Piektā Mozus 14
1 Jūs esat Tā Kunga, sava Dieva, bērni; jums sev pašiem nebūs zīmes iegriezt nedz pleiķi darīt pār savām acīm kāda miroņa dēļ.
I ären Herrans edars Guds barn; skärer eder icke, och görer eder icke skallota öfver edart änne för någon dödan.
2 Jo tu esi svēta tauta Tam Kungam, savam Dievam, un Tas Kungs tevi ir izredzējis, ka tu Viņam esi īpaša tauta no visām tautām, kas virs zemes.
Ty du äst ett heligt folk Herranom dinom Gud, och Herren hafver utvalt dig, att du skall vara hans eget, utaf all folk som på jordene äro.
3 Tev nebūs ēst nekādu negantību.
Du skall ingen styggelse äta.
4 Šie ir tie lopi, ko jūs varat ēst: vērši, avis un kazas,
Men desse äro de djur, som I äta skolen: Fä, får, get, hjort,
5 Briedis, stirna un meža vērsis un kalna āzis un mazais briedis un sumbrs un meža kaza.
Rå, buffel, stenbock, enhörning, urnöt, och elgen.
6 Visus lopus, kam šķelti nagi un šķelti divējos gabalos, un kurš lops gremo, to ēdat.
Och all djur, som tveklöfvad äro, och idisla, skolen I äta.
7 Bet šos jums nebūs ēst no tiem, kas gremo, un no tiem, kam šķelti nagi: kamieļi un zaķi un trusi, jo tie gan gremo, bet tiem nav šķelti nagi; tie lai jums ir nešķīsti.
Men det skolen I icke äta, som idislar, och icke tveklöfvadt är: camelen, haran, cunilen. De som idisla, och icke tveklöfvad äro, de skola vara eder oren.
8 Arī cūka, - jo tai gan šķelti nagi, bet tā negremo; lai tā jums ir nešķīsta; no viņas gaļas jums nebūs ēst un viņas maitu jums nebūs aizskart.
Svinet, ändock det tveklöfvadt är, så idislar det dock icke, det skall vara eder orent; af dess kött skolen I icke äta, och vid dess as skolen I icke komma.
9 Šos ēdat no visa, kas ir ūdenī: visu, kam ir spuras un zvīņas, to ēdat.
Detta är det I äta skolen, utaf allt det i vattnet är: allt det som spol och fjäll hafver, det skolen I äta;
10 Bet visu to, kam spuru un zvīņu nav, tos neēdat; lai tas jums ir nešķīsts.
Men det som intet spol eller fjäll hafver, det skolen I icke äta; ty det är eder orent.
11 Visus šķīstos putnus ēdat.
Alla rena foglar äter.
12 Bet šie ir, no kuriem jums nebūs ēst:
Desse af dem äro de som I icke äta skolen: örnen, höken, falken,
13 Ērglis, sarkandzeltenais ērglis un melnais ērglis, vārna, lija un vanags pēc savas kārtas,
Fiskagjusen, gladan, gamen med sine art,
14 Un visi kraukļi pēc savas kārtas,
Och alla korpar med deras art,
15 Un strauss un bezdelīga un ķīris un vēja vanags pēc savas kārtas,
Strutsfoglen, ugglan, göken, sparfhöken med sine art,
16 Apogs un ūpis un pūce,
Stenugglan, ufven, flädermusen,
17 Un pelikāns un gulbis un maitas lija.
Rördrommen, storken, svanen,
18 Un stārķis, kalnu vanags pēc savas kārtas, bada dzeguze un sikspārnis.
Hägren, skrikan med sine art, vidhöfden, och svalan.
19 Un visi spārnoti līdēji lai jums ir nešķīsti, tos jums nebūs ēst.
Och alle foglar, som krypa, skola vara eder orene, och I skolen icke äta dem.
20 Visus šķīstos putnus ēdat.
De rena foglar skolen I äta.
