Salamana Pamācības 14
1 Gudra sieva uztaisa savu namu, bet neprātniece to noposta pati savām rokām.
Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.
2 Kas savā skaidrībā staigā, tas bīstas To Kungu; bet netiklais savā ceļā nebēdā par Viņu.
Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.
3 Ģeķa mutē ir viņa lepnības rīkste, bet gudro lūpas viņus pasargā.
I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.
4 Kur vēršu nav, tur sile tīra; bet caur vēršu spēku nāk liela raža.
Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.
5 Patiess liecinieks nemelo, bet nepatiess liecinieks izverd melus.
Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.
6 Garzobis meklē gudrību un neatrod; bet prātīgam atzīšana nāk lēti.
Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.
7 Ej nost no ģeķa acīm; jo gudru valodu tu nedzirdēsi!
Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
8 Prātīga vīra gudrība ir šī, savu ceļu saprast; bet nejēgu ģeķība ir aloties.
Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
9 Ģeķiem grēku upuris nelīdz, bet pie taisniem ir labpatikšana.
De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.
10 Sirds pati vien zina savas sāpes, un cits neviens nenomana viņas prieku.
Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
11 Bezdievīgo nams taps nopostīts, bet taisno būdiņa zaļos.
De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.
12 Dažs ceļš liekās iesākumā labs, savā galā ved nāvē.
Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.
13 Pat smejoties sirds brīžam sāp, un līksmība beidzās bēdās.
Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
14 Kas atkāpjas, tā sirds baudīs savu darbu augļus, tāpat labs vīrs savus.
Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.
15 Nejēga tic visu, bet prātīgais ņem vērā savus soļus.
Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.
16 Gudrais bīstas un izsargās no ļauna, bet ģeķis ir kā uguns un drošs.
Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
17 Ātras dusmas dara ģeķību, un niķainu cilvēku ienīst.
Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.
18 Nesaprašu mantība ir ģeķība, bet prātīgo kronis atzīšana.
De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.
19 Ļauniem jāklanās priekš labiem, un bezdievīgiem taisna vārtos.
De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
20 Pat draugs nabagu ienīst, bet bagātiem mīlētāju daudz.
Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.
21 Kas pulgo savu tuvāko, grēko; bet svētīgs, kas par nabagu apžēlojās.
Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.
22 Vai tad neceļā nekļūs, kas ļaunu perē? bet kam prāts uz labu, panāks žēlastību un uzticību.
De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.
23 Kur sviedriem strādā, tur kas atliek; bet kur vārdi vien, tur trūcība.
Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.
24 Bagātība ir gudriem par kroni, bet nejēgu ģeķība paliek ģeķība.
De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.
25 Patiess liecinieks izpestī dvēseles, bet kas melus runā, ir blēdis.
Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.
26 Tā Kunga bijāšanā ir liela drošība, un tā būs viņa bērniem par patvērumu.
Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.
27 Tā Kunga bijāšana ir dzīvības avots, izsargāties no nāves valgiem.
I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror
28 Ķēniņa gods stāv ļaužu pulkā, bet ļaužu trūkums ir valdnieku vaidi.
Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.
29 Lēnprātīgam liela gudrība, bet ātrais ir liels ģeķis.
Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.
30 Lēna sirds ir miesas dzīvība, bet ātrs prāts ir puveši kaulos.
Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.
31 Kas nabagu nospiež, pulgo viņa Radītāju; bet kas par sērdieni apžēlojās, tas godā Dievu.
Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.
32 Bezdievīgais pazūd savā postā, bet taisnais arī savā nāvē ir drošs,
Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.
33 Prātīgo sirdī gudrība dus, bet ģeķu starpā tā parādās.
I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.
34 Taisnība tautu paaugstina, bet grēks ir ļaužu posts.
Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.
35 Tiklam kalpam ķēniņa žēlastība, bet viņa dusmas bezkaunīgam.
En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.
