Ījaba 8
1 Tad Bildads no Šuhas atbildēja un sacīja:
Då svarade Bildad af Suah, och sade:
2 Cik ilgi tu tā gribi runāt? tavas mutes vārdi ir kā stiprs vējš, kas greznojās.
Huru länge vill du sådana tala, och låta dins muns tal hafva ett sådant högmod?
3 Vai Dievs pārgrozītu tiesu, un tas Visuvarenais pārgrozītu taisnību?
Menar du, att Gud dömmer orätt; eller den Allsmägtige skall vrida rätten?
4 Kad tavi bērni pret Viņu grēkojuši, tad Viņš tos arī nodevis viņu grēku varā.
Om dine söner hafva syndat för honom, så hafver han förkastat dem för deras missgernings skull.
5 Bet ja tu pie laika to stipro Dievu meklēsi un no tā Visuvarenā žēlastības lūgsies,
Men om du i tid gifver dig in till Gud, och beder den Allsmägtiga;
6 Ja tu šķīsts būsi un taisns, tad Viņš tevi gan uzlūkos un atkal uztaisīs tavas taisnības dzīvokli.
Och om du äst ren och from, så varder han uppvakandes till dig, och varder åter upprättandes boningen för dina rättfärdighets skull;
7 Un ja tu iesākumā biji sīks, pēcgalā tu būsi ļoti liels.
Och der du tillförene hafver haft litet, skall det härefter ganska mycket förökas.
8 Jo vaicā jel tiem senajiem, un liec vērā, ko viņu tēvi piedzīvojuši.
Ty fråga de slägter, som i förtiden varit hafva, och tag dig före att fråga deras fäder;
9 Jo mēs esam vakarēji un nezinām nenieka; jo mūsu dienas ir kā ēna virs zemes.
Ty vi äre såsom i går komne, och vete intet; vårt lif är en skugge på jordene.
10 Viņi tevi gan mācīs un tev sacīs un no savas sirds runās.
De skola lära dig, och säga dig det, och gifva sitt tal före utaf sitt hjerta.
11 Vai ašķi aug bez dūņām, vai niedres izaug bez ūdens?
Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten.
12 Vēl zaļo, netiek plūktas, bet nokalst ātrāki nekā visa cita zāle.
Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar.
13 Tā iet visiem, kas Dievu aizmirst, un blēža cerība iet bojā,
Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt;
14 Viņa drošums iznīkst, un viņa patvērums ir kā zirnekļa tīkls.
Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät.
15 Viņš atslienas pie sava nama, bet tas nestāv, viņš gan pie tā turas, bet tas nepastāv.
Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva.
16 Gan viņš ir zaļš, saulei spīdot, un viņa zari izplešas viņa dārzā,
Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård;
17 Viņa saknes vijās ap akmeņiem un ķērās pie mūra ēkas.
Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar.
18 Kad viņš to izdeldē no viņa vietas, tad šī viņu aizliedz: Es tevi neesmu redzējusi.
Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet.
19 Redzi, tāds ir viņa ceļa prieks, un no pīšļiem izaug atkal citi.
Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.
20 Redzi, Dievs neatmet sirdsskaidro, un neņem bezdievīgo pie rokas.
Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand;
21 Kamēr Viņš tavu muti piepildīs ar smiešanos un tavas lūpas ar gavilēšanu,
Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd.
22 Tavi ienaidnieki taps apģērbti ar kaunu, un bezdievīgo dzīvokļa vairs nebūs.
Men de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.
