Ījaba 33

1 Bet tu, Ījab, klausi jel manu valodu un ņem vērā visus manus vārdus.

Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.

2 Redzi nu, es savas lūpas esmu atdarījis, mana mēle manā mutē runā.

Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.

3 Mani teikumi būs sirds taisnība, un manas lūpas skaidri izrunās, ko zinu.

Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.

4 Dieva Gars mani radījis, un tā Visuvarenā dvaša man devusi dzīvību.

Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.

5 Ja tu vari, atbildi man, taisies pret mani un nostājies.

Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.

6 Redzi, es piederu Dievam tā kā tu, no zemes es arīdzan esmu ņemts.

Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.

7 Redzi, iztrūcināt es tevi neiztrūcināšu, un mana roka pār tevi nebūs grūta.

Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.

8 Tiešām, tu esi runājis priekš manām ausīm, to vārdu balsi es esmu dzirdējis:

Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:

9 „Es esmu šķīsts, bez pārkāpšanas, es esmu skaidrs, un man nozieguma nav;

"Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;

10 Redzi, Viņš atrod iemeslus pret mani, Viņš mani tura par Savu ienaidnieku;

men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.

11 Viņš manas kājas liek siekstā, Viņš apsargā visus manus ceļus.“

Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar."

12 Redzi, tur tev nav taisnības; es tev atbildu, ka Dievs ir daudz augstāks pār cilvēku.

Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.

13 Kāpēc tu pret Viņu tiepies, kad Viņš neatbild par visiem saviem darbiem?

Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?

14 Jo Dievs runā vienreiz, un vēl otrreiz, bet to neliek vērā.

Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.

15 Sapnī caur nakts parādīšanām, kad ciets miegs cilvēkiem uzkrīt, kad tie guļ savā gultā,

I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,

16 Tad Viņš atdara cilvēku ausi un apzieģelē, ko Viņš tiem grib mācīt.

då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,

17 Lai cilvēku novērš no nedarba un pasargā vīru no lepnības.

när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.

18 Lai izglābj viņa dvēseli no kapa un viņa dzīvību, ka nekrīt caur zobenu.

Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.

19 Viņš to arī pārmāca ar sāpēm gultā un lauž visus viņa kaulus.

Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.

20 Tā ka viņa sirds neņem pretī maizi, nedz viņa dvēsele kādu gardumu.

Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.

21 Viņa miesa nodilst, ka no tās nekā vairs neredz, un kauli nāk ārā, kas nebija redzami,

Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.

22 Un viņa dvēsele nāk tuvu pie bedres, un viņa dzīvība pie nāves sāpēm.

Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.

23 Ja tad pie viņa nāk vēstnesis, ziņas devējs kā viens no tūkstošiem, rādīt cilvēkam kas pareizi:

Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,

24 Tad Viņš tam ir žēlīgs. un saka: atpestī to, ka negrimst kapā, jo esmu atradis salīdzināšanu.

då förbarmar Gud sig över henne och säger; "Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått."

25 Tad viņa miesa būs zaļāka nekā jaunībā, tas nāks atkal pie savas jaunības dienām.

Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.

26 Tas lūgs Dievu, un Viņš to žēlos, - tas uzskatīs Dieva vaigu ar prieku, un Dievs cilvēkam atmaksās viņa taisnību.

När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.

27 Tad šis izteiks cilvēkiem un sacīs: es biju grēkojis un pārgrozījis tiesu, bet Viņš to man nav pielīdzinājis.

Så får denne då sjunga inför människorna och säga: "Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;

28 Viņš ir atpestījis manu dvēseli, ka tā negrimst kapā, un mana dzīvība redz gaišumu.

ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset."

29 Redzi, to visu dara tas stiprais Dievs divi un trīskārt cilvēkam,

Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,

30 Ka viņa dvēseli novērstu no kapa, ka tā taptu apgaismota dzīvības gaismā.

till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.

31 Liec vērā, Ījab, klausies mani, ciet klusu, un es runāšu.

Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.

32 Jeb, ja tev ir ko sacīt, tad atbildi man; runā, jo es labprāt redzētu tavu taisnību.

Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.

33 Ja nav, tad klausies mani, ciet klusu, un es tev mācīšu gudrību.

Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.