Psalmorum 35
1 huic David iudica Domine nocentes me expugna expugnantes me
Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.
2 adprehende arma et scutum et exsurge in adiutorium mihi
Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;
3 effunde frameam et conclude adversus eos qui persequuntur me dic animae meae salus tua ego sum
drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: »Jag är din frälsning.»
4 confundantur et revereantur quaerentes animam meam avertantur retrorsum et confundantur cogitantes mihi mala
Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.
5 fiant tamquam pulvis ante faciem venti et angelus Domini coartans eos
Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.
6 fiat via illorum tenebrae et lubricum et angelus Domini persequens eos
Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.
7 quoniam gratis absconderunt mihi interitum laquei sui supervacue exprobraverunt animam meam
Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.
8 veniat illi laqueus quem ignorat et captio quam abscondit conprehendat eum et in laqueo cadat in ipso
Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.
9 anima autem mea exultabit in Domino delectabitur super salutari suo
Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.
10 omnia ossa mea dicent Domine quis similis tui eripiens inopem de manu fortiorum eius egenum et pauperem a diripientibus eum
Alla ben i min kropp skola säga: »HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?»
11 surgentes testes iniqui quae ignorabam interrogabant me
Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.
12 retribuebant mihi mala pro bonis sterilitatem animae meae
De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.
13 ego autem cum mihi molesti essent induebar cilicio humiliabam in ieiunio animam meam et oratio mea in sinum meum convertetur
Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;
14 quasi proximum quasi fratrem nostrum sic conplacebam quasi lugens et contristatus sic humiliabar
såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.
15 et adversum me laetati sunt et convenerunt congregata sunt super me flagella et ignoravi
Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.
16 dissipati sunt nec conpuncti temptaverunt me subsannaverunt me subsannatione frenduerunt super me dentibus suis
Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.
17 Domine quando respicies restitue animam meam a malignitate eorum a leonibus unicam meam
Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.
18 confitebor tibi in ecclesia magna in populo gravi laudabo te
Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.
19 non supergaudeant mihi qui adversantur mihi inique qui oderunt me gratis et annuunt oculis
Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.
20 quoniam mihi quidem pacifice loquebantur et in iracundia terrae loquentes; dolos cogitabant
Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.
21 et dilataverunt super me os suum dixerunt euge euge viderunt oculi nostri
De spärra upp munnen mot mig; de säga: »Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!»
22 vidisti Domine ne sileas Domine ne discedas a me
Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.
23 exsurge et intende iudicio meo Deus meus et Dominus meus in causam meam
Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.
24 iudica me secundum iustitiam tuam Domine Deus meus et non supergaudeant mihi
Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.
25 non dicant in cordibus suis euge euge animae nostrae nec dicant devoravimus eum
Låt dem icke säga i sina hjärtan: »Rätt så, det gick såsom vi ville!» Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.»
26 erubescant et revereantur simul qui gratulantur malis meis induantur confusione et reverentia qui magna loquuntur super me
Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.
27 exultent et laetentur qui volunt iustitiam meam et dicant semper magnificetur Dominus qui volunt pacem servi eius
Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: »Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!»
28 et lingua mea meditabitur iustitiam tuam tota die laudem tuam
Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.
