Psalmorum 44

1 in finem filiis Core ad intellectum

För sångmästaren; av Koras söner; en sång. Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

2 Deus auribus nostris audivimus patres nostri adnuntiaverunt nobis opus quod operatus es in diebus eorum in diebus antiquis

Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

3 manus tua gentes disperdit et plantasti eos adflixisti populos et expulisti eos

Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

4 nec enim in gladio suo possederunt terram et brachium eorum non salvavit eos sed dextera tua et brachium tuum et inluminatio faciei tuae quoniam conplacuisti in eis

Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

5 tu es ipse rex meus et Deus meus qui mandas salutes Iacob

Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

6 in te inimicos nostros ventilabimus cornu et in nomine tuo spernemus insurgentes in nobis

Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

7 non enim in arcu meo sperabo et gladius meus non salvabit me

nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

8 salvasti enim nos de adfligentibus nos et odientes nos confudisti

Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)

9 in Deo laudabimur tota die et in nomine tuo confitebimur in saeculum diapsalma

Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

10 nunc autem reppulisti et confudisti nos et non egredieris in virtutibus nostris

Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

11 avertisti nos retrorsum post inimicos nostros et qui oderunt nos diripiebant sibi

Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

12 dedisti nos tamquam oves escarum et in gentibus dispersisti nos

Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

13 vendidisti populum tuum sine pretio et non fuit multitudo in commutationibus nostris

Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

14 posuisti nos obprobrium vicinis nostris subsannationem et derisum his qui in circuitu nostro

Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

15 posuisti nos in similitudinem gentibus commotionem capitis in populis

Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

16 tota die verecundia mea contra me est et confusio faciei meae cooperuit me

när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

17 a voce exprobrantis et obloquentis a facie inimici et persequentis

Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

18 haec omnia venerunt super nos nec obliti sumus te et inique non egimus in testamento tuo

Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

19 et non recessit retrorsum cor nostrum et declinasti semitas nostras a via tua

så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

20 quoniam humiliasti nos in loco adflictionis et cooperuit nos umbra mortis

Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

21 si obliti sumus nomen Dei nostri et si expandimus manus nostras ad deum alienum

månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

22 nonne Deus requiret ista ipse enim novit abscondita cordis quoniam propter te mortificamur omni die aestimati sumus sicut oves occisionis

Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

23 exsurge quare dormis Domine exsurge et ne repellas in finem

Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

24 quare faciem tuam avertis oblivisceris inopiae nostrae et tribulationis nostrae

Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

25 quoniam humiliata est in pulvere anima nostra conglutinatus est in terra venter noster

Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.

26 exsurge adiuva nos et redime nos propter nomen tuum

Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.