap, og øyra åt vismenner søkjer kunnskap.
16 Dāvanas cilvēkam līdzina ceļu un viņu ved kungu priekšā.
Gåva opnar mannen veg og fører han fram til storfolk.
17 Kas pirmais sūdz, tam taisnība; kad nu nāk viņa pretinieks, tad to tirda.
Den som fyrst legg fram si sak, fær rett, men so kjem motparten og granskar honom.
18 Mesli nobeidz ķildas un izšķir varenos.
Lutkasting endar trettor og skil millom megtige menner.
19 Apkaitināts brālis ir cietāks nekā stipra pils, un ķilda nekā pils vārtu aizšaujamais.
Hev ein bror lide urett, er han verre å vinna enn ein festningsby, og trættor er som stengsa for eit slott.
20 No mutes augļiem ikkatrs savu vēderu pildīs, un viņa lūpu padoms to ēdinās.
Mannen fær magen sin mett av frukti or munnen sin, av grøda frå lipporne vert han mett.
21 Nāve un dzīvība stāv mēles galā; kā kurš runā, tā tam būs.
Tunga hev daude og liv i sitt vald, dei som elskar henne, skal eta hennar frukt.
22 Kas sievu atradis, tas atradis labumu un mantojis žēlastību no Tā Kunga.
Den som hev funne ei kona, hev funne lukka og hev fenge ei nådegåva av Herren.
23 Nabags runā lūgdamies, bet bagāts atbild bargi.
Den fatige bed og barmar seg, men den rike svarar med harde ord.
24 Citam daudz draugu uz postu; bet ir draugi, kas labāki nekā brālis.
Ein mann med mange vener gjeng det ille, men ven kann vera trugnare enn nokon bror.
