< Ījaba 34 >

1 Un Elihus atbildēja un sacīja:
Och Elihu tog till orda och sade:
2 Klausāties, gudrie, manu valodu, un prātīgie, atgriežat ausis pie manis;
Hören, I vise, mina ord; I förståndige, lyssnen till mig.
3 Jo auss pārbauda vārdus, tā kā mute bauda barību.
Örat skall ju pröva orden, och munnen smaken hos det man vill äta.
4 Lai pārspriežam savā starpā, lai kopā atzīstam, kas ir labi.
Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är, samfällt söka förstå vad gott är.
5 Jo Ījabs saka: es esmu taisns, bet Dievs ir atņēmis manu tiesu.
Se, Job har sagt: »Jag är oskyldig. Gud har förhållit mig min rätt.
6 Lai gan man taisnība, mani tura par melkuli, manas mokas ir nedziedinājamas, lai gan neesmu noziedzies.
Fastän jag har rätt, måste jag stå såsom lögnare; dödsskjuten är jag, jag som intet har brutit.»
7 Kur ir gan cilvēks, kā Ījabs, kas zaimošanu dzer kā ūdeni,
Var finnes en man som är såsom Job? Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten,
8 Un draudzējās ar ļaundarītājiem un staigā ar bezdievīgiem?
han gör sig till ogärningsmäns stallbroder och sällar sig till ogudaktiga människor.
9 Jo viņš saka: cilvēkam nekā nepalīdz, ka tas mīļo Dievu.
Ty han säger: »Det gagnar en man till intet, om han håller sig väl med Gud.»
10 Tādēļ, gudrie vīri, klausāties mani. Nevar būt, ka Dievs ir ļauns un tas Visuvarenais netaisns.
Hören mig därför, I förståndige män: Bort det, att Gud skulle begå någon orätt, att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är!
11 Jo Viņš cilvēkam maksā pēc viņa darba, un ikkatram liek klāties pēc viņa gājuma.
Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat.
12 Patiesi, Dievs nedara ļauna, un tas Visuvarenais nepārgroza tiesu!
Ty Gud gör i sanning intet som är orätt, den Allsmäktige kan icke kränka rätten.
13 Kam pasaule ir pavēlēta, ja ne Viņam, un kas ir radījis visu zemi?
Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden, och vem lade på honom bördan av hela jordens krets?
14 Ja Viņš Savu sirdi grieztu uz Sevi pašu vien, un Savu garu un Savu dvašu ņemtu pie Sevis:
Om han ville tänka allenast på sig själv och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,
15 Tad visa miesa kopā mirtu, un cilvēks taptu atkal par pīšļiem.
då skulle på en gång allt kött förgås, och människorna skulle vända åter till stoft.
16 Ja nu tev ir saprašana, klausi to, ņem vērā manas valodas balsi.
Men märk nu väl och hör härpå, lyssna till vad mina ord förkunna.
17 Vai jel, kas taisnību ienīst, varēs vadīt? Kā tad tev bija tiesāt to Vistaisnāko?
Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är? Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet?
18 Viņu, kas uz ķēniņu var sacīt: tu netikli, un uz valdnieku: tu blēdi;
Får man då säga till en konung: »Du ogärningsman», eller till en furste: »Du ogudaktige»?
19 Kas neuzlūko valdnieku vaigu un neieredz bagātus vairāk nekā nabagus, jo tie visi ir Viņa roku darbs.
Gud har ju ej anseende till någon hövdings person, han aktar den rike ej för mer än den fattige, ty alla äro de hans händers verk.
20 Acumirklī tie nomirst, un nakts vidū tautas top iztrūcinātas un iet bojā, un varenie top aizrauti un ne caur cilvēka roku.
I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av bävan och förgås, de väldige ryckas bort, utan människohand.
21 Jo Viņa acis skatās uz cilvēka ceļiem, un Viņš redz visus viņa soļus.
Ty hans ögon vakta på var mans vägar, och alla deras steg, dem ser han.
22 Tumsas nav nedz nāves ēnas, kur ļaundarītāji varētu slēpties.
Intet mörker finnes och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.
23 Viņam cilvēks ilgi nav jāmeklē, ka lai nāk uz tiesu Dieva priekšā.
Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa, innan hon måste stå till doms inför honom.
24 Viņš satriec varenos bez izmeklēšanas un ieceļ citus viņu vietā.
Han krossar de väldige utan rannsakning och låter så andra träda fram i deras ställe.
25 Tāpēc ka Viņš zina viņu darbus, Viņš tos apgāž naktī, ka tie top satriekti.
Ja, han märker väl vad de göra, han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.
26 Viņš tos šausta kā bezdievīgus, tādā vietā, kur visi redz.
Såsom ogudaktiga tuktar han dem öppet, inför människors åsyn,
27 Tāpēc ka tie no Viņa atkāpušies un nav apdomājuši visus Viņa ceļus.
eftersom de veko av ifrån honom och ej aktade på alla hans vägar.
28 Ka nabaga brēkšanai bija jānāk pie Viņa, un bēdīgā kliegšanu Viņš paklausīja.
De bragte så den armes rop inför honom, och rop av betryckta fick han höra.
29 Kad Viņš dod mieru, kas tad pazudinās? Kad Viņš Savu vaigu apslēpj, kas Viņu skatīs? Tā tas ir ar tautām, tā ar ikvienu cilvēku,
Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet? Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte, för ett folk eller för en enskild man,
30 Lai nelieša cilvēks nevalda un tautai nav par valgiem.
när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor och hindra dem att bliva snaror för folket?
31 Jo uz Dievu jāsaka: man bija jācieš, es vairs negrēkošu.
Kan man väl säga till Gud: »Jag måste lida, jag som ändå intet har förbrutit.
32 Ko es neredzu, to māci tu man; ja esmu darījis netaisnību, tad to vairs nedarīšu.
Visa mig du vad som går över mitt förstånd; om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer.»
33 Vai Dievs lai atlīdzina pēc tava prāta? Jo tu neesi mierā! tad spriedi tu, ne es! Un ko tu taču māki sacīt!
Skall då han, för ditt klanders skull, giva vedergällning såsom du vill? Du själv, och icke jag, må döma därom; ja, tala du ut vad du menar.
34 Prātīgi ļaudis man sacīs, un ikviens gudrs vīrs, kas uz mani klausījies:
Men kloka män skola säga så till mig, visa män, när de få höra mig:
35 Ījabs runājis neprazdams, un viņa vārdi nav bijuši gudri.
»Job talar utan någon insikt, hans ord äro utan förstånd.»
36 Kaut Ījabs taptu pārbaudīts līdz galam, ka viņš runā, kā bezdievīgi ļaudis.
Så må nu Job utstå prövningar allt framgent, då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt.
37 Jo viņš krauj grēku uz grēku, viņš mūsu priekšā zaimo un runā daudz pret to stipro Dievu. -
Till sin synd lägger han ju uppenbar ondska, oss till hån slår han ihop sina händer och talar stora ord mot Gud.

< Ījaba 34 >