Ījaba 22
1 Tad Elifas no Temanas atbildēja un sacīja:
Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Vai Dievam kāds labums no cilvēka? Nē, labums tam pašam, ka ir prātīgs.
Kan en man bereda Gud något gagn, så att det länder honom till gagn, om någon är förståndig?
3 Vai tas tam Visuvarenam par labu, kad tu taisns, jeb par mantu, ka tu savus ceļus nenoziedzīgi staigā?
Har den Allsmäktige någon båtnad av att du är rättfärdig, eller någon vinning av att du vandrar ostraffligt?
4 Vai tad Viņš tavas Dieva bijāšanas dēļ tevi sodīs un ar tevi ies tiesā?
Är det för din gudsfruktans skull som han straffar dig, och som han går med dig till doms?
5 Vai tava blēdība nav liela un tavi noziegumi bez gala?
Har då icke din ondska varit stor, och voro ej dina missgärningar utan ände?
6 Jo savus brāļus tu esi ķīlājis bez vainas un novilcis kailiem drēbes.
Jo, du tog pant av din broder utan sak, du plundrade de utblottade på deras kläder.
7 Piekusušo tu neesi dzirdinājis ar ūdeni un izsalkušam liedzis maizi.
Åt den försmäktande gav du intet vatten att dricka, och den hungrige nekade du bröd.
8 Kur kāds bija varens, tam piederēja zeme, un kas bija augstā godā, tas tur dzīvoja.
För den väldige ville du upplåta landet, och den myndige skulle få bo däri,
9 Atraitnes tu esi atlaidis tukšā, un bāriņu elkoņi ir salauzti.
men änkor lät du gå med tomma händer, och de faderlösas armar blevo krossade.
10 Tādēļ ir virves ap tevi, un izbailes tev piepeši uzgājušas.
Därför omgives du nu av snaror och förfäras av plötslig skräck.
11 Jeb vai tu neredzi tumsu un ūdens plūdus, kas tevi apklāj?
ja, av ett mörker där du intet ser, och av vattenflöden som övertäcka dig.
12 Vai Dievs nav augšām debesīs? Redzi jel zvaigžņu augstumu, cik tās augstas!
I himmelens höjde är det ju Gud som har sin boning, och du ser stjärnorna däruppe, huru högt de sitta;
13 Un tu saki: ko Dievs zin? Vai Viņš aiz tumšiem mākoņiem māk tiesāt?
därför tänker du: »Vad kan Gud veta? Skulle han kunna döma, han som bor bortom töcknet?
14 Padebeši ir Viņa aizsegs, ka neredz, un Viņš staigā debesīs.
Molnen äro ju ett täckelse, så att han intet ser; och på himlarunden är det han har sin gång.»
15 Vai tu vecās pasaules ceļu gribi staigāt, ko netaisnie ļaudis gājuši,
Vill du då hålla dig på forntidens väg, där fördärvets män gingo fram,
16 Kas priekšlaiku bojā gājuši, - plūdi izgāzušies pār viņu pamatiem.
de män som bortrycktes, innan deras tid var ute, och såsom en ström flöt deras grundval bort,
17 Kas uz to stipro Dievu sacīja: Nost no mums! un ko tas Visuvarenais tiem varētu darīt?
de män som sade till Gud: »Vik ifrån oss», ty vad skulle den Allsmäktige kunna göra dem?
18 Tomēr Tas viņu namus bija pildījis ar labumu. Šo bezdievīgo padoms lai ir tālu no manis.
Det var ju dock han som uppfyllde deras hus med sitt goda. De ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
19 Taisnie to redz un priecājās, un nenoziedzīgais par tiem smiesies:
De rättfärdiga skola se det och glädja sig, och den oskyldige skall få bespotta dem:
20 Tiešām, izdeldēti ir mūsu ienaidnieki, un uguns aprijis viņu pārējo mantu.
»Ja, nu äro förvisso våra motståndare utrotade, och deras överflöd har elden förtärt.»
21 Meklē Viņa draudzību, tad paliksi mierā, no tā tev nāks labums.
Men sök nu förlikning och frid med honom; därigenom skall lycka falla dig till.
22 Pieņem jel mācību no Viņa mutes un liec Viņa vārdus savā sirdī.
Tag emot undervisning av hans mun, och förvara hans ord i ditt hjärta.
23 Ja tu atgriezīsies pie tā Visuvarenā un atmetīsi netaisnību tālu no sava dzīvokļa, tad tu tapsi uztaisīts.
Om du omvänder dig till den Allsmäktige, så bliver du upprättad; men orättfärdighet må du skaffa bort ur din hydda.
24 Liec pīšļos mantu un upes oļos zeltu,
Ja kasta din gyllene skatt i stoftet och Ofirs-guldet ibland bäckens stenar,
25 Tad tas Visuvarenais tev būs par zeltu un Viņš tev būs par spožu sudrabu.
så bliver den Allsmäktige din gyllene skatt, det ädlaste silver varder han för dig.
26 Tad tu par to Visuvareno priecāsies un pacelsi uz Dievu savu vaigu.
Ja, då skall du hava din lust i den Allsmäktige och kunna upplyfta ditt ansikte till Gud.
27 Tu Viņu piesauksi, un Viņš tevi paklausīs, un tu maksāsi savus solījumus.
När du då beder till honom, skall han höra dig, och de löften du gör skall du få infria.
28 Ko tu apņemsies, tas tev notiks, un uz taviem ceļiem spīdēs gaišums.
Allt vad du besluter skall då lyckas för dig, och ljus skall skina på dina vägar.
29 Kad iet uz leju, tad tu saki: uz augšu! Un Viņš izglābs to, kam noskumis vaigs.
Om de leda mot djupet och du då beder: »Uppåt!», så frälsar han mannen som har ödmjukat sig.
30 Viņš izpestīs to, kas nav nenoziedzīgs; tavu roku šķīstības dēļ tas taps izpestīts.
Ja han räddar och den som ej är fri ifrån skuld; genom dina händers renhet räddas en sådan.
