Salamana Pamācības 17
1 Sauss kumoss ar mieru ir labāks, nekā pilns nams ar kaujamiem, kur ķildas.
En torr bete, der man låter sig med nöja, är bättre än ett fullt visthus med träto.
2 Gudrs kalps valdīs pār netiklu dēlu un dalīs mantojumu starp brāļiem.
En klok tjenare skall råda öfver snöplig barn, och skall utskifta arfvet emellan bröder.
3 Kausējamais katls sudrabu, un ceplis zeltu, bet Tas Kungs pārbauda sirdis.
Såsom elden pröfvar silfret, och ugnen guld, alltså pröfvar Herren hjertan.
4 Netiklis klausās uz blēņu valodām, melkulis griež ausi uz neliešu mēlēm.
En ond menniska aktar uppå onda munnar, och en falsk menniska hörer gerna en skadelig tungo.
5 Kas nabagu apsmej, tas nievā viņa Radītāju, un kas par viņa bēdām priecājās, nepaliks nesodīts.
Den som den fattiga bespottar, han försmäder hans skapare; och den som gläder sig af annars ofärd, han skall icke ostraffad blifva.
6 Sirmgalvju kronis ir bērnu bērni, un bērnu goda rota ir viņu tēvi.
De gamlas krona äro barnabarn, och barnas ära äro deras fäder.
7 Ģeķiem nepieder augsti vārdi, nedz lielam kungam melot.
Det står icke en dåra väl att tala om hög ting, mycket mindre en Första, att han gerna ljuger.
8 Kam ir ko dot, tam tas ir kā dārgs akmens; kur tik tas griežas, tur labi izdodas.
Gåfva är en ädelsten; hvart man henne bär, så främjar hon väl.
9 Kas grēku apklāj, tas iekopj draudzību; bet kas vainu no jauna aizņem, sarīdina radus.
Den som synd skyler, han förskaffar vänskap; men den som sakena röjer, han gör Förstar oens.
10 Aprāšana vairāk satriec prātīgo, nekā simts sitienu ģeķi.
Ord förskräcka mer en förståndigan, än hundrade hugg en dåra.
11 Dumpinieks meklē tik ļaunu vien, bet bargs vēstnesis pret viņu taps sūtīts.
Ett bittert hjerta söker efter att göra skada; men en grufvelig ängel skall komma öfver honom.
12 Labāki lāču māti sastapt, kurai bērni paņemti, nekā ģeķi viņa ģeķībā.
Bättre är möta en björn, den ungarna borttagne äro, än enom dåra i hans galenskap.
13 Kas labu ar ļaunu atmaksā, no tā nama ļaunums neatstāsies.
Den som vedergäller godt med ondo, af hans hus skall det onda icke återvända.
14 Ķildu sākt ir kā ūdens dambi izplēst; pirms sāk jaukties, atstājies.
Begynnelse till träto är såsom ett vatten, det sig utskär; haf alltså du kif fördrag, förr än du der inmängd varder.
15 Kas bezdievīgu taisno un taisnu pazudina, tie abi Tam Kungam ir negantība.
Den som den ogudaktiga dömer godan, och den som fördömer den rättfärdiga, de äro både Herranom en styggelse.
16 Ko palīdz ģeķim maksa rokā, gudrību pirkt, kad jēgas nav.
Hvad skall en dåre med penningar i handene, efter han icke hafver hjerta till att köpa vishet?
17 Draugs mīļo ikkatrā laikā, bet brālis piedzen bēdu dienā.
En vän älskar alltid, och en broder varder rönt i nödene.
18 Tas ir negudrs, kas roku dod galvodams priekš sava tuvākā.
Det är en dåre, som handena räcker, och går i borgan för sin nästa.
19 Kas ķildu mīļo, tas mīļo grēku; un kas savas durvis taisa augstas, tas meklē nelaimi.
Den som kif älskar, han älskar synd; och den sina dörr höga gör, han far efter olycko.
20 Kam nelieša sirds, tas laba neatradīs; un kam netikla mēle, tas iekritīs nelaimē.
Ett vrångt hjerta finner intet godt; och den som en ond tungo hafver, han faller i olycko.
21 Kas ģeķi dzemdina, tam tas būs par skumjām, un ģeķa tēvs nevar priecāties.
En dåre gör sig sjelf sorg, och en dåras fader hafver ingen glädje.
22 Priecīga sirds dziedina vainas, bet sagrauzts gars izkaltē kaulus.
Ett gladt hjerta gör lifvet lustigt; men ett bedröfvadt sinne uttorkar benen.
23 Bezdievīgais ņem slepeni dāvanas, locīt taisnības ceļu.
Den ogudaktige tager gerna hemliga gåfvor, till att böja rättsens väg.
24 Prātīga cilvēka vaigā ir gudrība, bet ģeķa acis laistās līdz pasaules galiem.
En förståndig man bär sig visliga åt; en dåre kastar ögonen hit och dit.
25 Ģeķīgs dēls savam tēvam par sirdēstiem, un rūgtums tai, kas viņu dzemdējusi.
En galen son är sins faders grämelse, och sine modets bedröfvelse, den honom födt hafver.
26 Jau nav labi, taisno sodīt, ne vēl goda vīru sist taisnības dēļ.
Det är icke godt att man oförrättar den rättfärdiga, eller att man slår Förstan, som rätt regerar.
27 Kas savu muti valda, tam ir samaņa, un kam lēns gars, tas ir prāta vīrs.
En förnumstig man hafver hof med sitt tal, och en förståndig man håller sin anda.
28 Pat ģeķi, kad tik klusu cieš, notur par gudru, un par prāta vīru, kamēr savu muti tur.
Om en dåre tigde, vorde han ock vis räknad, och förståndig, om han munnen tillhölle.
