Ījaba 12
1 Bet Ījabs atbildēja un sacīja:
Då svarade Job, och sade:
2 Tas ir tiesa, jūs esat ļaudis un ar jums gudrība izmirs.
Ja, I ären rätte männerna; med eder blifver visheten död.
3 Man arīdzan ir sirds, tāpat kā jums, jūs man priekšā neesat, un kas tad to gudrību nezin?
Jag hafver så väl ett hjerta som I, och är icke ringare än I; och ho är den som sådana icke vet?
4 Es pat savam tuvākam esmu par apsmieklu, es, kas Dievu piesaucis un no Viņa esmu paklausīts, par apsmieklu tas taisnais un sirdsskaidrais.
Den som af sin nästa begabbad varder, han må åkalla Gud, han varder honom hörandes: Den rättfärdige och fromme måste varda begabbad;
5 Kauns nelaimei pēc laimīga domām; tas gaida to, kam kāja slīd.
Och är dem rikom såsom en lampa, föraktad i deras hjerta, dock tillredd, att de skola deruppå stöta fötterna.
6 Postītāju dzīvokļiem labi klājās, un mierā paliek bezdievīgi un kam Dievs ir dūrē.
Röfvarenas hyddor hafva nog, och de rasa dristeliga emot Gud; ändå att Gud hafver gifvit dem det i deras händer.
7 Un tiešām, vaicā jel lopiem, tie tev to mācīs, un putniem apakš debess, tie tev to stāstīs.
Fråga dock djuren, de skola lärat dig, och foglarna under himmelen, de skola sägat dig;
8 Jeb runā ar zemi, tā tev mācīs, un jūras zivis tev to izteiks.
Eller tala med jordene, och hon skall lärat dig, och fiskarna i hafvet skola förkunnat dig.
9 Kas neatzīst pie visa tā, ka Tā Kunga roka to darījusi.
Ho är den som allt sådant icke vet, att Herrans hand hafver det gjort;
10 Viņa rokā ir visu dzīvo dvēsele un visu cilvēku miesu gars.
Att i hans hand är alles dess själ, som lefvandes är, och alla menniskors kötts ande?
11 Vai auss nepārbauda vārdus, kā mute bauda barību?
Profvar icke örat talet, och munnen smakar maten?
12 Pie veciem ir gudrība un ilgs mūžs dod saprašanu.
Ja, när fäderna är vishet, och förstånd när de gamla.
13 Pie Viņa ir gudrība un spēks, Viņam ir padoms un prāts.
När honom är vishet och magt, råd och förstånd.
14 Redzi, Viņš nolauž, un neviens nevar uztaisīt. Viņš ko aizslēdz, un neviens nevar atvērt.
Si, när han bryter neder, så hjelper intet bygga; när han någon innelycker, så kan ingen utsläppa.
15 Redzi, kad Viņš ūdeņus satur, tad tie izsīkst, un kad Viņš tos laiž vaļā, tad tie zemi griež apkārt.
Si, när han förhåller vattnet, så torkas allt, och när han släpper det löst, så omstörter det landet.
16 Pie Viņa ir spēks un pastāvība, Viņa priekšā ir, kas maldās un kas maldina.
Han är stark, och går det igenom; hans är den som villo far; så ock den som förförer.
17 Viņš ved padomu devējus par laupījumu, un tiesnešus Viņš dara par ģeķiem.
Han förer de kloka såsom ett rof, och gör domarena galna.
18 Ķēniņu saites Viņš sarauj un apjož pašiem gurnus ar saitēm.
Han förlossar utu Konungars tvång, och binder med ett bälte deras länder.
19 Viņš ved cienīgus par laupījumu, un apgāž varenus.
Presterna förer han såsom ett rof, och de fasta låter han fela.
20 Viņš atņem runātājiem valodu un noņem vecajiem prātu.
Han bortvänder de sannfärdigas läppar, och de gamlas seder tager han bort.
21 Viņš izlej negodu pār lieliem kungiem, un vareniem Viņš jostu raisa vaļā.
Han utgjuter föraktelse på Förstarna, och gör de mägtigas förbund löst.
22 Viņš atklāj dziļumus tumsai, un nāves ēnu Viņš ved gaismā.
Han öppnar de mörka grund, och förer mörkret ut i ljuset.
23 Viņš vairo ļaudis un tos izdeldē, Viņš ceļ spēkā tautas un tās izklīdina.
Han gör somliga till stort folk, och gör dem åter till intet; han utsprider ett folk, och fördrifver det åter.
24 Viņš ļaužu virsniekiem virs zemes atņem sirdi un tos maldina tuksnesī, kur ceļa nav.
Han förvänder hjertat i öfverstarna för folket i landena, och låter dem fara ville i vildmarkene, der ingen väg är;
25 Tie grābsta tā kā tumsā, kur gaismas nav, un Viņš tiem liek maldīties kā piedzērušiem.
Att de famla i mörkret utan ljus, och förvillar dem såsom de druckna.