21 Nekā sprāguša jums nebūs ēst; svešiniekam, kas ir tavos vārtos, to dod, lai viņš to ēd, vai pārdod to svešam; jo tu esi svēta tauta Tam Kungam, savam Dievam. Tev āzīti nebūs vārīt mātes pienā. -
I skolen intet as äta. Främlingenom, som i dinom porte är, må du gifva det, att han det äter, eller sälj det enom främmande; ty du äst ett heligt folk Herranom dinom Gud. Du skall icke koka kidet, medan det ännu dir sina moder.
22 Tev būs taisni dot desmito tiesu no visiem savas sējas augļiem, ko tavs tīrums ik gadus nes.
Du skall all år afskilja tionden af allo dine säds frukt, som utaf dinom åker kommer;
23 Un tev to būs ēst Tā Kunga, sava Dieva, priekšā, tai vietā, ko Viņš izredzēs, Savu vārdu tur iecelt, savas labības, sava vīna un savas eļļas desmito tiesu, un savu lielo un sīko lopu pirmdzimtos, lai tu mācies To Kungu, savu Dievu, bīties visu mūžu.
Och skall äta den för Herranom dinom Gud, på det rum som han utväljer, att hans Namn der bo skall; nämliga af tionden utaf din säd, dino vine, dine oljo, och förstfödningen af ditt fä och din får; på det du skall lära frukta Herran din Gud i alla dina lifsdagar.
24 Bet ja tas ceļš priekš tevis visai tālu, ka tu to nevari nonest, tāpēc ka tā vieta no tevis ir tālu, ko Tas Kungs, tavs Dievs, izredzēs, Savu vārdu tur iecelt, kad Tas Kungs, tavs Dievs, tevi svētījis, -
Om vägen är dig för lång, att du icke kan komma det dit, derföre att det rummet är dig för långt ifrå, som Herren din Gud utvalt hafver, att han vill låta sitt Namn bo der; ty Herren din Gud hafver välsignat dig;
25 Tad pārdod to par naudu un iesien to naudu savā rokā un ej uz to vietu, ko Tas Kungs, tavs Dievs, izredzēs,
Så sälj det allt för penningar, och tag penningarna i dina hand, och gack till det rum, som Herren din Gud utvalt hafver;
26 Un dod to naudu par visu, kas tavai dvēselei tīk, par vēršiem un par avīm un par vīnu un par stipru dzērienu un par visu, ko tava dvēsele kāro un ēd tur Tā Kunga, sava Dieva, priekšā, un priecājies, tu un tavs nams.
Och köp för penningarna allt det din själ lyster, vare sig fä, får, vin, stark dryck, eller allt det din själ begärar; och ät det der för Herranom dinom Gud, och var glad, du och ditt hus.
27 Bet to Levitu, kas ir tavos vārtos, tev nebūs atstāt, jo viņam nav daļas nedz mantības līdz ar tevi.
Och Leviten, som i dina portar är, honom skall du icke förlåta; förty han hafver ingen lott eller arf med dig.
28 Trešā gada galā tev būs izdot visu savu augļu desmito tiesu no šī gada, un tev to būs nolikt savos vārtos.
Efter tre år skall du afsöndra all tiond af dine säd i det året, och skall lägga henne i dina portar.
29 Tad nāks tas Levits, tāpēc ka tam nav nekādas daļas nedz mantības līdz ar jums, un tas piedzīvotājs un tas bārenis un tā atraitne, kas ir tavos vārtos, un ēdīs un paēdīs, lai Tas Kungs, tavs Dievs, tevi svētī visā tavu roku darbā, ko tu dari.
Så skall Leviten komma, som ingen lott eller arf hafver med dig; och främlingen, och den faderlöse, och enkan, som i dina portar äro, och äta, och mätta sig; på det Herren din Gud dig välsigna skall i alla dina händers gerningar, som du gör.
