Psalmorum 88
1 canticum psalmi filiis Core in finem pro Maeleth ad respondendum intellectus Eman Ezraitae Domine Deus salutis meae die clamavi et nocte coram te
En Psalmvisa Korah barnas, till att föresjunga, om de eländas svaghet; en undervisning Hemans, dens Esrahitens. Herre Gud, min Frälsare, jag ropar dag och natt inför dig.
2 intret in conspectu tuo oratio mea inclina aurem tuam ad precem meam
Låt mina bön komma inför dig; böj din öron till mitt ropande.
Ty min själ är full med jämmer, och mitt lif är hardt när helvetet. (Sheol h7585)
4 aestimatus sum cum descendentibus in lacum factus sum sicut homo sine adiutorio
Jag är aktad lik vid dem som i kulona fara; jag är såsom en man, den ingen hjelp hafver.
5 inter mortuos liber sicut vulnerati dormientes in sepulchris quorum non es memor amplius et ipsi de manu tua repulsi sunt
Jag ligger ibland de döda öfvergifven, såsom de slagne, de i grafvene ligga; på hvilka du intet mer tänker, och de ifrå dine hand afskilde äro.
6 posuerunt me in lacu inferiori in tenebrosis et in umbra mortis
Du hafver lagt mig i gropena neder, uti mörkret och i djupet.
7 super me confirmatus est furor tuus et omnes fluctus tuos induxisti super me diapsalma
Din grymhet trycker mig, och tränger mig med allom dinom böljom. (Sela)
8 longe fecisti notos meos a me posuerunt me abominationem sibi traditus sum et non egrediebar
Mina vänner hafver du låtit komma långt ifrå mig; du hafver gjort mig dem till en styggelse; jag ligger fången, och kan icke utkomma.
9 oculi mei languerunt prae inopia clamavi ad te Domine tota die expandi ad te manus meas
Mitt ansigte är jämmerligit för vedermödos skull. Herre, jag åkallar dig dagliga; jag uträcker mina händer till dig.
10 numquid mortuis facies mirabilia aut medici suscitabunt et confitebuntur tibi diapsalma
Månn du då göra under ibland de döda? Eller månn de döda uppstå och tacka dig? (Sela)
11 numquid narrabit aliquis in sepulchro misericordiam tuam et veritatem tuam in perditione
Månn man uti grafvena förtälja dina godhet; och dina trohet uti förderfvet?
12 numquid cognoscentur in tenebris mirabilia tua et iustitia tua in terra oblivionis
Kunna då dina under uti mörkret kända varda; eller din rättfärdighet i de lande, der all ting förgätas?
13 et ego ad te Domine clamavi et mane oratio mea praeveniet te
Men jag ropar till dig, Herre, och min bön kommer bittida för dig.
14 ut quid Domine repellis orationem meam avertis faciem tuam a me
Hvi förkastar du, Herre, mina själ; och förskyler ditt ansigte för mig?
15 pauper sum ego et in laboribus a iuventute mea exaltatus autem humiliatus sum et conturbatus
Jag är elände och vanmägtig, att jag så bortkastad är. Jag lider ditt förskräckande, så att jag fulltnär förtviflar.
16 in me transierunt irae tuae et terrores tui conturbaverunt me
Din grymhet går öfver mig, ditt förskräckande trycker mig.
17 circuierunt me sicut aqua tota die circumdederunt me simul
De omlägga mig dagliga såsom vatten, och omhvärfva mig tillsammans.
18 elongasti a me amicum et proximum et notos meos a miseria
Du gör, att mina vänner och näste, och mine kände draga sig långt ifrå mig, för sådana jämmers skull.
