Salamana Pamācības 12
1 Kas labprāt panes pārmācīšanu, tas mīļo atzīšanu, bet kas nepanes rājienu, tas paliek muļķis.
Den sig gerna straffa låter, han varder klok; men den der ostraffad vara vill, han blifver en dåre.
2 Kas labs, tas Tam Kungam patīkams, bet vīru, kas viltu perē viņš pazudina.
Den der from är, honom vederfars tröst af Herranom; men en ond man varder förkastad.
3 Cilvēks nepastāvēs, kad ir bezdievīgs, bet taisno sakne netaps kustināta.
Ett ogudaktigt väsende främjar menniskona intet; men dens rättfärdigas rot skall blifva.
4 Tikla sieva ir sava vīra kronis, bet netikla ir kā puve viņa kaulos.
En idog qvinna är sins mans krona; men en oidog är såsom var i hans ben.
5 Taisno domas ir tiesa, bet bezdievīgo padomi viltība.
De rättfärdigas tankar äro redelige; men de ogudaktigas anslag äro bedrägeri.
6 Bezdievīgo vārdi glūn uz asinīm; bet taisno mute tos izpestī.
De ogudaktigas anslag vakta efter blod; men de frommas mun friar dem.
7 Bezdievīgie top iznīcināti, ka to vairs nav; bet taisno nams pastāvēs.
De ogudaktige skola varda omstörte, och icke mer vara till; men dens rättfärdigas hus blifver beståndandes.
8 Kā kuram saprašana, tā viņam slava; bet par apsmieklu būs, kam netikla sirds.
Ett godt råd varder (dock på ändalyktene) lofvadt; men arg list kommer på skam.
9 Labāks tas zemais, kas sev pašam par kalpu, nekā kas lepojās, un maizes nav.
Den som ringa är, och tager vara uppå sitt, han är bättre än den der stor vill vara, och honom fattas bröd.
10 Taisnais gādā par sava lopa dzīvību, bet bezdievīgo sirds ir nežēlīga.
Den rättfärdige förbarmar sig öfver sin ök; men de ogudaktigas hjerta är obarmhertigt.
11 Kas savu zemi kopj, būs maizes paēdis, bet kas niekus triec, tam nav jēgas.
Den som sin åker brukar, han skall få bröd tillfyllest; men den som går efter de ting, som intet af nödene äro, han är en dåre.
12 Bezdievīgais traucās pēc blēžu medījuma; bet taisno sakne nes augļus.
Dens ogudaktigas lust är till att göra skada; men dens rättfärdigas rot skall bära frukt.
13 Ļaunais savaldzinājās savas mutes grēkos; bet taisnais izies no bēdām.
Den onde varder gripen i sin egen falska ord; men den rättfärdige undkommer ångest.
14 Pēc savas mutes augļiem ikviens top pieēdināts ar labumu, un cilvēkam top maksāts pēc viņa roku darbiem.
Mycket godt kommer enom genom munsens frukt; och menniskone varder vedergullet efter som hennes händer förtjent hafva.
15 Ģeķa ceļš ir taisns paša acīs, bet kas padomam klausa, tas ir gudrs.
Enom dåra behagar hans sed väl; men den der råde lyder, han är vis.
16 Ģeķa apskaišanās tūdaļ top zināma; bet kas slēpj, ka ir apkaunots, tas ir gudrs.
En dåre beviser sina vrede snarliga; men den der smälek fördöljer, han är vis.
17 Kas patiesību runā, tas saka taisnību; bet nepatiess liecinieks teic melus.
Den som sannfärdig är, han säger hvad rätt är; men ett falskt vittne bedrager.
18 Dažs aplam runājot kā ar zobenu iedur; bet gudro mēle ir zāles, kas dziedina.
Den der ovarliga talar, han stinger såsom ett svärd; men de visas tunga är helsosam.
19 Patiesa mute pastāvēs mūžīgi, bet viltīga mēle tik acumirkli.
En sannfärdig mun består evigliga; men en falsk tunga består icke länge.
20 Viltība ir sirdī tiem, kas ļaunu perē; bet kas dod miera padomu, dara prieku.
De som något ondt råda, bedraga sig sjelfva; men de som tillfrid råda, de skola glädja sig deraf.
21 Taisnam nekāds ļaunums nenotiks, bet bezdievīgiem ļaunuma uzies papilnam.
Dem rättfärdiga varder intet ondt vederfarandes; men de ogudaktige skola med olycko fulla varda.
22 Viltīgas lūpas Tam Kungam ir negantība; bet kas uzticību dara, tas viņam labi patīk.
Falske munnar äro Herranom en styggelse; men de som troliga handla, de behaga honom väl.
23 Gudrs cilvēks neizteic savu padomu; bet nejēgu sirds izkliedz ģeķību.
En vis man gör icke mycket af sin klokhet; men de dårars hjerta utropar sin dårskap.
24 Čakla roka valdīs, bet slinka dos meslus.
En trifven hand skall varda väldig; men den som som lat är, hon måste skatt gifva.
25 Raizes sirdī nospiež cilvēku, bet labs vārds to iepriecina.
Sorg i hjertana kränker; men ett vänligit ord fröjdar.
26 Taisnais savam tuvākam rāda ceļu, bet bezdievīgo ceļš maldina.
Den rättfärdige hafver bättre än hans näste; men de ogudaktigas väg förförer dem.
27 Sliņķis neceps savu medījumu, bet uzcītīgam cilvēkam ir skaista manta.
Enom latom lyckas icke hans handel; men en trifven menniska varder rik.
28 Uz taisnības ceļa ir dzīvība, un uz viņas ceļa tekām nav nāve.
På rättom väg är lif, och på farnom stig är ingen död.
