Ījaba 38
1 Tad Tas Kungs Ījabam atbildēja no vētras un sacīja:
Och Herren svarade Job uti ett väder, och sade:
2 Kas tas tāds, kas (Dieva) padomu aptumšo ar neprātīgiem vārdiem?
Hvilken är den som i sina tankar så fela vill, och talar så med oförnuft?
3 Apjoz jel kā vīrs savus gurnus, tad Es tev gribu vaicāt, un tu Mani māci.
Gjorda dina länder såsom en man; jag vill fråga dig: Säg, äst du så klok?
4 Kur tu biji, kad Es zemei liku pamatu? Izteic to, ja tev ir tāds gudrs prāts.
Hvar vast du, då jag grundade jordena? Säg mig:
5 Vai tu zini, kas viņai mēru licis, jeb kas pār viņu ir vilcis mēra auklu?
Vetst du, ho henne hafver satt sitt mått; eller ho hafver dragit något snöre öfver henne?
6 Uz ko viņas pamati ierakti, jeb kas licis viņas stūra akmeni,
Eller hvaruppå står hennes fotafäste; eller ho hafver henne en hörnsten lagt;
7 Kad rīta zvaigznes kopā priecīgi dziedāja, un visi Dieva bērni gavilēja?
Då morgonstjernorna tillsammans lofvade mig, och all Guds barn fröjdade sig?
8 Jeb kas jūru aizslēdzis ar durvīm, kad tā izlauzās, un iznāca kā no mātes miesām,
Ho hafver tillslutit hafvet med sina dörrar, då det utbrast såsom utu moderlifve;
9 Kad Es to ģērbu ar padebešiem, un krēslībā ietinu tā kā tinamos autos,
Då jag klädde det med skyar, och invefvade det i töckno, såsom i lindakläde;
10 Kad Es tai noliku Savu robežu, un liku aizšaujamos un durvis,
Då jag förtog thy dess flod med minom dam, och satte thy bom och dörrar före;
11 Un sacīju: tiktāl tev būs nākt un ne tālāki, un še būs apgulties taviem lepniem viļņiem?
Och sade: Allt härintill skall du komma, och icke vidare; här skola dina stolta böljor sätta sig?
12 Vai tu savā mūžā rītam licis aust, vai auseklim rādījis savu vietu,
Hafver du i dinom tid budit morgonen, och vist morgonrodnanom sitt rum;
13 Lai satver zemes stūrus, ka tie bezdievīgie no tās top izkratīti;
Att jordenes ändar måga fattade varda, och de ogudaktige der utskuddade blifva?
14 Ka tā pārvēršas kā zieģeļa vasks un visas lietas rādās kā apģērbā,
Inseglet skall sig förvandla såsom ler, så att de skola blifva såsom ett kläde;
15 Un bezdievīgiem zūd viņu gaišums, un pacelts elkonis salūst?
Och dem ogudaktigom skall deras ljus förtaget varda, och de högfärdigas arm skall sönderbruten varda.
16 Vai tu esi nācis līdz jūras avotam un staigājis bezdibeņu dziļumos?
Hafver du kommit uti hafsens grund, och vandrat uti djupsens fjät?
17 Vai tev atdarījušies nāves vārti, un vai tu esi redzējis nāves ēnas vārtus?
Hafva dödsens dörrar någon tid upplåtit sig för dig; eller hafver du sett dörrarna åt mörkret?
18 Vai esi skatījies līdz pasaules malām? Stāsti, ja tu visu to zini.
Hafver du förnummit huru bred jorden är? Låt höra, vetst du allt detta?
19 Kur ir tas ceļš, kur gaisma mājo, un tumsa - kur ir viņas vieta?
Hvilken är vägen dit, der ljuset bor, och hvilket är mörkrens rum;
20 Vai tu to varētu pārvest viņas robežā un izzināt viņas nama ceļus?
Att du måtte aftaga dess gränso, och märka stigen till dess hus?
