Psalmorum 38
1 psalmus David in rememorationem de sabbato Domine ne in furore tuo arguas me neque in ira tua corripias me
En psalm av David; till åminnelse.
2 quoniam sagittae tuae infixae sunt mihi et confirmasti super me manum tuam
HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
3 non est sanitas carni meae a facie irae tuae non est pax ossibus meis a facie peccatorum meorum
Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
4 quoniam iniquitates meae supergressae sunt caput meum sicut onus grave gravatae sunt super me
Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
5 putruerunt et corruptae sunt cicatrices meae a facie insipientiae meae
Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
6 miser factus sum et curvatus sum usque ad finem tota die contristatus ingrediebar
Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
7 quoniam lumbi mei impleti sunt inlusionibus et non est sanitas in carne mea
Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
8 adflictus sum et humiliatus sum nimis rugiebam a gemitu cordis mei
Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
9 Domine ante te omne desiderium meum et gemitus meus a te non est absconditus
Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
10 cor meum conturbatum est dereliquit me virtus mea et lumen oculorum meorum et ipsum non est mecum
Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
11 amici mei et proximi mei adversus me adpropinquaverunt et steterunt et qui iuxta me erant de longe steterunt
Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
12 et vim faciebant qui quaerebant animam meam et qui inquirebant mala mihi locuti sunt vanitates et dolos tota die meditabantur
Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
13 ego autem tamquam surdus non audiebam et sicut mutus non aperiens os suum
Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
14 et factus sum sicut homo non audiens et non habens in ore suo redargutiones
Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
15 quoniam in te Domine speravi tu exaudies Domine Deus meus
ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
16 quia dixi nequando supergaudeant mihi inimici mei et dum commoventur pedes mei super me magna locuti sunt
Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
17 quoniam ego in flagella paratus et dolor meus in conspectu meo semper
Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
18 quoniam iniquitatem meam adnuntiabo et cogitabo pro peccato meo
Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
19 inimici autem mei vivent et firmati sunt super me et multiplicati sunt qui oderunt me inique
ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
20 qui retribuunt mala pro bonis detrahebant mihi quoniam sequebar bonitatem
Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
21 non derelinquas me Domine Deus meus ne discesseris a me
de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
22 intende in adiutorium meum Domine salutis meae
Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig. Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
