Ījaba 27
1 Un Ījabs teica vēl tālāk savus teikumus un sacīja:
Och Job höll talet fram; hof upp sitt ordspråk, och sade:
2 Tik tiešām kā Dievs dzīvs, kas man taisnību neizspriež, un tas Visuvarenais, kas manu dvēseli apbēdinājis -
Så sant som Gud lefver, den mig min rätt förvägrar, och den Allsmägtige, som mina själ bedröfvar;
3 Kamēr mana dvēsele vēl ir iekš manis un Tas Gars no Dieva manās nāsīs -
Så länge min ande i mig är, och andedrägten af Gudi i mino näso är;
4 Manas lūpas nerunās netaisnību, un mana mēle neteiks melus.
Mine läppar skola intet orätt tala, och min tunga skall intet bedrägeri för händer hafva.
5 Es nebūt nevaru teikt, ka jums taisnība; kamēr man dvaša zūd, es aizstāvēšu savu nenoziedzību.
Bort det ifrå mig, att jag skulle gifva eder rätt; intilldess min ände kommer, skall jag icke vika ifrå mine fromhet.
6 Es turēšos stipri pie savas taisnības un no tās neatlaidīšos; mana sirds mani nekož manu dienu pēc.
Ifrå mine rättfärdighet, som jag håller vill jag icke gå; mitt samvet gnager mig intet för alla mina lifsdagar.
7 Manam ienaidniekam būs palikt par blēdi, un manam pretiniekam par netaisnu.
Men min fiende varder funnen ogudaktig, och min motståndare orättvis.
8 Jo kāda ir blēdnieka cerība, kad Dievs atņem un aizrauj viņa dvēseli?
Ty hvad är ens skrymtares hopp, att han så girig är; och Gud rycker dock hans själ bort?
9 Vai Dievs klausīs viņa saukšanu, kad viņam uznāk bēdas?
Menar du, att Gud skall höra hans röst, när ångest kommer honom uppå?
10 Jeb vai viņš var prieku dabūt pie tā Visuvarenā, vai viņš Dievu var piesaukt ikkatrā laikā?
Huru kan han hafva lust till den Allsmägtiga, och något åkalla honom?
11 Es jums mācīšu, kāda ir Dieva roka; kāds tā Visuvarenā padoms, to negribu slēpt.
Jag vill lära eder om Guds hand, och hvad för dem Allsmäktiga gäller, vill jag icke dölja.
12 Redzi, jūs visi to redzat, kāpēc tad jūs domājiet tukšas domas?
Si, I hållen eder alle, att I ären vise; hvi gifven I då sådana onyttig ting före?
13 Šī ir bezdievīga cilvēka alga pie Dieva un varas darītāju daļa, ko tie no tā Visuvarenā dabūs.
Detta är en ogudaktig menniskos lön när Gudi, och de tyranners arf, som de af dem Allsmägtiga få skola.
14 Ja tam daudz bērnu, tad zobens nāk pār tiem, un viņa pēcnākamie nepaēdīs maizes.
Om han får mång barn, så skola de höra svärdet till; och hans afföda skall icke af bröd mätt varda.
15 Viņa atlikušos mēris liek kapā, un viņa atraitnes nedabū raudāt.
Hans återlefde skola i dödenom begrafne varda, och hans enkor skola intet gråta.
16 Kad viņš naudu sakrāj kā pīšļus un drēbes sagādā kā mēslus,
Om han samkar penningar tillhopa såsom stoft, och tillreder sig kläder såsom ler,
17 Tad viņš gan sagādā, bet taisnie tās apvilks, un nenoziedzīgie dalīs to naudu.
Så skall han väl tillredat; men den rättfärdige skall kläda sig deruti, och den oskyldige skall utskifta penningarna.
18 Viņš uztaisījis savu namu kā kode un kā gans uztaisa būdu.
Han bygger sitt hus såsom en spindel, såsom en väktare gör sig ett skjul.
19 Bagāts tas apgūlās, un tad nekad vairs; viņš atdara savas acis, un nav vairs nekas.
När den rike nedläggs, skall han intet få med sig; han skall upplåta sin ögon, och finna intet.
20 Bailība tam uzbrūk kā ūdens, naktī viņu aizrauj viesulis.
Honom skall öfverfalla förskräckelse såsom vatten; om nattena skall stormväder taga honom bort;
21 Austriņa vējš viņu aizrauj, ka tas aiziet, un aizpūš viņu no savas vietas.
Östanväder skall föra honom bort, att han skall förgås; och oväder skall drifva honom af hans rum.
22 (Dievs) šauj uz viņu un netaupa, no Viņa rokas tas bēg šurpu turpu.
Detta skall han låta komma öfver honom, och skall intet skona honom; allt skall det gå honom ifrå hända.
23 Par to sasit plaukstas un to aizsvilpo no viņa vietas.
Man skall klappa händer tillhopa öfver honom, och hvissla öfver honom, der han varit hafver.