21 Tu to zini, jo tai laikā tu biji piedzimis, un tev ir daudz to gadu!
Visste du, att du skulle på den tiden född varda, och huru många dina dagar blifva skulle?
22 Vai tu esi nācis, kur tie sniega krājumi, un vai esi redzējis krusas krājumus,
Hafver du der varit, dädan snön kommer; eller hafver du sett, hvadan haglet kommer;
23 Ko Es taupu uz spaidu laiku, uz kaušanas un kara dienu?
Hvilka jag bevarat hafver intill bedröfvelsens dag, intill stridenes och örligets dag?
24 Pa kuru ceļu gaisma dalās un kā austrenis izplešas virs zemes?
Genom hvilken vägen delar sig ljuset, och östanväder uppkommer på jordena?
25 Kas lietum rādījis, kur lai gāžas, un ceļu zibeņiem un pērkoniem,
Ho hafver utskift regnskurene sitt lopp, och ljungeldenom och dundrena vägen;
26 Ka lietus līst, kur cilvēka nav, tuksnesī, kur neviens nedzīvo,
Så att det regnar uppå jordena, der ingen är, i öknene, der ingen menniska är;
27 Ka viņš dzirdina tukšo posta vietu un zālītei liek dīgt?
Att det skall uppfylla ödemarken och öknen, och kommer gräset till att växa?
28 Vai lietum ir tēvs, vai kas dzemdinājis rasas lāsi?
Ho är regnets fader? Ho hafver födt daggenes droppar?
29 No kura klēpja cēlies ledus, un no kā dzimusi debess salna,
Utu hvars lif är isen utgången; och ho hafver födt rimfrostet under himmelen;
30 Ka ūdeņi sastingst kā akmens, un jūras dziļumi aizsalst cieti?
Att vattnet skulle fördoldt varda såsom under stenar, och djupet blifver ofvanuppå ståndandes?
31 Vai tu vari sasiet Sietiņa saites, vai atraisīt Orijona zvaigžņu saiti?
Kan du binda tillsammans sjustjärnornas band, eller upplösa Orions band?
32 Vai tu zvaigznes vari izvest savā laikā un vadīt debess vāģus un viņu ratus?
Kan du hemta morgonstjernorna fram i sin tid, eller föra vagnen på himmelen öfver sin barn?
33 Vai tu zini debess likumus, jeb vai proti, kā tie valda virs zemes?
Vetst du, huru himmelen skall regeras; eller kan du sätta ett herradöme öfver honom på jordene?
34 Vai tu savu balsi vari pacelt uz padebešiem, lai ūdeņi plūst zemē uz tevi?
Kan du föra dina dunder högt uppe i skynom, att vattnens myckenhet dig öfvertäcker?
35 Vai vari sūtīt zibeņus, ka tie iet un uz tevi saka: redzi, še mēs esam?
Kan du utsläppa ljungeldar, att de fara åstad, och säga: Här äre vi?
36 Kas lika gudrību tumšos mākoņos un prātu debess spīdumos?
Ho hafver satt visdomen uti det fördolda? Ho hafver gifvit tankomen förstånd?
37 Kas skaita mākoņus ar gudrību, un kas māk apgāzt padebešus,
Ho är så vis, att han skyarna räkna kan? Ho kan förstoppa vattuläglarna i himmelen,
38 Ka pīšļi top aplieti, ka tie saskrien un salīp pītēs?
När stoftet är vått vordet, så att det tillhopalöper, och klimparne låda tillsammans?
39 Vai tu māki medīt laupījumu priekš lauvas un pildīt jauno lauvu tukšo vēderu,
Kan du gifva lejinnone hennes rof i jagtene; och mätta de unga lejonen;
40 Kad tie nogulstas alās un biezos krūmos glūn?
Så att de lägga sig uti sitt rum, och stilla ligga i kulone på vakt?
41 Kas gādā krauklim barību, kad viņa bērni uz Dievu brēc un šurpu turpu skraida, kad nav ko ēst?
Ho reder korpenom mat, när hans ungar ropa till Gud, och veta icke hvar deras mat är?
