Psalmorum 56

1 in finem pro populo qui a sanctis longe factus est David in tituli inscriptione cum tenuerunt eum Allophili in Geth miserere mei Deus quoniam conculcavit me homo tota die inpugnans tribulavit me

För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat.

2 conculcaverunt me inimici mei tota die quoniam multi bellantes adversum me

Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.

3 ab altitudine diei timebo ego vero in te sperabo

Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.

4 in Deo laudabo sermones meos in Deo speravi non timebo quid faciat mihi caro

Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.

5 tota die verba mea execrabantur adversum me omnia consilia eorum in malum

Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?

6 inhabitabunt et abscondent ipsi calcaneum meum observabunt sicut sustinuerunt animam meam

Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.

7 pro nihilo salvos facies illos in ira populos confringes Deus

De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.

8 vitam meam adnuntiavi tibi posuisti lacrimas meas in conspectu tuo sicut et in promissione tua

Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.

9 tunc convertentur inimici mei retrorsum in quacumque die invocavero te ecce cognovi quoniam Deus meus es

Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.

10 in Deo laudabo verbum in Domino laudabo sermonem

Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.

11 in Deo speravi non timebo quid faciat mihi homo

Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.

12 in me sunt Deus vota tua; quae reddam laudationes tibi

På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?

13 quoniam eripuisti animam meam de morte et pedes meos de lapsu ut placeam coram Deo in lumine viventium

Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer. Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.