Salamana Pamācības 16
1 Cilvēks sirdī gan apņemas, bet no Tā Kunga nāk, ko mēle runā.
En menniska sätter sig väl före i hjertat; men af Herranom kommer, hvad tungan tala skall.
2 Cilvēka ceļi visi ikkatram savās acīs šķīsti; bet Tas Kungs pārbauda sirdi.
Hvarjom och enom tyckas hans vägar rene vara; men Herren allena gör hjertat visst.
3 Pavēli savus darbus Tam Kungam, tad tavi nodomi pareizi izdosies.
Befalla Herranom din verk, så gå din anslag fram.
4 Tas Kungs visu ir darījis pēc savas ziņas, arī bezdievīgo uz ļauno dienu.
Herren gör all ting för sin egen skull; desslikes ock den ogudaktiga till en ondan dag.
5 Ikviens, kam lepna sirds, Tam Kungam ir negantība, tiešām tiesa, tas nesodīts nepaliks.
All högmodig hjerta äro Herranom en styggelse, och skola icke ostraffad blifva, om de än alle tillhopa höllo.
6 Caur žēlastību un ticību noziegumi top salīdzināti, un caur Tā Kunga bijāšanu cilvēks izsargās no ļauna.
Genom godhet och trohet varder en missgerning försonad, och genom Herrans fruktan undflyr man det onda.
7 Kad cilvēka ceļi Tam Kungam patīk, tad tas pat viņa ienaidniekus ar to salīdzina.
Om någors mans vägar behaga Herranom, så gör han ock hans ovänner tillfrids med honom.
8 Labāk ir mazumiņš ar taisnību, nekā liels ienākums ar netaisnību.
Bättre är litet med rättfärdighet, än mycken tilldrägt med orätt.
9 Cilvēka sirds nodomā savu ceļu, bet Tas Kungs pašķir viņa gājumu.
Menniskones hjerta sätter sig sina vägar före; men Herren allena gifver, att de framgår.
10 Dieva padoms ir uz ķēniņa lūpām; viņa mutei neviļās tiesā.
Prophetia ( är ) i Konungens mun; hans mun felar intet i domen.
11 Taisni svari un svara kausi ir no Tā Kunga, un visi svara akmeņi maisā viņa darbs.
Rätt våg och vigt är af Herranom; och all pund i säckenom äro hans verk.
12 Bezdievību darīt ķēniņiem ir negantība; jo caur taisnību goda krēsls top stiprināts.
Om Konungarna orätt göra, så äro de en styggelse; ty genom rättfärdighet varder Konungssätet fast.
13 Taisnas lūpas ķēniņiem labi patīk; un kas patiesību runā, to tie mīļo.
Rätt råd behagar Konungenom, och den som rätt råder, han varder älskad.
14 Ķēniņa dusmas ir nāves vēsts, bet gudrs vīrs tās remdē.
Konungens vrede är dödsens bådskap, och en vis man försonar honom.
15 Ķēniņa vaiga spīdumā ir dzīvība, un viņa laipnība kā vēlais lietus.
När Konungens ansigte är ljufligit, det är lifvet, och hans ynnest är såsom ett aftonregn.
16 Gudrību iemantot, cik daudz labāki tas ir pār zeltu, un saprašanā ņemties sver vairāk nekā sudrabs.
Tag vishet till dig, ty hon är bättre än guld; och hafva förstånd är ädlare än silfver.
17 Taisna ceļš ir izsargāties no ļauna, kas savu ceļu sargā, tas pasargā savu dvēseli.
De frommas väg flyr det arga, och den sin väg bevarar, han behåller sitt lif.
18 Lepojies un tu iesi postā; lielies un tu kritīsi
Den som ett nederfall skall få, han varder tillförene högmodig, och stort sinne går för fallet.
19 Labāki ir pazemīgam būt ar pazemīgiem, nekā laupījumu dalīt ar lepniem.
Bättre är ödmjuk vara med de elända, än utskifta rof med de högfärdiga.
20 Kas gudrs visās lietās, atrod labumu; un svētīgs, kas uz To Kungu paļaujas.
Den ena sak visliga företager, han finner lycko, och säll är den som sig förlåter på Herran.
21 Kam samanīga sirds, to sauc par gudru, un mīlīgas lūpas vairo atzīšanu.
En förståndig varder berömd for en vis man, och ljuft tal lärer väl.
22 Saprašana ir dzīvs avots tam, kam tā ir; bet ģeķu pamācīšana paliek ģeķība.
Klokhet är en lefvandes källa honom, som hafver henne; men de dårars tuktan är galenskap.
23 Gudra sirds māca savu muti un vairo uz savām lūpām atzīšanu.
Ett vist hjerta talar klokliga, och lärer väl.
24 Laipnīga valoda ir tīrs medus, dvēselei salda un kauliem zāles, kas dziedina.
Ljuftig ord äro en hannogskaka; de trösta själena, och uppfriska benen.
25 Dažs ceļš liekās iesākumā labs, bet savā galā ved nāvē.
Mångom behagar en väg väl, men hans yttersta drager till döden.
26 Kas (citu) apgrūtina, apgrūtina sev pašu; jo tāds savu muti atdara pret sev pašu.
Mången man kommer i stor olycko genom sin egen mun.
27 Nelietis saceļ nelaimi, un uz viņa lūpām ir kā degots uguns.
En lösaktig menniska gräfver efter olycko, och i hennes mun brinner eld.
28 Netikls cilvēks ceļ ķildas, un lišķis sarīdina radus.
En vrång menniska kommer träto åstad, och en lackare gör Förstar oens.
29 Kas savu tuvāko kārdina un viņu noved uz nelabu ceļu, tas padara varas darbu.
En arg menniska lockar sin nästa, och förer honom in på en ondan väg.
30 Kas ar acīm met, tas nodomā blēņas; kas lūpas sakož, tas gatavs uz ļaunu;
Den som blinkar med ögonen, han tänker intet godt; och den som biter läpparna, han fullkomnar ondt.
31 Sirmi mati ir goda kronis; uz taisnības ceļa to atrod.
Gå hår äro en hederskrona, den på rättfärdighetenes väg funnen varder.
32 Lēnprātīgais ir labāks nekā stiprais; un kas sevi pašu valda, labāks nekā, kas pilsētu ieņem.
En tålig man är bättre än en stark; och den, som råder sitt sinne, är bättre än en som städer vinner.
33 Meslus met klēpī, bet Tas Kungs ir tas nolēmējs.
Lotten varder kastad i skötet; men han faller hvart Herren vill.
