Ījaba 26
1 Un Ījabs atbildēja un sacīja:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Kā tu nu palīdzējis nestipram un stiprinājis nespēcīgo elkoni!
Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm!
3 Kā tu nu padomu devis negudram un saprašanu izrādījis ļoti skaidri!
Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!
4 Kam tu teic šos vārdus, un kā dvaša no tevis iziet?
Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?
5 Miroņi sāk trīcēt apakš ūdeņiem, un tie, kas tur mīt.
Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.
Dödsriket ligger blottat för honom, och avgrunden har intet täckelse. (Sheol h7585)
7 Viņš zvaigžņu debesi gaisā izpletis un zemi piekāris, kur nekas.
Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.
8 Viņš saņem ūdeni Savos mākoņos, un padebeši apakš Viņa nesaplīst.
Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.
9 Viņš aizklāj Savu goda krēslu, Viņš izpleš tam priekšā Savu padebesi.
Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.
10 Viņš ap ūdeņiem licis ežu, līdz kur gaisma un tumsa šķirās.
En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.
11 Debess pīlāri trīc un iztrūcinājās no Viņa draudiem.
Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.
12 Caur Viņa spēku jūra saceļas viļņos, un caur Viņa ziņu augstie viļņi tiek sašķelti.
Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.
13 Caur Viņa vēju debess paliek skaidra, un Viņa roka nodur žiglo čūsku.
Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.
14 Redzi, tā ir Viņa ceļu maliņa, un kāda lēna balss tikai, ko samanām; kas Viņa varas pērkoni varētu dzirdēt?
Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?
