Ījaba 21
1 Bet Ījabs atbildēja un sacīja:
Job svarade och sade:
2 Klausāties, klausāties manu valodu, un tā mani iepriecinājāt.
Hörer dock till min ord, och låter säga eder;
3 Paciešaties man runājot, pēc apsmejiet manu valodu.
Hafver tålamod med mig, att jag ock må tala; och görer sedan spott af mig.
4 Vai tad es vaidu par cilvēkiem, un kā lai mans prāts nav skumīgs?
Månn jag handla med en mennisko, att min ande icke skulle härutinnan ångse varda?
5 Skatāties uz mani, tad jūs iztrūcināsities un liksiet roku uz muti.
Vänder eder hit till mig; I skolen förundra eder, och måsten lägga handena på munnen.
6 Kad es to pieminu, tad es iztrūkstos, un šaušalas pārņem manu miesu.
När jag tänker deruppå, så förskräckes jag; och ett bäfvande kommer uppå mitt kött.
7 Kāpēc bezdievīgi paliek dzīvi, top veci, un vareni spēkā?
Hvi lefva då de ogudaktige, varda gamle, och växa till i ägodelar?
8 Viņu sēkla pastāv viņu priekšā līdz ar viņiem, un viņu bērni priekš viņu acīm.
Deras säd är säker omkring dem, och deras afföda är när dem.
9 Viņu namam ir miers bez bailēm, un Dieva rīkste nenāk pār tiem.
Deras hus hafver frid för räddhåga, och Guds ris är icke öfver dem.
10 Viņa vērsis aplec un nepaliek bez augļiem, viņa govs vedās un neizmetās.
Deras oxa släpper man till, ock missgår icke; deras ko kalfvar, och är icke ofruktsam.
11 Savus bērnus tie izlaiž kā avju pulku, un viņu puikas lēkā.
Deras unga barn gå ut såsom en hjord, och deras barn springa.
12 Tie ir līksmi ar bungām un koklēm un priecājās ar stabules skaņu.
De fröjda sig med trummor och harpor, och äro glade med pipande;
De varda gamle med göda dagar, och förskräckas som nogast ett ögnablick för helvetet; (Sheol h7585)
14 Taču tie sacījuši uz Dievu: Nost no mums, jo Tavus ceļus mēs negribam atzīt.
De dock säga till Gud: Gack bort ifrån oss; vi vilje intet veta af dina vägar;
15 Kas ir tas Visuvarenais, ka mēs tam kalpotu, un kāds labums mums atlec, ka to piesauktu?
Ho är den Allsmägtige, att vi honom tjena skole? Eller hvad kan det båta oss, om vi löpe emot honom?
16 (Bet) redzi, viņu labums nestāv viņu rokā; tādēļ bezdievīgo padoms lai ir tālu nost no manis.
Men si, deras ägodelar stå icke uti deras händer; derföre skall de ogudaktigas sinne vara långt ifrå mig.
17 Cikkārt tad izdziest bezdievīgo gaišums, un posts tiem uznāk, ka Dievs (tiem) liek valgus Savā dusmībā?
Huru varder de ogudaktigas lykta utsläckt; och deras förderf kommer öfver dem? Han skall utskifta jämmer i sine vrede.
18 Ka tie ir kā rugāji priekš vēja un kā pelus, ko vētra aizrauj.
De skola varda såsom strå för vädret, och såsom agnar, hvilka stormen bortförer.
19 Dievs pataupot viņa nelaimi uz viņa bērniem. Lai Viņš to viņam pašam atmaksā, ka pats to mana.
Gud förvarar hans barnom bedröfvelse; när han skall löna honom, då skall man förnimmat,
20 Viņa paša acis lai redz savu postu, un pats lai dzer no tā Visuvarenā bardzības.
Hans ögon skola se hans förderf, och af dens Allsmägtigas vrede skall han dricka.
21 Jo kādas tam bēdas par savu namu, kad paša vairs nav, kad viņa mēnešu skaits ir beigts.
Ty ho skall hafva behag till hans hus efter honom? Och hans månaders tal skall näppliga halft blifva.
22 Kas mācītu saprašanu Dievam, kas arī tos augstos tiesā?
Ho vill lära Gud, den ock dömer de höga?
23 Viens nomirst pilnā spēkā visā mierā un laimē;
Denne dör frisk och helbregda, rik och säll.
24 Viņa trauki ir pilni piena, un viņa kauli ir tauki no smadzenēm.
Hans mjölkekar äro full med mjölk, och hans ben varda full med märg.
25 Cits atkal mirst ar rūgtu dvēseli un nekad nav baudījis labuma.
Men en annan dör med bedröfvada själ, och hafver aldrig ätit i glädje.
26 Tie kopā guļ pīšļos, un abus tārpi apklāj.
Och de ligga tillhopa med hvarannan i jordene, och matkar öfvertäcka dem.
27 Redzi, es zinu jūsu domas un jūsu gudrību, ar ko jūs mani gribat nomākt.
Si, jag känner väl edra tankar, och edor vrånga anslag emot mig.
28 Jo jūs sakāt: kur ir tā varenā nams, un kur to bezdievīgo telts un dzīve?
Ty I sägen: Hvar är Förstans hus? Och hvar äro hyddorna, der de ogudaktige bodde?
29 Vai neesat vaicājuši, kas tālus ceļus gājuši; vai nezināt, ko tie stāsta?
Talen I dock derom såsom meniga folket; och veten icke hvad de andras väsende betyder?
30 Ka ļaunais glābjās nelaimes dienā, un bardzības dienā tie top pasargāti.
Ty den onde varder behållen intill förderfvelsens dag, och intill vredenes dag blifver han.
31 Kas viņam acīs pārmetīs viņa ceļu, kas viņu sodīs, kad tas ko dara?
Ho vill säga hvad han förtjenar, när man det utvärtes anser? Ho vill vedergälla honom hvad han gör?
32 Ar godu viņš top pavadīts kapā, un kaps tam stāv par dzīvu piemiņu.
Men han varder bortdragen till grafvena, och man vaktar efter honom i högomen.
33 Kapa smiltis ir viņam vieglas, un visi cilvēki iet viņam pakaļ, kā tie priekš viņa bijuši bez skaita.
Bäckaslem behagar honom väl, och alla menniskor varda dragna efter honom; och uppå dem, som för honom varit hafva, är intet tal.
34 Kā tad jūs mani tik velti iepriecinājat? Jūsu atbildes ir un paliek blēņas.
Huru trösten I mig så fåfängt, och edor svar finnas dock orätt?
