Psalmorum 2

1 psalmus David quare fremuerunt gentes et populi meditati sunt inania adstiterunt reges terrae et principes convenerunt in unum adversus Dominum et adversus christum eius diapsalma

Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?

2 disrumpamus vincula eorum et proiciamus a nobis iugum ipsorum

Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:

3 qui habitat in caelis inridebit eos et Dominus subsannabit eos

"Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss."

4 tunc loquetur ad eos in ira sua et in furore suo conturbabit eos

Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.

5 ego autem constitutus sum rex ab eo super Sion montem sanctum eius praedicans praeceptum eius

Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:

6 Dominus dixit ad me filius meus es tu ego hodie genui te

"Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg."

7 postula a me et dabo tibi gentes hereditatem tuam et possessionem tuam terminos terrae

Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: "Du är min son, jag har i dag fött dig.

8 reges eos in virga ferrea tamquam vas figuli confringes eos

Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.

9 et nunc reges intellegite erudimini qui iudicatis terram

Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem."

10 servite Domino in timore et exultate ei in tremore

Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.

11 adprehendite disciplinam nequando irascatur Dominus et pereatis de via iusta

Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.

12 cum exarserit in brevi ira eius beati omnes qui confidunt in eo

Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.