Ījaba 41
1 Vai tu levijatanu vari ķert ar makšķeri, jeb viņa mēli ar dziļi iemestu virvi?
Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?
2 Vai tu viņam riņķi māki likt nāsīs un ar asmeni izdurt viņa žaunas?
Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?
3 Vai tu domā, ka tas tevis daudz lūgsies un labus vārdus uz tevi runās?
Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?
4 Vai viņš derēs derību ar tevi, ka tu viņu vari ņemt par mūžīgu vergu?
Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?
5 Vai tu ar viņu varēsi spēlēties kā ar putniņu, jeb viņu saistīsi savām meitām?
Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom?
6 Vai zvejnieku biedrībā viņu pārdod, vai viņu izdala pircējiem?
Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna?
7 Vai tu viņa ādu vari piedurt pilnu ar šķēpiem, jeb viņa galvu ar žebērkļiem?
Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud?
8 Kad tu savu roku viņam pieliksi, tad pieminēsi, kāds tas karš, un vairs to nedarīsi.
När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan.
9 Redzi, tāda cerība ir velti; jau viņu ieraugot krīt gar zemi.
Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.
10 Neviens nav tik drošs, viņu kaitināt, - kas tad būtu, kas Man varētu celties pretim?
Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?
11 Kas Man ko laba papriekš darījis, ka Man to bija atmaksāt? Kas ir apakš visām debesīm, tas Man pieder.
Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.
12 Un lai vēl pieminu viņa locekļus, stiprumu un viņa vareno augumu.
Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.
13 Kas drīkstētu viņa bruņas atsegt, kas līst viņa zobu starpā?
Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?
14 Kas viņa vaiga žokļus var atplēst? Ap viņa zobiem ir briesmas.
Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.
15 Lepni ir viņa bruņu zvīņas, cieti kā ar zieģeli saspiesti kopā.
Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.
16 Viens tik tuvu pie otra, ka ne vējš netiek starpā.
Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;
17 Tie līp viens pie otra, un turas kopā, ka nešķiras.
Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.
18 Viņš šķauda ugunis, un viņa acis ir kā rīta blāzmas stari.
Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.
19 No viņa mutes šaujās ugunis, degošas dzirksteles no tās izlec.
Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.
20 No viņa nāsīm iziet dūmi kā no verdoša poda un katla.
Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.
21 Viņa dvaša varētu iededzināt ogles, un liesmas iziet no viņa mutes.
Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.
22 Viņa kakls ir visai stiprs, un viņa priekšā lec bailes.
Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.
23 Viņa miesas locekļi kā sakalti, tie turas cieti kopā, ka nevar kustināt.
Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.
24 Viņa sirds ir cieta kā akmens un cieta kā apakšējais dzirnu akmens.
Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.
25 Kad viņš ceļas, tad stiprie izbīstas, no bailēm tie paģībst.
När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.
26 Kad viņam cērt ar zobenu, tas nekož, nedz šķēps, ne bulta, ne žebērklis.
Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.
27 Dzelzs priekš viņa kā salmi, un varš kā sapraulējis koks.
Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.
28 Bulta viņu neaiztrieks; lingas akmeņi viņam ir kā pelus.
Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.
29 Lielas bozes viņam ir kā pelus, viņš smejas, kad šķēps svelpj.
Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.
30 Viņa pavēderē asi kasīkļi, un kā ar ecešām viņš brauc pa dubļiem.
Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.
31 Viņš dara, ka dziļumi verd kā pods, un sajauc jūru kā zalves virumu.
Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.
32 Kur viņš gājis ceļš spīd; tie ūdens viļņi ir kā sudraboti.
Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.
33 Virs zemes cits viņam nav līdzinājams, viņš tāds radīts, ka nebīstas.
På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.
34 Viss, kas ir augsts, viņam nav nekas; viņš visu lepno zvēru ķēniņš.
Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.
