Psalmorum 2

1 psalmus David quare fremuerunt gentes et populi meditati sunt inania adstiterunt reges terrae et principes convenerunt in unum adversus Dominum et adversus christum eius diapsalma

Hvarföre vredgas Hedningarna, och folken tala så fåfängt?

2 disrumpamus vincula eorum et proiciamus a nobis iugum ipsorum

Konungarna på jordene resa sig upp, och herrarna rådslå med hvarannan emot Herran och hans Smorda:

3 qui habitat in caelis inridebit eos et Dominus subsannabit eos

Låt oss sönderslita deras bojor, och kasta deras band bort ifrån oss.

4 tunc loquetur ad eos in ira sua et in furore suo conturbabit eos

Men den i himmelen bor, begabbar dem, och Herren bespottar dem.

5 ego autem constitutus sum rex ab eo super Sion montem sanctum eius praedicans praeceptum eius

Han skall en gång tala med dem i sine vrede, och med sine grymhet skall han förskräcka dem.

6 Dominus dixit ad me filius meus es tu ego hodie genui te

Men jag hafver insatt min Konung på mitt helga berg Zion.

7 postula a me et dabo tibi gentes hereditatem tuam et possessionem tuam terminos terrae

Jag vill om ett sådant sätt predika, som Herren till mig sagt hafver: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig.

8 reges eos in virga ferrea tamquam vas figuli confringes eos

Äska, af mig, så vill jag gifva dig Hedningarna till arfs, och verldenes ändar till egendom.

9 et nunc reges intellegite erudimini qui iudicatis terram

Du skall sönderslå dem med jernspiro; såsom lerpottor skall du sönderkrossa dem.

10 servite Domino in timore et exultate ei in tremore

Så låter nu undervisa eder, I Konungar; och låter tukta eder, I domare på jordene.

11 adprehendite disciplinam nequando irascatur Dominus et pereatis de via iusta

Tjener Herranom med fruktan, och fröjder eder med bäfvande.

12 cum exarserit in brevi ira eius beati omnes qui confidunt in eo

Hyller Sonen, att han icke förtörnas, och I förgås på, vägenom; ty hans vrede skall snart begynna att bränna; men salige äro alle de som trösta på honom.