Pāvila 1. Vēstule Korintiešiem 3
1 Un, brāļi, es nevarēju ar jums runāt kā ar garīgiem, bet kā ar miesīgiem, kā ar nejēgām iekš Kristus.
Och jag kunde icke tala till eder, mina bröder, såsom till andliga människor, utan måste tala såsom till människor av köttslig natur, såsom till dem som ännu äro barn i Kristus.
2 Es jūs esmu dzirdinājis ar pienu un ne ar barību, jo jūs vēl nespējāt; bet arī tagad jūs vēl nespējiet.
Mjölk gav jag eder att dricka; fast föda gav jag eder icke, ty det fördrogen I då ännu icke. Ja, icke ens nu fördragen I det,
3 Jo jūs vēl esat miesīgi: jo kamēr jūsu starpā ir ienaids un strīdus un šķelšanās, vai jūs neesat miesīgi un vai nestaigājat pēc cilvēku kārtas?
eftersom I ännu haven ett köttsligt sinne. Ty om avund och kiv finnes bland eder, haven I icke då ett köttsligt sinne, och vandren I icke då på vanligt människosätt?
4 Jo kad cits saka: es turos pie Pāvila, un cits: es pie Apollus, vai jūs neesat miesīgi?
När den ene säger: "Jag håller mig till Paulus" och den andre: "Jag håller mig till Apollos", ären I icke då lika hopen av människor?
5 Kas tad ir Pāvils, un kas ir Apollus? Tie ir kalpi vien, caur kuriem jūs esat palikuši ticīgi, un tā, kā Tas Kungs ikvienam ir devis.
Vad är då Apollos? Vad är Paulus? Allenast tjänare, genom vilka I haven kommit till tro; och de äro det i mån av vad Herren har beskärt åt var och en av dem.
6 Es esmu dēstījis, Apollus ir slacinājis; bet Dievs ir audzinājis.
Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten.
7 Tad nu nedz tas dēstītājs ir kas, nedz tas slacinātājs, bet Dievs, kas audzina.
Alltså kommer det icke an på den som planterar, ej heller på den som vattnar, utan på Gud, som giver växten.
8 Un tas dēstītājs un tas slacinātājs ir vis viens; bet ikkatrs dabūs savu īpašu algu, pēc sava īpaša darba.
Den som planterar och den som vattnar -- den ene är såsom den andre, dock så, att var och en skall få sin särskilda lön efter sitt särskilda arbete.
9 Jo mēs esam Dieva darba biedri, jūs esat Dieva aramais tīrums, Dieva ēka.
Ty vi äro Guds medarbetare; I ären ett Guds åkerfält, en Guds byggnad.
10 Pēc tās Dieva žēlastības, kas man ir dota, es kā gudrs nama taisītājs esmu licis pamatu, un cits uz tā uztaisa ēku; - bet ikvienam būs pielūkot, kā viņš to ēku uztaisa.
Efter den Guds nåd som blev mig given lade jag grunden såsom en förfaren byggmästare, och en annan bygger nu vidare därpå. Men var och en må se till, huru han bygger därpå.
11 Jo citu pamatu neviens nevar likt pār to, kas ir likts, proti Jēzus, Tas Kristus.
Ty en annan grund kan ingen lägga, än den som är lagd, nämligen Jesus Kristus;
12 Bet, ja kas uz šo pamatu uzceļ zeltu, sudrabu, dārgus akmeņus, kokus, sienu, salmus,
men om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och strå,
13 Tad ikviena darbs taps redzams, jo tā diena to atklās, - tāpēc, ka šī ugunī parādīsies; un kāds ikkatra darbs ir, to uguns pārbaudīs.
så skall det en gång visa sig huru det är med vars och ens verk. "Den dagen" skall göra det kunnigt; ty den skall uppenbaras i eld, och hurudant vars och ens verk är, det skall elden pröva.
14 Ja kāda darbs paliek, ko tas tur virsū uzcēlis, tas dabūs algu.
Om det byggnadsverk, som någon har uppfört på den grunden, bliver beståndande, så skall han undfå lön;
15 Ja kāda darbs sadegs, tam būs jācieš, bet viņš pats taps izglābts, tomēr kā caur uguni.
men om hans verk brännes upp, så skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bliva frälst, men såsom igenom eld.
16 Vai nezināt, ka jūs esat Dieva nams, un ka Dieva Gars iekš jums mājo?
Veten I icke att I ären ett Guds tempel och att Guds Ande bor i eder?
17 Ja kas Dieva namu samaitā, to Dievs samaitās; jo Dieva nams ir svēts, un jūs tas esat.
Om nu någon fördärvar Guds tempel, så skall Gud fördärva honom; ty Guds tempel är heligt, och det templet ären I.
18 Lai neviens nepieviļas. Ja kam jūsu starpā šķiet, ka viņš gudrs šinī pasaulē, tas lai top ģeķis, lai kļūst gudrs. (aiōn g165)
Ingen bedrage sig själv. Om någon bland eder menar sig vara vis genom denna tidsålders visdom, så blive han en dåre, för att han skall kunna bliva vis. (aiōn g165)
19 Jo šīs pasaules gudrība ir ģeķība pie Dieva, jo ir rakstīts: “Viņš satver gudros viņu viltībā.”
Ty denna världens visdom är dårskap inför Gud. Det är ju skrivet: "Han fångar de visa i deras klokskap";
20 Un atkal: Tas Kungs pazīst gudro domas, ka tās nelietīgas.
så ock: "Herren känner de visas tankar, han vet att de äro fåfängliga."
21 Tad nu neviens lai nelielās ar cilvēkiem. Jo viss jums pieder,
Så berömme sig då ingen av människor. Allt hör ju eder till;
22 Lai Pāvils, lai Apollus, lai Kefas, lai pasaule, lai dzīvība, lai nāve, lai klātesošas lietas, lai nākamas - viss jums pieder;
det må vara Paulus eller Apollos eller Cefas eller hela världen, det må vara liv eller död, vad som nu är, eller vad som skall komma, alltsammans hör eder till.
23 Bet jūs Kristum, bet Kristus Dievam.
Men I hören Kristus till, och Kristus hör Gud till.
