Ījaba 12
1 Bet Ījabs atbildēja un sacīja:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Tas ir tiesa, jūs esat ļaudis un ar jums gudrība izmirs.
Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!
3 Man arīdzan ir sirds, tāpat kā jums, jūs man priekšā neesat, un kas tad to gudrību nezin?
Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?
4 Es pat savam tuvākam esmu par apsmieklu, es, kas Dievu piesaucis un no Viņa esmu paklausīts, par apsmieklu tas taisnais un sirdsskaidrais.
Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!
5 Kauns nelaimei pēc laimīga domām; tas gaida to, kam kāja slīd.
Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.
6 Postītāju dzīvokļiem labi klājās, un mierā paliek bezdievīgi un kam Dievs ir dūrē.
Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.
7 Un tiešām, vaicā jel lopiem, tie tev to mācīs, un putniem apakš debess, tie tev to stāstīs.
Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;
8 Jeb runā ar zemi, tā tev mācīs, un jūras zivis tev to izteiks.
eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.
9 Kas neatzīst pie visa tā, ka Tā Kunga roka to darījusi.
Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?
10 Viņa rokā ir visu dzīvo dvēsele un visu cilvēku miesu gars.
I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.
11 Vai auss nepārbauda vārdus, kā mute bauda barību?
Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?
12 Pie veciem ir gudrība un ilgs mūžs dod saprašanu.
Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.
13 Pie Viņa ir gudrība un spēks, Viņam ir padoms un prāts.
Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.
14 Redzi, Viņš nolauž, un neviens nevar uztaisīt. Viņš ko aizslēdz, un neviens nevar atvērt.
Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.
15 Redzi, kad Viņš ūdeņus satur, tad tie izsīkst, un kad Viņš tos laiž vaļā, tad tie zemi griež apkārt.
Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.
16 Pie Viņa ir spēks un pastāvība, Viņa priekšā ir, kas maldās un kas maldina.
Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.
17 Viņš ved padomu devējus par laupījumu, un tiesnešus Viņš dara par ģeķiem.
Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.
18 Ķēniņu saites Viņš sarauj un apjož pašiem gurnus ar saitēm.
Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.
19 Viņš ved cienīgus par laupījumu, un apgāž varenus.
Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.
20 Viņš atņem runātājiem valodu un noņem vecajiem prātu.
Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.
21 Viņš izlej negodu pār lieliem kungiem, un vareniem Viņš jostu raisa vaļā.
Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.
22 Viņš atklāj dziļumus tumsai, un nāves ēnu Viņš ved gaismā.
Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.
23 Viņš vairo ļaudis un tos izdeldē, Viņš ceļ spēkā tautas un tās izklīdina.
Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.
24 Viņš ļaužu virsniekiem virs zemes atņem sirdi un tos maldina tuksnesī, kur ceļa nav.
Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.
25 Tie grābsta tā kā tumsā, kur gaismas nav, un Viņš tiem liek maldīties kā piedzērušiem.
De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna.
