Ījaba 13
1 Redzi, to visu mana acs redzējusi, mana auss dzirdējusi un to likusi vērā.
Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
2 Ko jūs protat, to es arīdzan protu, jūs man neesat priekšā.
Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
3 Bet es gribu runāt uz to Visuvareno, un man gribās aizbildināties tā stiprā Dieva priekšā.
Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
4 Jo tiešām, jūs esat melu runātāji, jūs visi esat nelietīgi dziednieki.
Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
5 Kaut jūs pavisam klusu būtu, tas jums būtu par gudrību.
Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
6 Klausiet jel manu aizbildināšanos, un ņemiet vērā manas mutes tiesāšanos.
Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
7 Vai gribat netaisnību runāt Dieva labad un Viņa labad izteikt viltību?
Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
8 Vai Viņu gribat aizbildināt un Dievam būt pārstāvētāji?
Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
9 Vai būs labi, kad Viņš jūs meklēs, vai Viņu pievilsiet, kā cilvēku pieviļ?
Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
10 Sodīt Viņš jūs sodīs, ja jūs slepeni vaigu uzlūkojat.
Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
11 Vai Viņa augstība jūs neiztrūcinās un bailes no Viņa jums neuzkritīs?
Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
12 Jūsu mācības būs kā pelni, un jūsu augstie vārdi kā mālu kopas.
Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
13 Palieciet man klusu, un es runāšu, lai man notiek, kas notikdams.
Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
14 Kāpēc man savu miesu bija zobos ņemt, un savu dvēseli likt savā rokā?
Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
15 Redzi, jebšu Viņš mani nokaus, taču es uz Viņu gribu cerēt, es tikai savus ceļus gribu aizbildināt Viņa priekšā.
Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
16 Jau tas man būs par pestīšanu, ka viltnieks Viņa priekšā nenāks.
Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
17 Klausāties, klausāties manus vārdus, un mana valoda lai skan jūsu ausīs.
Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
18 Redzat jel, es esmu gatavs uz tiesu, es zinu, ka man paliks taisnība.
Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
19 Kas ar mani varētu tiesāties? Patiesi tad es ciestu klusu un mirtu.
Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
20 Divas lietas tikai man nedari, tad es neapslēpšos Tavā priekšā.
Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
21 Lai Tava roka paliek tālu no manis, un Tava briesmība lai mani neizbiedē.
din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
22 Tad sauc, un es atbildēšu, vai es runāšu, un Tu atbildi man.
Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
23 Cik man ir noziegumu un grēku? Dari man zināmus manus grēkus un manus pārkāpumus.
Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
24 Kāpēc Tu apslēpi Savu vaigu un mani turi par Savu ienaidnieku?
Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
25 Vai Tu biedināsi šaubīgu lapu un vajāsi izkaltušus rugājus.
Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
26 Jo Tu man nospriedi rūgtumus un lieci manīt manas jaunības noziegumus.
Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
27 Tu lieci manas kājas siekstā un glūni uz visiem maniem ceļiem un ieslēdzi manas pēdas aplokā, -
du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
28 Un tomēr šis iznīkst kā trūdi, tā kā drēbe, ko kodes saēd.
Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!
