Ījaba 39
1 Vai tu zini to laiku, kad mežu kazas dzemdē, vai tu esi manījis stirnu dzemdēšanu?
Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?
2 Vai tu vari skaitīt tos mēnešus, kad tās nesās, un vai zini to laiku, kad tās vedās,
Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?
3 Kad tās lokās, saviem bērniem liek izplēsties cauri un nokrata savas sāpes?
De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.
4 Viņu bērni nāk spēkā, uzaug laukā, tie iziet un neatgriežas pie tām atpakaļ.
Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.
5 Kas meža ēzelim licis vaļā staigāt, un kas tā zvēra saites ir atraisījis,
Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;
6 Kam Es klajumu esmu devis par māju un tuksnesi par dzīvokli?
Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?
7 Viņš apsmej pilsētas troksni, un dzinēja brēkšanu tas nedzird.
Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.
8 Tas dzenās pa kalniem, kur viņam ir barība, un meklē visādu zaļu zāli.
Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.
9 Vai tu domā, ka meža vērsis tev kalpos, vai tas naktī paliks pie tavas siles?
Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?
10 Vai tu meža vērsi ar dzeņaukstēm māki piesiet pie arkla, vai tas pēc tava prāta ecēs ielejās?
Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?
11 Vai tu uz to vari paļauties, ka tam daudz spēka, un viņu ņemsi savā darbā?
Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?
12 Vai tu viņam vari uzticēt, ka tas tev atkal savāks tavu izsējumu un savedīs tavā piedarbā?
Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?
13 Strausa spārni jautri plivinājās, vai tie ir mīlīgi, kā stārķa spārni un spalvas?
Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;
14 Tas savas olas atstāj zemē, lai smiltīs silst,
Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.
15 Un aizmirst, ka kāja tās var samīt, un lauka zvēri tās var samīdīt.
Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.
16 Tas nežēlo savus bērnus, tā kā tie tam nepiederētu; un ka velti dējis, par to tas nebēdā.
Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;
17 Jo Dievs tam atņēmis gudrību un nav devis daļu pie saprašanas.
Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.
18 Bet kad tas projām šaujas, tad tas apsmej zirgu un jātnieku.
På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.
19 Vai tu zirgam vari dot spēku un viņam kaklu pušķot ar krēpēm?
Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?
20 Vai tu tam vēlējis lēkt kā sisenim? Kad tas lepni šņāc, tad jaizbīstas.
Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.
21 Viņš cērt ar kāju ielejā un ir priecīgs ar spēku un iziet pretī apbruņotam pulkam.
Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.
22 Viņš smejas par bailēm un netrūkstas un nebēg atpakaļ no zobena.
Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;
23 Kad bultas skan makā un šķēpi un zobeni zib,
Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.
24 Tad tas raustās, trako un uzcērt zemi un nav turams uz vietas, kad trumetes skan.
Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.
25 Kad trumetes skan, tad tas iezviedzās, un samana kaušanu no tālienes, kara kungu saukšanu un kara troksni.
När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.
26 Vai caur tavu padomu vanags lidinājās un izplēš savus spārnus pret dienasvidu?
Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?
27 Vai uz tavu vārdu ērglis dodas uz augšu, un taisa savu ligzdu augstumā?
Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene?
28 Viņš dzīvo akmens kalnos un tur paliek uz augstām klintīm un kalnu galiem.
I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum.
29 No turienes viņš lūko pēc barības, un viņa acis redz tālu.
Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort.
30 Viņa bērni dzer asinis, un kur maitas, tur viņš ir.
Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han.
