Psalmorum 69
1 in finem pro his qui commutabuntur David salvum me fac Deus quoniam intraverunt aquae usque ad animam meam
För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.
2 infixus sum in limum profundi et non est substantia veni in altitudines maris et tempestas demersit me
Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.
3 laboravi clamans raucae factae sunt fauces meae defecerunt oculi mei dum spero in Deum meum
Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.
4 multiplicati sunt super capillos capitis mei qui oderunt me gratis confortati sunt qui persecuti sunt me inimici mei iniuste quae non rapui tunc exsolvebam
Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.
5 Deus tu scis insipientiam meam et delicta mea a te non sunt abscondita
Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.
6 non erubescant in me qui expectant te Domine Domine virtutum non confundantur super me qui quaerunt te Deus Israhel
Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.
7 quoniam propter te sustinui obprobrium operuit confusio faciem meam
Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.
8 extraneus factus sum fratribus meis et peregrinus filiis matris meae
Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;
9 quoniam zelus domus tuae comedit me et obprobria exprobrantium tibi ceciderunt super me
främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.
10 et operui in ieiunio animam meam et factum est in obprobrium mihi
Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.
11 et posui vestimentum meum cilicium et factus sum illis in parabolam
Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.
12 adversum me exercebantur qui sedebant in porta et in me psallebant qui bibebant vinum
Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.
13 ego vero orationem meam ad te Domine tempus beneplaciti Deus in multitudine misericordiae tuae exaudi me in veritate salutis tuae
Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.
14 eripe me de luto ut non infigar liberer ab his qui oderunt me et de profundis aquarum
Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.
15 non me demergat tempestas aquae neque absorbeat me profundum neque urgeat super me puteus os suum
Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.
16 exaudi me Domine quoniam benigna est misericordia tua secundum multitudinem miserationum tuarum respice me
Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.
17 et ne avertas faciem tuam a puero tuo quoniam tribulor velociter exaudi me
Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.
18 intende animae meae et libera eam propter inimicos meos eripe me
Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.
19 tu scis inproperium meum et confusionem et reverentiam meam
Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.
20 in conspectu tuo sunt omnes qui tribulant me inproperium expectavit cor meum et miseriam et sustinui qui simul contristaretur et non fuit et qui consolaretur et non inveni
Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.
21 et dederunt in escam meam fel et in siti mea potaverunt me aceto
Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.
22 fiat mensa eorum coram ipsis in laqueum et in retributiones et in scandalum
De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.
23 obscurentur oculi eorum ne videant et dorsum eorum semper incurva
Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;
24 effunde super eos iram tuam et furor irae tuae conprehendat eos
må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.
25 fiat habitatio eorum deserta et in tabernaculis eorum non sit qui inhabitet
Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.
26 quoniam quem tu percussisti persecuti sunt et super dolorem vulnerum meorum addiderunt
Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,
27 adpone iniquitatem super iniquitatem eorum et non intrent in iustitia tua
eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.
28 deleantur de libro viventium et cum iustis non scribantur
Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.
29 ego sum pauper et dolens salus tua Deus suscepit me
Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.
30 laudabo nomen Dei cum cantico magnificabo eum in laude
Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.
31 et placebit Deo super vitulum novellum cornua producentem et ungulas
Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.
32 videant pauperes et laetentur quaerite Deum et vivet anima vestra
Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.
33 quoniam exaudivit pauperes Dominus et vinctos suos non despexit
När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.
34 laudent illum caeli et terra mare et omnia reptilia in eis
Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.
35 quoniam Deus salvam faciet Sion et aedificabuntur civitates Iudaeae et inhabitabunt ibi et hereditate adquirent eam
Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.
36 et semen servorum eius possidebunt eam et qui diligunt nomen eius habitabunt in ea
Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet. Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.
