Ījaba 13
1 Redzi, to visu mana acs redzējusi, mana auss dzirdējusi un to likusi vērā.
Si, allt detta hafver mitt öga sett, och mitt öra hört, och hafver det förstått.
2 Ko jūs protat, to es arīdzan protu, jūs man neesat priekšā.
Det I veten, det vet jag ock, och är intet ringare än I;
3 Bet es gribu runāt uz to Visuvareno, un man gribās aizbildināties tā stiprā Dieva priekšā.
Dock vill jag tala om den Allsmägtiga, och hafver vilja till att träta med Gud.
4 Jo tiešām, jūs esat melu runātāji, jūs visi esat nelietīgi dziednieki.
Ty I uttyden det falskeliga, och ären alle onyttige läkare.
5 Kaut jūs pavisam klusu būtu, tas jums būtu par gudrību.
Ack! att I kunden tiga, så vorden I vise.
6 Klausiet jel manu aizbildināšanos, un ņemiet vērā manas mutes tiesāšanos.
Hörer dock mitt straff, och akter på sakena, der jag talar om.
7 Vai gribat netaisnību runāt Dieva labad un Viņa labad izteikt viltību?
Viljen I försvara Gud med orätt; och för honom bruka svek?
8 Vai Viņu gribat aizbildināt un Dievam būt pārstāvētāji?
Viljen I anse hans person? Viljen I gifva eder i försvar för Gud?
9 Vai būs labi, kad Viņš jūs meklēs, vai Viņu pievilsiet, kā cilvēku pieviļ?
Skall det ock blifva eder väl gångandes, då han skall döma eder? Menen I, att I skolen gäcka honom, såsom man gäckar ena mennisko?
10 Sodīt Viņš jūs sodīs, ja jūs slepeni vaigu uzlūkojat.
Han varder eder straffandes, om I hemliga ansen personen.
11 Vai Viņa augstība jūs neiztrūcinās un bailes no Viņa jums neuzkritīs?
Månn han icke förskräcka eder, när han kommer fram? Och hans fruktan varder fallandes öfver eder.
12 Jūsu mācības būs kā pelni, un jūsu augstie vārdi kā mālu kopas.
Edor åminnelse varder liknad vid asko, och edra rygger skola vara såsom en lerhop.
13 Palieciet man klusu, un es runāšu, lai man notiek, kas notikdams.
Tiger för mig, att jag må tala; det skall icke fela för mig.
14 Kāpēc man savu miesu bija zobos ņemt, un savu dvēseli likt savā rokā?
Hvi skall jag bita mitt kött med mina tänder, och sätta mina själ i mina händer?
15 Redzi, jebšu Viņš mani nokaus, taču es uz Viņu gribu cerēt, es tikai savus ceļus gribu aizbildināt Viņa priekšā.
Si, han varder mig dock dräpandes, och jag kan icke afbidat; dock vill jag straffa mina vägar för honom.
16 Jau tas man būs par pestīšanu, ka viltnieks Viņa priekšā nenāks.
Han blifver ju min helsa; ty ingen skrymtare kommer för honom.
17 Klausāties, klausāties manus vārdus, un mana valoda lai skan jūsu ausīs.
Hörer mitt tal, och min uttydelse för edor öron.
18 Redzat jel, es esmu gatavs uz tiesu, es zinu, ka man paliks taisnība.
Si, jag hafver allaredo sagt domen af; jag vet, att jag varder rättfärdig.
19 Kas ar mani varētu tiesāties? Patiesi tad es ciestu klusu un mirtu.
Ho är den som vill gå till rätta med mig? Men nu måste jag tiga, och förgås.
20 Divas lietas tikai man nedari, tad es neapslēpšos Tavā priekšā.
Tveggehanda gör mig icke; så vill jag icke gömma mig bort för dig.
21 Lai Tava roka paliek tālu no manis, un Tava briesmība lai mani neizbiedē.
Låt dina hand vara långt ifrå mig, och din förskräckelse förskräcke mig icke.
22 Tad sauc, un es atbildēšu, vai es runāšu, un Tu atbildi man.
Kalla mig, och jag vill svara dig; eller jag vill tala, och svara du mig.
23 Cik man ir noziegumu un grēku? Dari man zināmus manus grēkus un manus pārkāpumus.
Huru många äro mina missgerningar och synder? Låt mig få veta min öfverträdelse och synder.
24 Kāpēc Tu apslēpi Savu vaigu un mani turi par Savu ienaidnieku?
Hvi fördöljer du ditt ansigte, och håller mig för din fienda?
25 Vai Tu biedināsi šaubīgu lapu un vajāsi izkaltušus rugājus.
Vill du så hård vara emot ett flygande löf; och förfölja ett torrt halmstrå?
26 Jo Tu man nospriedi rūgtumus un lieci manīt manas jaunības noziegumus.
Ty du tillskrifver mig bedröfvelse, och vill förderfva mig för mins ungdoms synders skull.
27 Tu lieci manas kājas siekstā un glūni uz visiem maniem ceļiem un ieslēdzi manas pēdas aplokā, -
Du hafver satt min fot i en stock, och gifver akt på alla mina stigar, och ser på all min fotspår;
28 Un tomēr šis iznīkst kā trūdi, tā kā drēbe, ko kodes saēd.
Jag, som dock förgås som ett ruttet as, och som ett kläde, det ätet varder af mal.
