Psalmorum 74
1 intellectus Asaph ut quid Deus reppulisti in finem iratus est furor tuus super oves pascuae tuae
En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?
2 memor esto congregationis tuae quam possedisti ab initio redemisti virgam hereditatis tuae mons Sion in quo habitasti in eo
Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.
3 leva manus tuas in superbias eorum in finem quanta malignatus est inimicus in sancto
Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.
4 et gloriati sunt qui oderunt te in medio sollemnitatis tuae posuerunt signa sua signa
Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.
5 et non cognoverunt sicut in exitu super summum quasi in silva lignorum securibus
Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.
6 exciderunt ianuas eius in id ipsum in securi et ascia deiecerunt eam
Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.
7 incenderunt igni sanctuarium tuum in terra polluerunt tabernaculum nominis tui
De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.
8 dixerunt in corde suo cognatio eorum simul quiescere faciamus omnes dies festos Dei a terra
De hava sagt i sina hjärtan: »Vi vilja alldeles kuva dem.» Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.
9 signa nostra non vidimus iam non est propheta et nos non cognoscet amplius
Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.
10 usquequo Deus inproperabit inimicus inritat adversarius nomen tuum in finem
Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?
11 ut quid avertis manum tuam et dexteram tuam de medio sinu tuo in finem
Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.
12 Deus autem rex noster ante saeculum operatus est salutes in medio terrae
Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.
13 tu confirmasti in virtute tua mare contribulasti capita draconum in aquis
Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.
14 tu confregisti capita draconis dedisti eum escam populis Aethiopum
Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.
15 tu disrupisti fontem et torrentes tu siccasti fluvios Aetham;
Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.
16 tuus est dies et tua est nox tu fabricatus es auroram et solem
Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.
17 tu fecisti omnes terminos terrae aestatem et ver tu plasmasti ea
Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.
18 memor esto huius inimicus inproperavit Dominum et populus insipiens incitavit nomen tuum
Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.
19 ne tradas bestiis animam confitentem tibi animas pauperum tuorum ne obliviscaris in finem
Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.
20 respice in testamentum tuum quia repleti sunt qui obscurati sunt terrae domibus iniquitatum
Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.
21 ne avertatur humilis factus confusus pauper et inops laudabunt nomen tuum
Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.
22 exsurge Deus iudica causam tuam memor esto inproperiorum tuorum eorum qui ab insipiente sunt tota die
Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.
23 ne obliviscaris voces inimicorum tuorum superbia eorum qui te oderunt ascendit semper
Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.
